Blogginlägg

Ronander-konsert med djupa bluesrötter

Foto: Jan-Ola Sjöberg


MATS RONANDER & JIMMY ULLER ROCK & BLUESBAND
Folkets Hus, Askersund 15 mars 2014
Konsertlängd: 18:03-19:06 (63 min)
Min plats: sittande på första raden, ca 5 m från scenen.

Konsertkvällen i Askersunds gamla, fina och bedövande vackra Folkets Hus hade fått rubriken "Vinterrock 2014" och det kanske inte riktigt stämde med verkligheten när det vi just nu upplever så gärna vill kalla vår. Å andra sidan var underhållningsvärdet för kvällen helt tidlöst när Mats Ronander trixade sig fram bland sina musikaliska rötter och förebilder från rock- och blueshistorien.
   För artister att hoppa in i tillfälliga konstellationer kan ibland uppfattas som en balansgång på slak lina men här stämde allt till hundra procent. I samarbetet på scen upptäckte vi både ömsesidig respekt, samspelt briljans och även spontana inslag. "Kör bara" kunde vi höra Mats med fullt förtroende säga till gitarristen Ola Engström i en paus mellan låtarna.
   Det kändes och hördes att det här var killar som spelat ihop länge. Sedan bestod ju repertoaren nästan uteslutande av gamla blues- och rockcovers som för kanske mer än 45 år sedan gjorde entré i Mats Ronanders snart 60-åriga liv på exempelvis Power House i Örebro.
   Med tyngd och rutin inledde kompbandet konserten inför 104 åskådare. Howlin Wolfs "Killing floor" blev första låt med Engström vid mikrofonen, följdes av en instrumentallåt och "Mustang Sally" innan Mats äntrade scenen med Chuck Berrys "Little Queenie" med all rutin och skicklighet i ryggraden.
   Så dags var det ett lite väl anspråkslöst ljud från Mats gitarr men det skulle snart bli bättre och bandet ännu varmare i kläderna. Ett band som imponerade med sin självklara enkelhet och tajta uttryck. Basisten Hans Bengtén var en klippa och trummisen Jimmy Uller fyllde i perfekt.
   Repertoaren grävde djupt framförallt i bluesrötterna när "Shake me up, baby" följdes av två Sonny Boy Williamson-låtar, "Help me" och "Don't start me talkin'" där Mats fantastiska munspel tog stor plats. Tommy McClennans "Baby, don't you want to go" gungade också fint kryddad med en gitarrduell mellan Mats och Ola.
   Rockrötterna fick sitt i John Hiatts "Riding with the king" och en J J Cale-lunkande version av Bob Dylans "All along the watchtower" innan avslutningen på konserten åter dominerades av mer eller mindre kända blueslåtar.
Under "Rollin' and tumblin'", Charlie Smiths "Have you ever been mistreated", "Route 66" (låten Mats sjöng på Ulf Lundells konserter på 70-talet) och Bo Diddleys "Before you accuse me" stegrades intensiteten och det var uppenbart fullblodsproffs på scen.
   Konserten krönades av Muddy Waters "Hoochie coochie man" innan Mats och bandet försvann från scenen. Efter en konsert som kanske var lite kort, lite snålt kortfattad men där varje minut innehöll explosiv och svängig bluesrock av bästa sort.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.