Blogginlägg

90:#16 I´m alive

JACKSON BROWNE: I'm alive (Elektra, 1993)

När 80 blev 90, decenniet bytte namn eller nummer och cd till stor del bytte plats med vinylen var mina Jackson Browne-förhoppningar inte så stora. Efter några mindre innerliga och högst ordinära album, "Lives in the balance" (1986) och "World in motion" (1989), var Browne en artist bland alla andra.
   Visserligen gästar både David Lindley och Waddy Wachtel på några spår här men det genomgående kompbandet bakom Jackson var till stora delar nytt så när "I'm alive", min första Jackson Browne-cd, anlände i oktober 1993 var mina förväntningar låga. Men jag kunde med glädje konstatera i min recension i Nerikes Allehanda 3 november att albumet var Brownes bästa sedan "Running on empty". Jackson var tillbaka i sin rätta genre som berättare av sina egna smärtsamma nederlag. Det som gjorde hans 70-talsskivor till stora mästerverk. Jag skrev också i recensionen:
   "Det är nästan så att jag vill skiva under myten om att ju sämre man mår destor bättre och starkare rockmusik gör man. Något jag alltid har betraktat som nys. Jackson har på omslaget näsan precis ovanför vattenytan när han sedan på själva skivan avhandlar saknad, hat, maktlöshet, längtan, sorg, avundsjuka och liknande svarta upplevelser".
   I Jacksons fall handlade det mycket om skilsmässan från skådespelerskan Daryl Hannah. Browne och Hannah hade varit ett par sedan 1983 men separerade under uppmärksammade former 1992. Det uppstod i media rykten om att Jackson vid något tillfälle hade misshandlat Daryl men det stannade just vid grundlösa rykten.
   Från mitten av 80-talet ägnade Jackson mycket utrymme åt politiska funderingar men på "I'm alive" var han tillbaka på hemmaplan bland relationsproblem och romantik på sitt eget som alltid bitterljuva sätt.
   Jackson producerade skivan med Scott Thurston, gitarristen och keyboardkillen som debuterade i hans band under turnén 1986 och tillsammans producerade de också "World in motion". Thurston var på 70-talet medlem i Iggy Pop & the Stooges och mellan 1982 och 1985 spelade han i The Motels.
   På två låtar på albumet, "My problem is you" och "Too many angels", utökas producentskaran med rutinerade Don Was.
   Tre musiker på "I'm alive", gitarristen Mark Goldenberg, basisten Kevin McCormick och trummisen Mauricio Lewak, gör sin debut i Jackson Browne-sammanhang och figurerar än idag i hans liveband. Musiker som från nästa Browne-skiva, "Looking east" (1996), fick låtskrivarcredit på samtliga låtar.
   Albumet innehåller som sagt en mängd bra och varierade låtar. Från den inledande titellåten, där en rockigare gitarr (Goldenberg) och hammond (Benmont Tench) spelar snyggt tillsammans, via den snyggt uppbyggda "I'll do anything", med Jackson på piano, och den himmelska nästan kyrkliga "Too many angels", där Lindleys udda instrument arabisk oud och grekisk bouzouki ger österländska vibrationer, till den avslutande "All good things" med 12-strängad gitarr (Mike Campbell) och nästan "Needles and pins"-liknande riff.
   Jackson Browne omger sig med många olika körsångare, kända namn som Jennifer Warnes, Valerie Carter, Doug Haywood, Steven Soles, David Crosby, Don Henley, Sweet Pea Atkinson och hans kompis Sir Harry Bowens. Men störst uppmärksamhet gör en viss Katia Cardinal, nicaraguansk sångerska, som sjunger så ypperligt vackert på "Too many angels".

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.