Blogginlägg

En seger för rock

DR FEELGOODS LIVEBASERADE MUSIK FICK UNDER 1986/1987 en plötslig revival när de började ge ut skivor på Stiff. Först albumet "Brilleaux" (1986), sedan blev deras version av "See you later alligator", producerad av Dave Edmunds, överraskande en hit i Sverige som följdes av det Sverige-utgivna albumet "Classic".


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 24/3 1987.



DR FEELGOOD
Prisma, Örebro 22 mars 1987

Bill Haleys gamla klassiska "See you later alligator" spelade huvudroll på flera olika scener i söndagskväll. Den mest kända versionen, 31 år gammal, förekom i tv-filmen "Rock around the clock" och några timmar senare samma kväll spelade den något av huvudroll när Dr Feelgood gick upp på scenen på Prisma.
   Gruppen har fått en märkligt maffig hit med en lika maffig version av den gamla krokodillåten. Producerad av Dave Edmunds med sådan genomslagskraft att den även förekommer på Prismas konventionella discokvällar. Men i söndagskväll var det allt annat än discodansarnas afton.
   Dr Feelgood hybrid av rhythm & blues och rock'n'roll har nu levt i åtskilliga år, på ett nästan oräkneligt antal skivor, men kanske allra mest på den levande rockscenen. Det är där och ingen annanstans som gruppens fysiska musik gör sig allra bäst.
   Musiken de spelar går varken att förklara eller analysera utan är mer en kommunikation rakt in i ryggmärgen.
   Det ryktades innan konserten att gruppens material skulle vara koncentrerat kring den senare produktionen men det var några av de äldre klassikerna som orsakade mest uppståndelse denna söndagskväll.
   Det var ungefär i mitten på den 22 låtar långa konserten som temperaturen steg och de stora förväntningarna infriades. "Roxette" (efter önskemål från publiken) och "Back in the night" låg där tätt sida vid sida och sångaren Lee Brilleaux briljerade oväntat på slidegitarr i den senare.
   Via ytterligare några klassiker som "Milk and alcohol" och Mickey Jupps "Down at the doctors" slutade konserten mycket naturligt med "Route 66".
   När sedan Lee sträckte händerna i vädret så var det inte bara ett segertecken för Dr Feelgoods härliga rockmusik. Det var också en stor seger för rock'n'roll i den alltmer syntprogrammerade världen.

Phil "P.H." Mitchell: bas/sång
Kevin Morris: trummor
Gordon Russell: gitarr
Lee Brilleaux: sång/gitarr

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.