Blogginlägg

Extranummer för Ronander

Mats Ronander med band spelade förband till Bob Dylan på Ullevi.


Bilder: Anders ErkmanCarlos Santana spelade också förband.

Med stora bokstäver på affisch och biljett förkunnades det att Dylan-Santana var dagens och kvällens huvudartister på den stora Ullevi-konserten 1984. Den anonyma raden Special Guests stod för engelsmannen Nick Lowe med sitt kompband Cowboy Outfit och svensken Mats Ronander. Båda aktuella med helt nya album. Ronanders "50/50" släpptes i april och Lowes "Nick Lowe & his Cowboy Outfit" släpptes i maj men jag fick den inte i mina händer förrän efter Dylan-konserten.
   Bandet Santana, som hade en imponerande omfattning (se nedan), var inte aktuella med någon skiva i samband med Dylan-turnén.
   Vid sidan av den stora Bob Dylan-recensionen skrev jag också en recension av de övriga konserterna på Ullevi samma dag och kväll.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 12/6 1984.

NICK LOWE & COWBOY OUTFIT
MATS RONANDER
SANTANA
Ullevi, Göteborg 9 juni 1984

Dagen D som i Dylan började i moll med mörka regntunga moln över Göteborg för att sluta i enm rasande vacker lördagskväll om än något kylslagen. Musikaliskt blev "Årets rockkonsert" på Ullevi en stor organisatorisk succé. De traditionella förseningarna var få och nästan obefintliga på ett jättearrangemang som i år inte lockade fullt hus men ändå drygt 51 000 åskådare. Människor som fick se Nick Lowe inleda i regn, Mats Ronander och Santana fortsätta i solsken och Bob Dylan avsluta i strålande solnedgång.
   Exakt kl 15:00 inleddes Ullevi-galan med Nick Lowe och hans nya kompgrupp Cowboy Outfit som inte är mer nytt än själva namnet. De har spelat ihop i över två år, under ett annat gruppnamn (His Noise To Go) och innehåller bland annat klaviaturkillen Paul Carrack och gitarristen Martin Belmont. Repertoaren var till stor del ny med låtar från det nya albumet som kommer snart.
   Mats Ronanders band följde därpå och fick solsken fast Malla tidigare hade förklarat att han helst ville ha mulet för att riktigt kunna kontrollera det utgående ljudet. Vid sådana här jättekonserter existerar inte soundcheck så konsertinledningen blir alltid prövande och lite osäker.
   Ronanders inledning hade uppenbara ljudproblem då hans vanligtvis starka röst fladdrade lite oroväckande i vinden. I ljusgrön kavaj och samma fina kompband som alltid hade han dock snart större delen av publiken i sin hand. Och framträdandet kan bara rubriceras som succé inför sitt livs största publik.
   Låtarna från senaste albumet togs emot med extra jubel och när han i slutlåten "50/50" tog fram munspelet var det rena ovationer som slutade med att gruppen mycket överraskande fick göra två extralåtar.
   Efter Ronanders femtio minuter långa succé dröjde det bara 25 minuter innan Santana och det stora bandet stod på scenen och drog igång sin rytmiska och mycket instrumentala rockmusik. Ledd av den svartklädde Carlos Santana som är en supergitarrist med en alldeles egen klang i sitt instrument. Som med sina långa, andlöst skickliga solon visade att det inte bara är snabbhet som gör en bra gitarrist.
   Santana-konserten började i rappt tempo med många klassiker och avslutades med några senare hitlåtar men däremellan mattades tempot märkbart och blev en sorts uppvisning i tråkighet med långa likgiltiga solon från nästan alla i bandet. Då kunde inte ens genuint duktiga musiker rädda situationen.
   Santana blev på scen en 90 minuter lång gäspning som följdes av 50 minuters förberedelser och paus inför kvällens stora huvudattraktion.

SANTANA:
Carlos Santana, gitarr, percussion, sång
Alphonso Johnson, bas
Alex Ligertwood, gitarr, sång
David Sancious, keyboards
Raul Rekow, percussion, sång
Chester Cortez Thompson, trummor
Chester Thompson, keyboards, sång
Orestes Vilato, percussion, sång
Armando Peraza, percussion, sång
Greg Walker, sång

MATS RONANDER:
Mats Ronander, gitarr, munspel, sång
Hasse Olsson, keyboards
Sam Bengtsson, bas
Henrik Jansson, gitarr
Åke Sundqvist, trummor

NICK LOWE & HIS COWBOY OUTFIT
Nick Lowe, bas, sång
Paul Carrack, keyboards, sång
Martin Belmont, gitarr
Bobby Irwin, trummor

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.