Blogginlägg

Dave Edmunds gjorde ett sporadiskt gästinhopp

                                                             Foto: Tommy Sundström
Dave Edmunds gjorde korta inhopp i Refreshments konsert.


KONSERT
Dave Edmunds
The Refreshments
Sean Tyla
Vretstorpsparken 3 juni 2010
Konsertlängd: Tyla: 22:30-23:20 (40 min) Refreshments/Dave Edmunds: 23:36-01:13 (97 min)
Min plats: ca 9 meter framför scenen.

Fredagskvällens lilla anspråkslösa turnéstart, med Dave Edmunds, Refreshments och Sean Tyla, i en gammal hederlig folkpark i södra Närke var intressant. Men inte alls så mycket mer.
   För det första annonserades konserten som Dave Edmunds & The Refreshments (affischen dominerades av ett gammalt stort fotografi på Edmunds) men blev i praktiken en konventionell Refreshments-konsert med små korta sporadiska gästinhopp av den legendariske walesaren. Som inte presterade så mycket mer än några ganska förutsägbara covers och gamla hits på rutin.
   Varken ”You never can tell”, ”Johnny B Goode” och ”I hear you knocking” kunde riktigt skaka igång den gamla fina Edmunds-känslan. Att sedan avsluta med den instrumentala ”Sabre dance”, visserligen med all fingerfärdig skicklighet, kan väl bara ”överträffas” av minnet när ”Lady Madonna” ständigt fanns med på Edmunds liverepertoar för några år sedan.
   Den 67-årige rock’n’roll-ikonen såg däremot fräsch och beslutsam ut så det var naturligtvis slöseri att locka ut honom i de svenska folkparkerna för att göra blott åtta låtar av traditionell och ospännande karaktär.
   Men ögonblicket när Edmunds steg in på scenen efter Refreshments första halvtimme (inklusive ett strömavbrott på ca 10 min…) och drog igång med Bruce Springsteens ”From small things” var ändå betagande om inte annat.
   Efter tre snabba låtar försvann Dave från scenen och dök sporadiskt upp mot slutet av konserten med ”(I’m a) Lover not a fighter” (från Edmunds ”Rockpile”-skiva), ”Johnny B Goode” och ”I knew the bride” (som även den var en blek kopia av forna tiders höjdpunkt under Rockpile-konserterna) som blev final på hela konserten.
   Efter några minuter av snopna frågetecken och spridda handklapp kom Refreshments in på scenen igen för att presentera sin största hit, ”Miss you Miss Belinda” (när det buggades vilt på den närbelägna dansbanan) och ovan nämnda ”Sabre dance” med Edmunds tillbaka på scen för tredje gången.
   Även Refreshments börjar nu tillhöra skaran av artister där förutsägbarhet utan överraskningar har blivit allt vanligare. Det i och för sig samspelta bandet passade på att presentera några nya låtar från senaste albumet ”Ridin’ along…” men det varken höjde energin eller gjorde upplevelsen mer spännande. Bland alla numera ganska mossiga låtar som ”Veronica”, ”55 Ford”, ”A guy like that” och dansbandsfavoriten ”Dreams of you” stod inte ”Go baby bird”, ”Forty nights and forty nights”, ”Negative Nancy”, “Cadillac woman” och “Cool is a rule” ut speciellt mycket.
   Nej, det blev faktiskt Sean Tyla som räddade resan till Vretstorp när han inledde konsertkvällen ensam på scen med en akustisk gitarr. Så dags, hans framträdande började 22:30, var publiken begränsad och intresset allmänt lågt men han tog det med ro, humor och stort tålamod. Och lyckades dessutom översätta sina rocklåtar till akustisk briljans under 40 minuter.

Med en repertoar hämtad från Tylas hela karriär framförde han samtliga låtar med både trovärdighet och dignitet:
   Pink café (från “Red neck in Babylon”, 1981)
   Amsterdam dog (solosingel, 1975)
   Dig it deep (från “Box of shorts” med Ducks Deluxe, 2009)
   West Texas trucking board (från Ducks Deluxes debut, 1974)
   Willin’ (cover på Lowell Georges låt)
   Daddy put the bomp (från Ducks Deluxes debut, 1974)
   Breakfast in Marin (från “Just popped out”, 1980)
   Knocking on heaven’s door (Bob Dylan-cover från Ducks Deluxe-liveskivan “Last night of a pub rock band”, 1975)
   Fireball (från Ducks Deluxes debut, 1974)
   Dead flowers (Rolling Stones-cover)

Mitt under Sean Tylas framträdande kom Dave Edmunds och gled obemärkt genom publiken och i ett av mellansnacken beskrev Tyla honom som ”a total legend” men valde ändå inte att göra någon låt från Ducks Deluxe-skivan ”Taxi to the terminal zone” som Edmunds producerade.
   Att Edmunds sedan runt midnatt inte riktigt levde upp till den digniteten får vi leva med.

Refreshments/Dave Edmunds låtar:
A band’s gotta do what a band’s gotta do
Forty days, forty nights
Go baby bird
Cadillac woman
Georgia slop
Negative Nancy
From small things (big things come) (Dave)
I'm in love again (Dave)
You never can tell (Dave)
Dreams of you
55 Ford
Veronica
Jukebox
J.B’s boogie
Cool is a rule
A guy like that
Trouble in mind
(I’m a) Lover not a fighter (Dave)
Johnny B Goode (Dave)
I hear you knocking (Dave)
I knew the bride (Dave)

Extralåtar
Miss you Miss Belinda
Sabre dance (Dave)


                                                             Foto: Tommy Sundström
Sean Tyla ensam med akustisk gitarr räddade kvällen.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.