Blogginlägg

#11: Rockmagasinet Live: The Creeps

Rockbandet THE CREEPS från Älmhult började sin skivkarriär på det legendariska svenska skivbolaget Tracks On Wax från Lidköping men hamnade där i skuggan av mer uppmärksammade namn som Wayward Souls och Watermelon Men. Men deras första album, "Enjoy the Creeps" (1986), skapade ändå ett stort intresse hos större skivbolag och inför gruppens andra album, "Now dig this!", befann de sig på stora Warner.
   Det stilfulla omslaget, med en häftig hammondorgel i centrum, doftade 60-tal och klassisk garagerock och gruppens soulinfluerade rock fick positiva reaktioner i pressen. "Årets fräckaste svenska rock-LP" hette en rubrik och själv var jag mäkta tillfredsställd i min recension av skivan i Nerikes Allehanda. Och imponerad av sångaren Robert Jelinek:
   "Jelinek har en övertygande stämma som behandlar det engelska språket så osvenskt att jag aldrig har hört något liknande", var en av mina kommentarer.
   Sedan 1985 hade Creeps haft samma konstellation. Förutom Jelinek var det Hans Ingemansson, hammond och sång, Anders Johansson, bas, och Patrick Olsson, trummor, som kom till Örebro och Rockmagasinet tidig vår 1989.
   Ryktet om gruppens extraordinära kvalitéer hade redan här börjat och sommaren 1989 fick de agera förband på Roxettes sommarturné. Men då hade Creeps en liten kostym men jag såg ändå bandets fantastiska utsikter. I en recension av Roxettes konsert i Brunnsparken i Örebro skrev jag:
   "Att Roxette inte är ett riktigt rockband får vi klart för oss i en lätt jämförelse med förbandet, småländska Creeps. Robert Jelinek och grabbarna i det bandet är rockmusiker långt in i själen.
   Trots minimal uppmärksamhet från publiken gav Creeps mer av den ärliga rockkänslan på dryga halvtimmen än Roxette lyckades med på 75 minuter".
   I samband med Roxette-äventyret fick Creeps kontakt med Roxettes kapellmästare och producent, Clarence Öfwerman, som kom att producera bandet nästa album, "Blue tomato", som släpptes i mellandagarna 1989.
    En stor kommersiell framgång, främst tack vare hitsingeln "Ooh - I like it!", men också en stor besvikelse. Jag gav skivan 2/5 i betyg, recensionen fick rubriken "En svår balansgång" och jag förklarade bland annat så här:
   "Jag retar inte upp mig så mycket på Clarence Öfwermans moderna och högteknokratiska produktion, för där har den härliga hammondorgeln fortfarande sin plats, utan tänker mer på bandets oförmåga eller ickeambitioner att skriva bättre låtar, bättre melodier.
   Med så pass många profillösa låtar som på den här LP:n hänger jag omedvetet även upp mig på soundet eller produktionsfinesser medan hela melodin rinner ut i sanden."

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/3 1989.

CREEPS TILLHÖR DE EXKLUSIVA

THE CREEPS
Kulturhuset/Rockmagasinet, Örebro 7 mars 1989

När man talar om svensk rock- och populärmusik i slutet av 1980-talet är det lätt att man får en förvrängd bild av verkligheten. Att det mesta och bästa handlar om soloartister men så är inte fallet.
   Måhända tar de stora soloartisterna största utrymmet i mediebevakningen men på den riktigt levande rockscenen är det verkligen grupperna regerar. Wilmer X, Lolita Pop, Eldkvarn och några fler namn står för stolt svensk rock 1989.
   Nu kan vi lägga gruppen The Creeps, från Älmhult, till den exklusiva skaran. Efter två charmanta album, kultstatus på kontinenten och en serie sammansvetsande turnéer är de nu mogna de feta rubrikerna och de största superlativen.
   Det var i och för sig ingen större överraskning att gruppen skulle lyckas i tisdagskväll på Kulturhuset. Deras popmusik kombinerar rockmusikens tyngd med bluesens känsla i samma andetag.
   Så levande, vacker och magnifik redan på skiva. När de sedan ger sig ut på turné med det framgångsrika albumet "Now dig this!" i ryggen och på repertoaren har de inget att frukta. Möjligen positiva kravaller och glatt humör som deras musik lätt framkallar.
   Framför allt annat är The Creeps en grupp. En samspelt enhet som ytterligare understryker det inledande resonemanget att gruppkänslan har så mycket mer att ge.
   Robert Jelinek är gruppens "starke" man som låtskrivare, sångare och gitarrist. Hans röstomfång var beundransvärt under konserten. Totalt avslappnad lyckades han sjunga både blues, soul och rock på samma gång.
   Men utan organisten Hans Ingemansson, basisten Anders Johansson och trummisen Patrick Olsson existerade inte Creeps. Inte heller en grupp som på scen gjorde förlösande härlig rockmusik som hämtat sin inspiration i 60-talet, adderat 70-talets energi och slutligen resulterar i 80-talets friskaste fläkt på den svenska rockscenen.
   Även förbandet Eager Beaver var en fräsch grupp som utan minsta antydan på ölmagar spelade skönt svängande pubrock à la Dr Feelgood. Dock förstördes deras image av maffiga rökkaskader.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.