Blogginlägg

Singlar#90: Mickey Jupp

MICKEY JUPP: Nature’s radio (Arista, 1977)

"NATURE'S RADIO" ÄR VÄL INTE Mickey Jupps mest representativa singel i raden av starkt låtmaterial som den på dessa sidor ständigt hyllade låtskrivaren har släppt ifrån sig. Han själv hatar dessutom inspelningen och hela produktionen vilket jag naturligtvis inte kan ta några hänsyn till när jag väljer låtar och skivor till min 100-lista. Jupp har ju i en majoritet av låtar nästan alltid haft det amerikanska 50-talet som modell och jag misstänker att Mickey tycker att "Nature's radio", faktiskt hans allra första solosingel, är alldeles för modern och välproducerad för att traditionellt falla Mr Jupp i smaken.
   Men jag har älskat låten, texten, produktionen och sången sedan jag första gången hörde den på radion, på Kjell Alinges Asfalttelegrafen, hösten 1977. Nye producenten Pete Solley, som tills nyligen hade varit medlem i en sen uppsättning av Procol Harum, hade stora resurser till sin hjälp när han styrde upp soundet på skivan. En one-off singel på Arista, ett skivbolag där Jupp varken förr eller senare gjorde någon mer skiva.
   Det var ett imponerande manskap med musiker som kompar Jupp på "Nature's radio". Förutom Solley var det Tim Renwick, gitarr, Mick Moody (mer känd som Micky Moody), gitarr, Colin Gibson, bas, Henry Spinetti, trummor, Jimmy Jewell, saxofon, och Glen LeFleur, percussion. Rutinerade musiker med mycket erfarenhet från grupper/artister som Al Stewart, Snafu, Juicy Lucy, Tundra och Ronnie Lane's Slim Chance. Solley och Moody skulle för övrigt några månader senare spela i första upplagan av Whitesnake.
   Trots det uppenbart kommersiella soundet, inspelat i Eden Studios i Chiswick London, blev det inga listplaceringar för Mickey Jupp men däremot lockade "Nature's radio" till sig skivbolaget Stiffs intresse. Jupps namn föll på deras läppar, både för stunden (singeln) och tillbaka i tiden. Ty på våren 1978 släppte Stiff en samlingsskiva, "Mickey Jupp's Legend" (fast på etiketten står det "The legend of Mickey Jupp"), där de samlat ihop material från album och singlar med gruppen Legend där Jupp mellan 1969 och 1972 var ledare. Plus den aktuella låten "Nature's radio". Samma höst skulle Jupp/Stiff-samarbetet fortsätta på det närmast legendariska albumet "Juppanese".

B-SIDAN PÅ SINGELN, "Down at the doctors", blev historiskt sett än mer uppmärksammad och till slut en av Mickey Jupps mest kända låtar. Mest tack vare hans Southend-kollegor i Dr Feelgood vars version av låten släpptes på singel (två gånger dessutom!) och blev en mindre hit men blev också under många år en stor central favorit i Feelgoods liverepertoar. I samband med gruppens album "Private practice", producerad av amerikanen Richard Gottehrer, hösten 1978 släpptes låten på singel. Men Mickey Jupp gillade inte den versionen och Feelgood tog beslutet att spela in låten igen, live i Eden Studios, och placerade den nya Martin Rushent-producerade inspelningen, på b-sidan till singeln "As long as the price is right" (april 1979) men gav den nu titeln "Down At The (Other) Doctors".
   Feelgoods variant på Jupps låt var en tolkning med fullt arrangemang och ett helt elektriskt band. Jupps egen inspelning på b-sidan av ”Nature’s radio” är något helt annat. Hans egen bluesiga "Down at the doctors" är uppenbart liveinspelad i studion under tämligen lössläppta former med ett helt avskalat arrangemang på bara akustisk gitarr och elpiano, lite percussion och några oidentifierade röster i kören.
   Han och kören sjunger genomgående "Down to the doctors" och låten föddes faktiskt många år tidigare med just den titeln. Och det finns faktiskt en inspelning från 1975 med Jupp, och hans då nio medlemmar stora band inklusive blås, men den inspelningen gavs inte ut förrän 1979 på compilation-albumet "Southend rock". Och då under den ursprungliga titeln "Down to the doctors", med ett mäktigt munspelssolo som extra bonus.

Intressant fotnot: Dr Feelgood hade svårt att stava till Mickey Jupps namn på sina singlar. Inte bara en utan två gånger fick de för sig att kamraten från Southend hette Micky Jupp.

A-sidan helt felaktigt illustrerad med omslaget till "Some people can't dance":


Finns ingen Jupp-version av "Down at the doctors" men däremot en sedvanligt svängig tolkning av Dr Feelgood.


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.