Blogginlägg

ÖREBRO LIVE #85: The Pogues 1985

ENGELSK/IRLÄNDSKA THE POGUES, på lilla Rockmagasinet i Örebro i maj 1985, var en konsert som jag bevistade men inte skrev en regelrätt recension om. Därför ingen resa tillbaka till en autentisk recension idag men jag minns fredagskvällen ganska bra ändå.
   I mitten på 80-talet fick engelsk folkmusik ett pånyttfött intresse bland den yngre publiken i England. The Pogues, som från början hette Pogue Mahone ("kiss my ass" på gaeliska...) var det ledande namnet i den genren men The Men They Couldn't Hang och Boothill Foot-Tappers var två andra som i uppmärksamhet kom strax efter. Och alla hade skivdebuterat 1984.
   Pogues och The Men They... var nära släkt till varandra. När jag var i London i januari 1985 blev en spelning med The Men They Couldn't Hang på Dublin Castle i Camden intressant och visade sig ha en unik Pogues-koppling. Bandets första singel ”The Green fields of France” hade släppts på Elvis Costellos skivetikett IMP och Costello stod i detta ögonblick på tröskeln till att producera Pogues nästa skiva.
   Det var Pogues som öppnade dörren till den raffinerade mixen av rock, punk och folkmusik. De blev störst, knappast vackrast men omåttligt intressanta mitt i ett 80-tal som höll på att sprängas av all syntmusik, pompösa arrangemang och sjukligt ekodränkta trummor.
   Shane MacGowan & Co hade gjort några lågprofilerade singlar under 1984, men det var faktiskt The Men They Couldn’t Hang som jag såg live först. Det inträffade alltså i London för drygt 37 år sedan. I något som närmast måste beskrivas som en överdos såg jag det spännande bandet tre gånger på en vecka.
   På klassiskt engelskt vis stod bandet i puben Dublin Castle innan de tog sig in i den bakre konsertlokalen och upp på scen och levererade en omåttligt uppfriskande svängig rock/folkmusik med mängder av allsångsbenägen musik. De gjorde mycket eget material men det var singellåten ”The Green fields of France” (då Philip Chevron, som producerat den singeln, kom upp och sjöng), ”Rawhide” och ”Whiskey in the jar” jag minns allra bäst idag.
   Mitt snabba samtal med Chevron strax efter konserten inleddes i ett moln av missförstånd då jag hade förväxlat honom med en annan Philip (Odgers, även kallad Swill) i bandet. Chevron hade även gjort en egen singel på Costellos bolag och berättade för mig att han snart skulle återuppta samarbetet med Costello.
   Chevrons framtida Pogues-samarbete var förmodligen redan bestämt när jag pratade med honom för strax efter gick han in i studion med bandet och spelade in den fantastiska singeln ”A pair of brown eyes” och sedan albumet ”Rum, sodomy & the lash”. Och lagom till bandets turné, som följde upp singeln, skulle han tillfälligt ersätta Pogues-medlemmen Jem Finer på banjo som han tidigare aldrig spelat...
   Våren 1985 var Pogues ute på sin första utlandsturné som inleddes i Tyskland, som efter en lång båtresa (där Chevron blev sjuk) fortsatte till Finland innan bandet lite bleka om nosen nådde Sverige. Först Stockholm och Göteborg innan de kom till Örebro och genomförde en konsert utan skandaler.
   Elvis Costello, som hade ett intresse i bandet i allmänhet som producent men också i synnerhet eftersom hans dåvarande flickvän Cait O'Riordan spelade bas i Pogues, följde med på turnén för att bistå ljudmixaren. Han sprang runt i sin stråhatt på det spartanskt trånga Rockmagasinet medan bandet pliktskyldigt drog igenom en rad av sina låtar. Hämtade från både tidigare skivor och exklusiva smakprov från det nya albumet som inte skulle släppas förrän i augusti samma år.
   Jem Finer, som var hemma hos din gravida fru i England, ersattes alltså av Philip Chevron som sedan blev kvar i bandet när Finer återkom. Då som gitarrist ty Shane MacGowan ville koncentrera sig på att sjunga utan att spela gitarr.
    Övriga bandet var Spider Stacy, sång/tin whistle, Andrew Ranken, trummor/percussion/munspel/sång, och James Fearnley, dragspel/mandolin/piano/gitarr.




THE POGUES
Rockmagasinet, Örebro 10 maj 1985

Repeal Of The Licensing Laws
Boys From The County Hell
Whiskey You're The Devil
Transmetropolitan
A Pair Of Brown Eyes
Dark Streets Of London
Streams Of Whiskey
Sally MacLennane
Navigator
Dingle Regatta
Poor Paddy
Waxie's Dargle
Muirshin Durkin

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.