Blogginlägg

Covers: Buster Poindexter

BUSTER POINDEXTER: Buster goes berserk (RCA, 1989)

Förre New York Dolls-sångaren David Johansen inledde en framgångsrik solokarriär 1978 men efter fyra album, inklusive en explosiv liveskiva, planade uppmärksamheten ut. Då växlade Johansen spår och blev 1986 nattklubbssångare med gamla jazzlåtar på repertoaren. Tog sig pseudonymen Buster Poindexter, som redan var namnet på förlaget som publicerade Johansens låtar, och började uppträda med stort band på en kabaré där monologer mixades med musik.
   Jag hade nöjet att få uppleva en Poindexter-föreställning på Bottom Line i New York 1987 där han och hans band uppträdde varje onsdag. En uppskattad show som både bjöd på humor och livemässig underhållning. Redan innan min konsertupplevelse hade Poindexter "debuterat" på skiva med den studioinspelade "Buster Poindexter" och uppföljaren "Buster goes beserk", dagens aktuella skiva, kom alltså två år senare.
   Båda skivorna var framförallt fyllda av covers men det var också ganska uppenbart att ingen av Poindexters studioskivor kom i närheten av den fysiska känslan som förmedlades på en föreställning inför publik. Första albumet, som jag kanske återkommer till någon gång framöver, levde mycket på hitlåten "Hot, hot, hot". Här försökte han upprepa receptet med partyglada låten "At the party" men det fungerade inte så bra och den gamla uttjänta låten "Hit the road, Jack" blev nog skivans mest kända låt.
   Men skivan är, som redan sagts, ett svagt och blekt eko av liveupplevelserna fast det fantastiska bandet och den bedårande kören bakom Poindexter gör sitt allra bästa för att prestera ultimata versioner av gamla låtar. Men livemusik är bäst live och inte på skiva.
   Ändå är det en intressant laguppställning bakom Poindexter både på scen och på skiva. Bandet på de båda studioskivorna är så gott som identiska med det undantaget att pianisten, arrangören och orkesterledaren Joe Delia har ersatts på 1989-skivan av Charlie Giordano. Ja, samme Giordano som numera är medlem i Bruce Springsteens E-Street Band.
   I kören på skivan och som motspelare på Poindexters scenframträdanden finns ytterligare ett namn med Springsteen-relation, Soozie Tyrell, som sedan många år också ingår i E-Street Band som sångerska och violinist.
   Bland de andra kända musikerna märks förre New York Dolls-trummisen Tony Machine, saxofonisten Crispin Cioe (Carolyne Mas, J Geils Band och Steve Forbert) och basisten Tony Garnier som hade spelat med både Robert Gordon, Marshall Crenshaw och Tom Waits. Och i den ibland stora kören förekommer sångare från den sydafrikanska musikalen "Sarafina!".
   Producenten till Poindexters skivor, Hank Medress, har en ännu längre bakgrund i musikbranschen. Han började som medlem i vokalgruppen The Tokens ("The lion sleeps tonight"), producerade massor med artister på 60-talet och hade också skrivit hits åt grupper som The Happenings, Dawn och The Chiffons.
   En av skivans mest framstående nummer är alltså "Hit the road, Jack" i en version som sammanfattar hela Poindexter-konceptet med en ren musikallåt, talade inslag och en stor ensemble. Förekommer också i filmen "The dream team".
   Konceptet innehåller huvudsakligen partylåtar och högljudd fest med mycket blås i arrangemangen. Men några ballader får också plats. Som exempelvis "Poorest people" som ekar lite "Every breath you take" och den känsliga originalballaden "Imitation of love" som gör gott bland de övriga uptempolåtarna.

1. ”All Night Party” (A Grub Cooper) - 3:53
1989. Fab 5 från albumet med samma namn.
2. ”Hit the Road Jack” (Percy Mayfield) - 3:14
1961. Singel med Ray Charles.
3. ”International Playboy” (Bernard Broomer/Bunny Sigler/Lee Phillips/Ugene Dozier) - 4:34
1970. Singel med Lee Bates.
4. ”Poorest People” (Roy Brown) - 4:31
1989. Originallåt.
5. ”Juicy Lucy” (Albert Chancy) - 4:04
1985. Singel med Tabou Combo.
6. ”Who Threw the Whiskey in the Well” (Eddie DeLange/Johnny Brooks) - 3:21
1942. Singel med Doc Wheeler & the Hardway Four.
7. ”At the Party” (Johnny Rivera Reyes) - 3:01
1967. Singel med Pete Terrace (King of the boogaloo).
8. ”Imitation of Life” (Arno Hecht/Crispin Cioe/David Johansen/Bob Funk/Hollywood Paul Litteral) - 4:32
1989. Originallåt.
9. ”Debourge Yourself” (Arno Hecht/Crispin Cioe/David Johansen/Bob Funk/Hollywood Paul Litteral) - 3:41
1989. Originallåt.
10. ”Deep in a Dream” (Eddie DeLange/Jimmy Van Heusen) - 3:11
1938. Singel med Artie Shaw & his Orchestra (Helen Forrest).

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.