Blogginlägg

Färgstarkt på gränsen till bländande

Foto: Bernt Ridderström
GÖRAN SAMUELSSON
The Big Ben, Stockholm 13 maj 2013
Konsertlängd: 20:13-21:00 och 21:05-21:59 (102 min)
Min plats: Sittande ca 6 m till vänster från scenen.

Det finns en allmän uppfattning, kanske mest hos artister och musiker, att konserter ska vara tekniskt ofelbara, planerat genomtänkta och med alla ackord på exakt plats. Det regelverket existerar inte i min värld. Och när värmlänningen Göran Samuelsson, efter konserten i söndags, i ett Facebook-inlägg ursäktar sig med "Det var en lätt strulig kväll (där jag stod för det mesta strulet, gitarrbatteriet la av och jag glömde en del texter) men i det stora hela blev det en afton att minnas och vara nöjd med" är det ju helt ovidkommande att några missade textrader eller lite strejkande teknik ska kunna påverka helhetsintrycket på en konsert.
   Nej, det betydde så mycket mer att personligheten, alla de starka sångerna, anspråkslösheten och den mänskliga humorn fick ta stor plats för en kväll. På en konsert som, trots allt, innehåll en rad magiska musikaliska insatser, främst från geniet och gitarristen Bengan Blomgren. Mitt i huvudstadens hjärta på den lilla gemytliga scenen i källaren på puben Big Ben på Folkungagatan i Stockholm bjöds vi i måndags kväll på en både underhållande, engagerande och generös föreställning.
   Värmlänningen Göran Samuelsson har en imponerande stor skivproduktion bakom sig så repertoarmässigt hade han inga problem att fylla upp de över 100 minuterna på scen med intressant material från olika tider. Han ska strax gå in i inspelningsstudion tillsammans med Bengan och vi hade väl några förväntningar på nytt material och fick en mycket fin, ödmjuk och känslofylld visa bland extralåtarna, "Tick tack". En sång tillägnad minnet av vännen, skådespelaren och nyligen bortgångne Stig Torstensson.
   På den setlista (se nedan) jag "knyckte" från Göran efter konserten kan vi läsa att det fanns ytterligare en ny sång planerad att framföras, "5+5", men den får vänta på offentlighetens ljus till ett senare tillfälle. Även den låt som kan beskrivas som Görans senaste hit, "Svarta moln", försvann oplanerat från konserten.
   Just blandningen och bredden på material i Göran Samuelssons repertoar, där det ständigt pendlade mellan emotionella visor och mer humoristiska reflektioner, är ju styrkan och personligheten i hans ännu så länge katastrofalt förbisedda karriär. När han sedan på ett alldeles fantastiskt underhållande sätt berättade sina färgstarka historier förvandlades även mellansnacken till stor och komisk konst.
   Historier om både Totta, Hans Villius (!),Plura, iraniern Reza Gazemzade i Sunne och den amerikanska Crossroads-myten, som jag är absolut okunnig att återberätta i både skrift och tal, bör upplevas live för att komma helt till sin rätt. Ge Göran Samuelsson ett tv-program där sång, musik och snack kommer att bli en alldeles naturlig och underhållande mix.
   Göran är ingen oäven gitarrist men i skuggan av eleganten Bengan Blomgren var det tämligen lätt att hamna just i skuggan i måndags. Den rutinerade gitarristen växlade mellan slide och vanlig akustisk gitarr och presenterade himmelska solon, lätt bluesiga riff och underbart komp med samma lågmälda och anspråkslösa gest. I några längre utvecklade solon lät det stundtals som att han hade växt ihop med sitt instrument men han tappade aldrig den röda tråden.
   "Jag är den grå massan sammansatt" var en av Görans textrader som jag snappade upp under kvällen. En textrad som knappast kan vara mer orepresentativ för Göran Samuelsson. Den första visuella kontakten med honom kanske kan ge den felaktiga bilden men när texter, melodier och en stor personlighet sammanfogas till en scenartist blev det färgstarkt på gränsen till bländande.
   Inför en liten men lyssnande och stundtals allsångssjungande publik, med Basse Wickman och Lasse Lindbom i spetsen, gav Göran och Bengan lågmäld dramatik ett ansikte i måndagskväll.

Foto: Håkan PetterssonHär ser ni anledningen till att Göran Samuelsson missade nya "5+5" och hitlåten "Svarta moln": "Setlistan brukar ligga vid min vänstra fot, nu låg den till höger och jag fick dålig koll..."



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.