Blogginlägg

Svensk musikhistoria på scen

Bilder: Carina Österling

KENNY HÅKANSSON
BILL ÖHRSTRÖM
Närke Kulturbryggeri, Örebro 7 december 2013
Konsertlängd: 20:34-21:28 och 22:05-23:16 (125 min)
Min plats: 8 m direkt till höger från scenen.

På biljetten, som ni ser ovanför, kan man få känslan att Kenny Håkansson var huvudartist och Bill Öhrström en gästartist men så var inte alls fallet i lördagskväll. Både bokstavligen och musikaliskt delade Kenny och Bill broderligt på scenutrymmet i den nya lokal som Närkes Kulturbryggeri förvärvade för två veckor sedan. Konserten, som presenterades för ett slutet sällskap, blev också premiär för en lokal där det i framtiden väntas arrangeras alla möjliga arrangemang.
   Det var gränslös rutin och svensk genuin musikhistoria som intog scenen framåt halv nio-taget. Bill har sedan sent 50-tal, då som dixielandmusiker, varit verksam i Stockholm i en mängd olika sammanhang. Kenny är nästan lika rutinerad då han från mitten av 60-talet spelade i popband och delvis har haft en parallell karriär med just Bill. Det var med andra ord en synnerligen naturlig duo som bjöd på en generös konsert med mycket musik, massor med låtar, roliga och intressanta mellansnack som också inkluderade ren musikhistoria.
   Pratglade Bill berättade hur han hade känt Kenny sedan mitten av 60-talet, låg bakom skivkontraktet med hans T-Boones, hur han på sin första turné kom till Örebro med Slim's Blues Gang, producerade Kennys nästa grupp Baby Grandmothers, hur han också producerade Arne Quicks "Rosen" och Lill-Babs, var organisatör i bildandet av Hansson & Karlsson, skrev låtlista åt Jimi Hendrix och även var chef på klubben Filips och jazzklubben Gylllene Cirkeln.
   Bill hann också sjunga flera låtar, de flesta på svenska, bland annat "Väg utan slut", "Om vindarna vänder" (med oändliga rim på vänder på både engelska och svenska...), "Vid din dörr", "Min kärlek lever" och "För kärleks skull" medan han spelade congas och ibland fiskade upp ett munspel ur bröstfickan. Och var sedan tacksam för att bli inropad till en personlig extralåt, "Bill going strong (that's my name)".
   Kenny var kvällen igenom en virtous på akustisk gitarr men visade sig vara en överraskande, åtminstone för mig, duktig och personlig sångare. I låtar som dels var tonsättningar av exempelvis Hjalmar Gullberg och August Strindberg ("Vargarnas tjut på Skansen") eller helt egna låtar som "Om döden", "Sjuk i hjärtat" och "Mitt hjärta är krossat". Kenny gjorde också en tämligen okänd Lisa Ekdahl-låt, "Röda skor", som bara Svante Thuresson har spelat in tidigare.
   Kenny förklarade också, med viss humor, att gitarren ibland låter ostämd men i själva verket har en orientalisk ton...

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.