Blogginlägg

För mycket utrymme för ekvilibristiskt gitarrspel

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/1 2007.

NILS LOFGREN & FRIENDS: Live acoustic (In-akustik/Bonnier Amigo)

Amerikanen Nils Lofgren har ägnat större delen av sin långa karriär bakom andra artister. Både bakom Neil Young och Bruce Springsteen har han haft så pass stora nyckelroller att den egna karriären har kommit i skymundan och nästan slarvats bort.
   Därför känns det alltid rättvist när han ger ut cd, om än sporadiskt, och även dvd. En talang som verkligen är värd större uppmärksamhet.
   Den här huvudsakligen akustiska konserten, inspelad under tre kvällar i februari 2006, innehåller framförallt en drygt 90 minuter lång konsert där Nils tillsammans med sina ”vänner”, bland annat Jeff ”Skunk” Baxter och tre bröder, främst har valt ut låtar från sin senare produktion. Som jämfört med hans bästa soloskivor från 70-talet är tämligen bleka.
   Lofgren är en gudabenådad gitarrist men också en underbar sångare och stark låtskrivare. Något som underströks på det tidiga 70-talet i gruppen Grin (några låtar finns med här) och på de klassiska tidiga soloskivorna.
   På den här konserten får han alldeles för mycket utrymme för ekvilibristiskt gitarrspel och fingerfärdig blixtrande teknik. Ibland, som på ”Deadline” och ”Girl in motion”, tar de sekvenserna över låtarna och blir oändligt långa och tröttsamt sega och tråkiga.
   Då är det avsevärt bättre i de kortare och mer sammanhållna låtarna. Som exempelvis i de äldre låtarna ”Keith don’t go”, ”Like raain” och ”Mud in your eye” men också i några av de senare låtarna ”Black books” och ”I’ll arise”.
   Bonusmaterialet till den inspelade konserten innehåller backstagebilder inklusive intervju och repetitioner.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.