Blogginlägg

I min skivhylla: Carla Olson

CARLA OLSON: Carla Olson (Amigo AMLP 2019)

Release: 1989.
Placering i skivhyllan: Hylla 9. Mellan Mike Oldfields "Earth moving" (1989) och Bröderna Olssons "Bröderna Olssons platta skämt" (1987).

CARLA OLSONS NAMN SKVALLRAR KANSKE om nordiska rötter och mycket riktigt, hennes pappa var svensk immigrant, född i Jönköping och familjen bodde i Austin, Texas när Carla föddes. Hennes professionella bana i showbiz började i samband med punkens födelse på 70-talet. Bandet hette The Violators, innehöll också Kathy Valentine, men fick aldrig lämna några musikaliska avtryck i skivform till eftervärlden. Violators sprack och båda tjejerna bildade Textones men Valentine, som levde i en popdröm, lämnade gruppen för att bilda tjejgruppen Go Go's medan Olson, som hade idoler som Yardbirds och Rolling Stones, utvecklade Textones till en rockgrupp.
   Bandets båda album i mitten på 80-talet, "Midnight mission" (1984) och "Cedar creek" (1987), spreds över världen, även till Sverige där gruppen till och med turnerade 1986 och Carla knöt kontakter som resulterade i hennes första soloalbum inspelad i Malmö. Men först gjorde hon en duettskiva med förre Byrds-legendaren Gene Clark, "So rebellious a lover" (1987), innan Textones sprack samma år som "Carla Olson" spelades in och gavs ut.
   Sverigekontakterna under Textones-tiden fanns i Malmö och det blev ganska logiskt hennes bas när soloskivan producerades. Till Malmöstudion Roasting House Recording Studio fick hon med sig sin gitarrist från Textones, George Callins, som också var med och skrev fyra låtar till albumet. Men den tunga delen i kompet är några lokala hjältar från Malmö, Wilmer X-musikerna Thomas Holst, gitarr, Stefan Björk, bas, Sticky Bomb, trummor, och Jalle Lorensson, munspel. Lite mer i bakgrunden figurerar ytterligare en Wilmer-relaterad musiker, Mats Bengtsson på orgel och piano. Det lustiga är väl att Holst, som inte spelat i Wilmer på några år, vid den här tidpunkten höll på att ersätta Björk som basist i Wilmer...
   I producentstolen finns ytterligare en person med väldigt tydlig Wilmer X-koppling, Tomas Gabrielsson som ligger bakom gruppens skivor "Fula, fula ord", "Djungelliv", "Under hot" och "Tungt vatten". Och var under 80-talet en av Sveriges mest anlitade producenter åt artister som KSMB, Commando M Pigg, Tant Strul, Strindbergs, Babylon Blues, Louise Hoffsten och The Sinners.
   Här har Gabrielsson producerat skivan tillsammans med Callins och Olson. Med Carla Olsons kända ambition som rockmusiker och med den här omgivningen i studion är det inte så överraskande att det huvudsakligen svänger ganska kraftigt om skivans elva låtar av vilka Carla har varit med och skrivit nio. Ett album som för övrigt fick albumtiteln "Sweden USA" när den släpptes i Carlas hemland.
   I Carla Olsons övervägande rockmusik finns det ibland också powerpop-ingredienser, exempelvis på skivans två bästa låtar, "Never wanted to try" och "Remember that moon" på sidan ett som är albumets klart bästa halva. Men det är de rockiga och tempoladdade låtarna som dominerar materialet på skivan och Lorenssons karaktäristiska munspel får flera tillfälligheter, "Slow rollin' train" och "Trying to hold on", att visa upp sig.
   Carlas omvittnade Stones-influenser får härja lite friare på sidan två, "From a dollar to a dime" och "Heroes of my hometown", där avslutningen är överraskande lugn och temposvag med två närmast balladliknande melodier, "Rubies & diamonds" och "The Grand Blvd." (med smakfullt dragspel i arrangemanget).
   Flera låtar från den här skivan har Carla Olson återanvänt senare i sin skivproduktion, bland annat tillsammans med Mick Taylor, men även Percy Sledge spelade 1994 in "The Grand Blvd.".

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.