Blogginlägg

Best of 1975/1976: #31 "Venus and Mars"

WINGS: "Venus and Mars" (Capitol/Mpl)
Release: 30 maj 1975

GRUPPEN WINGS VAR PAUL McCARTNEYS SÄTT att komma undan hjälteglorian efter Beatles ikoniska karriär på 60-talet. Nästan parallellt med Beatles sista album, ”Let it be” (1970), gav Paul ut sitt första soloalbum, ”McCartney”, och hade redan då planer på en egen karriär.
   Först duettskivan med hustrun Linda, ”Ram” (1971), inspelad i New York med amerikanska musiker, innan han snabbt spelade in albumet ”Wild life” och bildade första upplagan av Wings i augusti 1971. Amerikanen från ”Ram”-inspelningarna, trummisen Denny Seiwell, fanns med i bandet och övriga medlemmar, förutom Paul och Linda, var förre Moody Blues-medlemmen, sångaren och gitarristen Denny Laine och den nordirländske gitarristen Henry McCullough.
   Wings, som ganska omedelbart gav sig ut på lågprofilerade turnéer (bland annat till Sverige och Örebro i augusti 1972), skulle under hela 70-talet bli ett ombytligt band med många medlemsförändringar. Redan efter nästa album ”Red rose speedway” (1973) och inför inspelningarna av ”Band on the run” (1973) lämnade McCullough och Seiwell gruppen men de hann vara med på inspelningen av Pauls James Bond-tema ”Live and let die”.
   Det var alltså blott en trio, Paul, Linda och Denny Laine, som spelade in ”Band on the run” i Nigeria och jag kan än idag rangordna det albumet som Paul McCartneys bästa sedan Beatles.
   Men jag kan också rangordna den kommande upplagan av Wings, som existerade från maj 1974 till november 1977, som den allra starkaste. Mycket tack vare den unge rockaren, skotten och gitarristen Jimmy McCulloch som redan då som 21-åring hade rutin från banden Thunderclap Newman och Stone The Crows.
   Under de här åren levererade Wings-upplagan en världsturné 1975/76 som resulterade i livedubbeln ”Wings Over America” (1976).
   ”Venus and Mars” spelades in mellan november 1974 och februari 1975 i både Los Angeles, New Orleans (i Allen Toussaints studio) och i Abbey Road-studion i London. Och under den här tiden bytte Wings trummis så att både engelsmannen Geoff Britton som ersattes av amerikanen Joe English spelar på albumet.
   Britton spelar på den akustiska ”Love in song”, en typiskt vacker McCartney-ballad, och de båda rockiga låtarna ”Letting go” och ”Medicine jar”. Den sistnämnda låten, en rak rockrökare, är McCullochs bidrag som låtskrivare, en låt från hans tid i Stone The Crows skriven tillsammans med den gruppens trummis, Colin Allen.
   I sedvanlig McCartney-still är låtarna på ”Venus and Mars” en blandning av fina ballader och våldsamt rockiga låtar plus ett tillfälligt besök, också sedvanligt sedan ”When I'm sixty-four”, i 30-talets traditionella musikgenre med Paul vid pianot, ”You gave me the answer”.
   ”Venus and Mars” står sig bra så här 50 år senare men sista minuten på skivan, det instrumentala temat från den gamla engelska såpoperan ”Crossroads”, kunde vi ha fått sluppit...

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.