Blogginlägg

Stor show - men musikaliskt avslaget

Den här teatrala konserten med Magnus Uggla turnerade kort runt Sverige under våren 1997. En föreställning med många nya låtar som skulle komma på skiva ("Karaoke") först till hösten. Samtidigt som konserten utvecklats till en krogshow på Hamburger Börs i Stockholm med premiär hösten 1997. En föreställning som fortsatte till Göteborg året efter och skulle följas av ytterligare krogshower som "Best in show" och "Magnus den store".

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/3 1997.

MAGNUS UGGLA
Konserthuset, Örebro 17 mars 1997

Det är tio år sedan jag senast var på Konserthuset för rock/popbevakning och det är nästan tjugo år sedan Magnus Uggla rörde upp himmel och jord på samma plats.
   Men det är ännu längre sedan jag gick på konsert så full av förhoppning och spänd av förväntan som i går kväll. När Magnus Uggla enligt rapporterna skulle löpa linan ut, förena teater och pop och bjuda på en helt ny repertoar.
   Till det yttre var Uggla sig märkvärdigt lik. Som han nu har sett ut under de senaste tjugo åren. Möjligen var guldet runt hals, arm och fingrar på affischen nu mer iögonfallande.
   Och orden som trillade ur hans mun, små bekväma och slagfärdiga men inte speciellt illasinnade angrepp på sina kollegor, drog i vanlig ordning ner applåder med hjälp av raljans och komik.
   Men jag tror inte Niklas Strömstedt i publiken med sin Agneta, tog illa upp fast han indirekt blev påhoppad från scen. Och jag är tämligen övertygad om att Povel Ramel, som satt på en av de främre bänkraderna med sonen Mikael, trivdes med Ugglas små pamfletter.
   "Nya drygare Uggla", som årets föreställning är döpt till, var ingen vanlig konsert. Det var inte heller teater och knappast musical. Ty det sammanhållande temat saknas och snacket, det beryktade mellansnacket, är faktiskt showens stora behållning.
   Det kanske ligger allra närmast att kalla gårdagens framträdande för ett två timmar långt musikaliskt Stand Up-nummer. Med mothugg och inte fri från improvisation.
   I min enfald trodde jag aldrig den på ytan så kaxige Uggla skulle kunna bemästra ett i det närmaste fullsatt Konserthus så enormt.
   Det åtta personer starka kompbandet hade inte den musikaliska styrkan som ett tidigare troget Uggla-band, Strix Q. Men så visade det sig att kompets tre viktigaste personer, Vanna Rosenberg, Helena af Sandeberg och Olle Sarri hade engagerats mest för sina skådespelande kvalitéer.
   Sarri är en begynnande storkomiker med en spontan räckvidd som snart tangerar Robert Gustafsson, tro mig. "Servitör'n", som Sarri har skrivit, är en sketch som snart sitter gjuten i det svenska folkhemmet.
   Frånsett ett 3-4-minuters medley, med alla (ALLA!) Ugglas hits, i ett rasande tempo var det nyskriven musik. Där radarparet Uggla och Anders Henriksson gått på i gamla och alldeles för tjatiga hjulspår.
   Inga nya grepp och väldigt lite originalitet. Mycket lånat och hälften stulet som han själv uttryckte det i den självironiska "Pom pom". Jag tror tyvärr inte det musikaliska materialet lyfter vid upprepade lyssningar heller.
   1977 var Uggla kaxig men tafatt, 1997 är han en showman med mycket hår på bröstet.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.