Blogginlägg

Best of 1975/1976: #30 "The Tubes"

THE TUBES: "The Tubes" (A&M)
Release: Juni 1975

JODÅ, PÅ MITTEN AV 70-TALET HADE MUSIKEN jag lyssnade på många olika stickspår som idag skulle kunna beskrivas som udda och märkliga, som de långa symfoniliknande låtarna med Yes, King Crimsons proggrock eller jazzrock med Colosseum. Och i det besynnerliga musikfacket kan jag nog också placera det amerikanska märkliga bandet The Tubes.
   För några veckor sedan fick jag plats på den här listan, med albumfavoriter från 1975/76, med The Tubes andra album ”Young and rich” som kom 1976. Nu, några steg upp på 40-listan kan jag inte låta bli att uppmärksamma bandets debutalbum från sommaren 1975 som jag hade upptäckt i skivaffären.
   Jag minns naturligtvis inte exakt varför jag plockade med mig Tubes-albumet hem men det spektakulära skivomslaget, med fotografiet där två händer river sönder just ett skivomslag, såg väl tillräckligt spännande ut. Kanske producentnamnet (Al Kooper) tilltalade mig. Jag kommer inte heller ihåg hur jag exakt uppfattade skivan vid första lyssningen men jag är än idag övertygad att jag blev nöjd och omskakad(!) av den känslosvallande musiken.
   Så tillfredsställd att jag kände mig tvingad att skriva en recension i Nerikes Allehanda. Under rubriken ”Nyheter på skivdisken” skrev jag samma dag (27 augusti 1975) om andra nya skivor med Beau Brummels, Stephen Stills, Billy Preston och Gary Wright.
   För lite drygt 50 år sedan skrev jag följande om ”The Tubes”:
   Sist men inte sämst skulle jag vilja framhålla en grupp som går under underliga namnet The Tubes (A&M). Deras debutskiva som har kommit i dagarna är nog bland det intressantaste(!) man kan lyssna på idag. Musik- och körkollage som får mig att tänka på Zappa utan dennes i mitt tycke diktatoriska infall som får det mesta att kretsa kring en enda person.
   Tubes är Zappa på bred basis där samtliga sju medlemmarna plus producenten Al Kooper alla bidrar med musikaliska infall. Även arrangören Dominic Frontiere, som för övrigt har komponerat musiken till en känd western som jag för ögonblicket har glömt namnet på, är värd en ros.
   Egentligen är Tubes ingen skivgrupp utan gör sig bäst på scen där de spelar upp små minidramas där sångaren Fee spelar huvudrollen som engelsk glittrig rockstjärna eller en ovanligt hårdhänt kirurg! De teatrala formerna är många liksom de musikaliska på denna skiva. Även textmässigt en stark LP där tonårsproblem skildras med en otäck surrealism.
   Ett utdrag från det magnifika avslutningsspåret: ”White punks on dope/Hang myself when I get enough rope”. Tubes debut-LP är för bra för att gå hem i stugorna, det är dsen bittra sanningen.
   När jag lyssnar på ”The Tubes” idag tänker jag också på tidiga Roxy Music och i eftertankens kranka blekhet erkänner jag att albumet som helhet har en lite ojämn kvalité. Ändå känns den lika upplyftande idag som 1975. Lyssna bara på ”Haloes”, ”What do you want from life” och ”White punks on dope”.
   Jag undrar idag hur jag uppfattade ordet ”punks” ett år innan Ramones och två år före punkgenombrottet i England.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.