Blogginlägg

Succéartad comeback för Tivoli

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/4 2007.

KONSERT
Tivoli
Backstage, Örebro 31/3 2007

Kokos är definitivt inte min favorit bland matlagningens alla kryddor men kokosrock, som den Örebrogruppen Tivoli påstår att de spelar, är däremot en mycket angenäm upplevelse. Det kunde vi konstatera i lördagskväll på Backstage, den underbara livescenen i Örebro, när den tillfälligt(?) återförenade gruppen gjorde en närmast succéartad comeback.
   Doften av nostalgi bleknade märkbart ty energin i musiken, den dansant svängiga, kunde inte avslöja att det på scen stod ett band som för 27 år sedan existerade i tre år och inte har stått på scen tillsammans på 24 år.
   Förhandssnacket om syrgastuber och att konserten skulle genomföras med livet som insats var just bara en klädsam låg profil. Jag kunde inte ens upptäcka det minsta ringrost i framförandet fast gruppen bara hade tre repetitioner bakom sig.. Med rutinens hjälp och teknikens hjälpmedel så lät säkert lördagskvällens Tivoli mycket bättre än 80-talets upplaga.
   Den 35 minuter långa konserten, med tio låtar, ska jag som recensent och kritiker kanske inte jämföra med andra, mer seriöst satsande, återföreningar. Men det var maximalt underhållande att se gamla och unga förenas på dansgolvet framför scenen. När gruppens glada smittande musik, som i huvudsak är en mix av reggae, ska och konventionell rock på svenska, förvandlade publiken till en glad helhet.
   Där de äldre mindes en tid som inte finns kvar och de yngre struntade i referenserna och bara gungade med. Tivoli lyckades med det som Dag Vag, en annan aktuell återföreningsgrupp, en gång var mästare på: Glada humoristiska refränger till genomgående medryckande melodier ofta i baktakt.
   Repertoaren var lika gammal som bandet, och där kanske det behövs en uppsträckning för att återföreningshistorien ska få en lycklig fortsättning, men deras mest kända låtar, ”Hälsobröd”, ”E-Vitamin” och ”Som”, fungerade överraskande bra i 2007-versionerna.
   Så bra att publiken efter nio låtar utan större problem kunde ropa in bandet igen. Rutinerat och säkert kunde de då avsluta med ”Twist and shout” innan klockan slog tolv.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.