Blogginlägg

April 2017 på Håkans Pop

ÄNNU EN HÄNDELSERIK MÅNAD på Håkans Pop med dels de fasta programpunkterna Bästa dvd/vhs, återpublicerade konsertrecensioner från 80-talet och slumpmässiga urval ur vinylhyllorna. Till det har jag skrivit ovanligt många skivrecensioner den här månaden och även besökt en konventionell konsert plus en insamlingsgala i Nikolaikyrkan.
   Jag berättade på några rader historien om Beatles-tidningen Beatles Monthly Book som startade på 60-talet, lades ner när gruppen splittrades men återkom på 80-talet när intresset kring världens bästa popgrupp ökade.
   I den tunga kategorin om mina favorit-vhs/dvd har jag under månaden nått fjärdeplatsen och på vägen dit skrev jag artiklar om "Born to boogie" (T Rex), "Imagine" (John Lennon), "Berlin" (Neil Young) och "VH1 (Inside) out" (Warren Zevon). Jag tänkte inte på det då men fick kommentarer som påpekade att Neil Young på omslaget till "Berlin" var vänsterhänt gitarrist. Märkligt!
   Det finns fortfarande kvar gamla konsertrecensioner från mitt gamla arkiv att återpublicera och under april handlade det om Tommy Nilsson (1988), The Husbands/Triad (1988), Mikael Rickfors (1987) och Stockholm All Stars (1987).
   "I min skivhylla"-kategorin har jag fritt val bland mina vinylalbum och den här månaden skrev jag om Michelle Phillips, Don Dixon, Steve Forbert och Ulf Dageby .
   Bland betydligt mer aktuella album har jag under de senaste veckorna recenserat nya skivor med Wolfman, The Piggyback Riders, Hannah Aldridge, Per Gessle och The Men .
   I Örebros Nikolaikyrkan anordnades en konsert, "Från Bowie till Wadling", som tillägnades alla artister som gick bort förra året vars låtar tolkades av en mängd lokala artister (Karin Wistrand, Nikola, Les Gordons, Mohlavyr med flera) och på ett hörn fick jag medverka och berätta om skivproducenten George Martins betydelse.
   Dagen efter besökte jag Närke Kulturbryggeri för att i nästan två timmar underhållas av det alldeles fantastiska folkmusikbandet Majornas 3dje Rote .
   April blev en intensiv månad vad gäller nysläppta intressanta album så jag har lyssnat på ytterligare ett antal skivor som är värda ett omnämnande utöver det vanliga.
   Jag gillar country som inte låter country. Och Sam Outlaws nya album "Tenderheart" befinner sig just i det läget där countrykänslan finns men ofta framförs den med en lågmäld attityd och bra personlig röst.
   Jag har sett duon Good Harvest ett antal gånger på små eller ännu mindre scener, sångsäkra och gitarrklingande upplevelser, där sångerna har varit mer atmosfäriska än melodiösa och det receptet fortsätter på albumet "In a life and place like this". Hela albumet andas Joni Mitchells sätt att skriva och sjunga och blir än mer uppenbart när duons cover på "Woodstock" dyker upp på slutet. Ingen direkt hitpotential men vinner i längden.
   Vid varje ny Ron Sexsmith-release vill förhoppningarna ofta mer än vad det färdiga resultatet visar. Visst har han producerat några generella toppar på senare år men de kan inte utmana höjdpunkterna på 90-talet i allmänhet och "Whereabouts" i synnerhet. Ron har producerat nya skivan "The lqast rider" tillsammans med sin trummis Don Kerr och kanske blir det för internt och utan distans till materialet. En extern producent skulle kunna lyckas bättre med albumet ty jag inbillar mig att i materialet på skivan, 13 egna låtar, finns flera starka låtar där "Man at the gates (1913)" är ett exklusivt exempel.
   "Americana" tyckte jag inledningsvis var ett dåligt val av albumtitel, dessutom nyligen använd av Neil Young, för den genuine engelsmannen Ray Davies. Det var innan informationen nådde mig att det var amerikanska Jayhawks som kompade honom och då framstår titeln plötsligt som perfekt och hans röst och låtar gifter sig utmärkt med steelguitar och kompbandets sedvanliga sound.
   Korta reciterade låtar blandas med pricksäkra melodier i sällskap med intressanta texter men den lite långsammare atmosfäriska "A long drive home to Tarzana" tar priset. Hela "Americana" andas stor dignitet och tvingas jag jämföra 72-årige Davies comeback med något som ligger nära Johnny Cashs återkomst på 90-talet.
   Skivan måste betraktas som en stor comeback för den legendariske låtskrivaren. Tio år sedan förra albumet, "Working man's café", som även det var inspelat i USA, och nu levererar 72-åringen ett häpnadsväckande album som jag är övertygad kommer att återfinnas på min årsbästalista i slutet på året.
   Jesper Lindell är ett nytt debuterande namn som redan på "Little less blue", kategoriseras som singel fast den innehåller fem låtar på över 20 minuter, visar upp en respektingivande röst som har mer gemensamt med amerikansk soul än singer/songwriter-genren som jag tror att Jesper tillhör. En förbluffande säker debutant producerad av First Aid Kits pappa, Benkt Söderberg, som säkert har framtiden för sig.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.