Blogginlägg

Ducks var verkligen Deluxe i söndags

Alla bilder: Carina Österling

DUCKS DELUXE
Half Moon, London 22 december 2013
Konsertlängd: 14:10-14:53 och 15:07-15:58 (94 min)
Min plats: Ca 3 m från scenen till vänster.

Det var med stort vemod och fantastisk rockmusik Ducks Deluxe på söndagseftermiddagen tog farväl med en lunchkonsert på puben Half Moon, Putney, London. Det basunerades inte ut och det klargjordes inte fullt ut men konserten var alltså Ducks definitiva avslutning på den här senaste epoken.
   Sean Tyla, som fortfarande leder bandet, har ju numera Sverige som bas och Ducks har uppträtt här ett antal gånger sedan 2009. Med bland annat den stora comebacken på Akkurat 2009 och de båda Blidösundsspelningarna 2012 och 2013. Det som under de soliga sommarkvällarna på en båt var som ett fridfullt samkväm hade nu växt till fantastisk rockmusik.
   Men nu var det alltså dags att sätta punkt för ännu en era i gruppens historia. Tyla har många projekt på gång, Tyla Gang, Trouble Boys och även en liten solokarriär att koncentrera sig på. Och Brinsley Schwarz och Martin Belmont, samspelet och duellerandet i söndagseftermiddag nådde nya svindlande höjder, har ju sina förpliktelser bakom Graham Parker att tänka på.
   Ducks var verkligen Deluxe den här eftermiddagen. Killarna hade inte spelat ihop sedan i somras, Tyla förklarade också högt och tydligt att önskelåtar inte var att tänka på, men det var ett magnetiskt samspel på alla händer. Stundtals rockmagi av högsta grad.
   Trängseln var total på ett utsålt Half Moon där halva publiken såg ut som gamla rockmusiker. Och i ett fall var det faktiskt sanning för Tyla fick mitt under konserten syn på en gammal ur-Ducks-musiker i publiken, basisten Mickey Groom som var med i den sista upplagan av bandet 1974-1975. Han kom in i bandet när Nick Garvey lämnade hösten 1974.
   I konsertens andra avdelning stegade Groom upp på scen. (Se bilder nedan). Han tog inte bara över Kevin Fosters bas utan sjöng också Martin Belmonts "Something's going on". Givetvis orepeterat och spontant men ändå mycket kärleksfullt imponerande.
   Konserten innehöll alltså inga önskelåtar och låtmässigt inga överraskningar och låtlistan (fasttejpad på scengolvet) visade sig på denna historiska final vara helt identisk med sommarens spelning. Minus Tylas solotolkning av Tom Waits "Hold on" och den då sistalåten "Knockin' on heaven's door".
   Vilket gav avslutningskonserten en alldeles naturlig finallåt med "It's all over now", en cover på Valentinos original och mest känd i Rolling Stones version, som funnits med i Ducks Deluxes scenrepertoar från dag ett 1972. Strax innan fick Tyla alla musikerna att säga "god natt" (klockan var strax före fyra på eftermiddagen...).
   Från den mäktiga starten med "Fireball", tre gitarrister i frontlinjen, via bland annat Slickers-covern "Johnny too bad", med den lysande trummisen Jim Russell och basisten Foster i musikalisk huvudroll, och många andra höjdpunkter till sista riffet på "It's all over now" var konserten en upplevelse att sent glömma.
   Att Ducks Deluxe nu är ett avslutat kapitel blev tydligt när Sean Tyla, med en vemodig underton, postade följande Facebook-inlägg några timmar senare: "Awesome gig, we loved every minute of it and we want to thank all who came to give us a great send off. It is the end of a great band but we've had a ball. Happy Xmas to you all!".

Fireball
Nervous Breakdown
Tremolo Bay
Dig it deep
Heart On My Sleeve
West Texas Trucking Board
Long John
Willie & The Hand Jive

Paus

I´m Ready
Something's Going On (med Mickey Groom)
Red Dust Highway
Don´t Mind Rockin´ Tonite
Daddy Put The Bomp
Johnny Too Bad
Teenage Head
Coast To Coast

Extralåt
Apache

Extra extralåt
It's all over now



Alla bilder: Carina Österling

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.