Blogginlägg

Best of 1975/1976: #26 "Black rose"

JOHN DAVID SOUTHER: Black rose (Asylum)
Release: 1976

ALLT SOM OFTAST FICK JOHN DAVID SOUTHER sitt namn förkortat till J.D. Souther men på sina två första soloalbum heter han sitt fullständiga namn och ”Black rose” är det andra i hans karriär. Ett album som släpptes när mitt stora intresse för skivorna på skivbolaget Asylum var som störst. Bolaget hade ju en förmåga att knyta till sig artister som också var framstående låtskrivare och John David motsvarar den bilden perfekt.
   Förutom sina sporadiska soloalbum på 70-talet spred han ju sitt låtskrivande till andra artister där Eagles och Linda Ronstadt är speciellt centrala namn. Tillsammans med Eagles-medlemmarna skrev han låtar som ”Best of my love”, ”James Dean”, ”New kid in town” och ”Heartache tonight”. Men han var nog ännu mer involverad i Linda Ronstadts skivor. Han bidrog med låtar till fem av Lindas 70-talsalbum.
   På ”Black rose”, med tio egna låtar, finns det åtminstone tre låtar som har Ronstadt-koppling. ”Faithless love” gjorde Linda redan 1974 på ”Heart like a wheel”. ”Silver blue” gjorde Linda 1975 på ”Prisoner in disguise” och ”Simple man, simple dream” skulle 1977 bli titellåt på Lindas ”Simple dreams”-album. Samtliga låtar är nakna ballader med emotionellt vemodiga texter som under hela hans karriär har varit ledsagare för honom som låtskrivare.
   Det finns naturligtvis fler kopplingar på ”Black rose” till Linda Ronstadts skivor, Producenten Peter Asher har de gemensamt och bland kompande musiker finns det många namn som känns igen.
   Andrew Gold, Waddy Wachtel och Kenny Edwards är i sammanhanget bekanta namn men det är naturligtvis också Danny Kortchmar (som här använder namnet Danny Kootch), Jim Keltner och Russell Kunkel och alla garanterar ett helt underbart sound. Och i den viktiga och ofta förekommande kören figurerar förväntade namn som David Crosby, Glenn Frey, Don Henley, Art Garfunkel, Andrew Gold men faktiskt inte Graham Nash. Men Linda själv dyker upp som duettsångerska på ”If you have crying eyes” och det är ingen överraskning.
   Däremot finns det överraskningar på annat håll. Som exempelvis jazzbasisten Stanley Clarke som spelar framträdande ståbas på ”Silver blue”, Joe Walshs slide ger ”Baby come home” profil och Lowell George med sin slide gör en sedvanlig personlig visit på den ovanligt rytmiska låten ”Midnight prowl”. Och det ganska långa flygelhorn-solot (Donald Byrd) spräcker upp det välljudande Kalifornien-soundet ganska rejält. Medan stråkar och blås, arrangerade av David Campbell (pappa till Beck), används på ett väldigt läckert sätt.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.