Blogginlägg

Covers: Eric Clapton

ERIC CLAPTON: From the cradle (Reprise/Duck, 1994)

Det här var ett steg nedför trappan till rötternas rötter eller till bluesens vagga för att citera albumtiteln. Efter att under några år i början på 90-talet bli en allmängiltig men kommersiellt mycket framgångsrik gubbe, "Unplugged"-program och "Tears in heaven", tog Eric Clapton beslutet att bejaka bluesintresset i sin musik. Det som en gång hade varit Claptons inträdesbiljett i musikbranschen via Yardbirds, Bluesbreakers och Cream. Och på vilket övertygande sätt han gjorde det.
   ”From the cradle” är ingen skiva som smeker lyssnaren medhårs en enda sekund. Liveinspelad i studion, explosivt högljudda gitarrer på en uppenbart oproducerad skiva. Så långt från ett lättillgängligt och hitinriktat sound det går att komma. Här befann sig Clapton på sin mammas gata och han tog inga kommersiella hänsyn. En härlig kontrast till den middle of the road-artist han under 80-talet hade förvandlats till.
   Dessutom är skivan en nästan genomgående engelsk affär inspelad i England med nästan genomgående engelska musiker. Undantagen heter Jim Keltner, gigantisk trummis, och Jerry Portnoy, amerikansk munspelare som jobbat med Muddy Waters. I övrigt är det genuina engelsmän som Chris Stainton, klaviaturkillen som spelade med Clapton redan runt 1980, Andy Fairweather Low, sångaren som blivit etablerad som gitarrist, och basisten Dave Bronze. Även blåstrion, som gick under samlingsnamnet The Kick Horns, var engelsk/skotsk.
   Blues är inte min naturliga kopp té. Jag älskaren intensiteten, energin och svänget men bluestolvorna kan också bli hopplöst och irriterande förutsägbara och de gamla blueslåtarma tar ofta ut varandra i sin form och uppbyggnad.
   Då gäller det att hitta förbi de alltför kända låtarna och Clapton har många gånger på den här skivan lyckats leta upp de lite mer okända låtarna och därmed ofta fylla skivan med överraskande material.
   Av skivans 16 låtar är det förhållandevis många ballader men ingen av dessa har några som helst ambitioner att nå den breda kommersiella publiken. Måhända många ledsamma tongångar men Claptons explosiva gitarrspel, hans grovhuggna whiskeyröst och en överlag levande produktion har skapat en ärlig bluesprodukt. En av skivans mest kända låtar, Muddy Waters ”Hoochie coochie man”, tillhör faktiskt skivans svagare nummer där Clapton sjunger lite snällare och behandlar låten lite väl respektfullt.
   Inledningslåten ”Blues before sunrise” sätter nivån på den här skivan med sin slide på hög volym, det otroliga svänget och Erics övertygande stämma.
   ”How long blues” är en annan höjdpunkt där pianot och den framträdande dobron spelar huvudrollerna tillsammans med munspelet. Elmore James ”It hurts me too” är kanske skivans näst mest kända låt men där skyr Clapton inga medel med sitt rent av explosiva gitarrspel.
   Mitt bland alla traditionella bluesgångar är min stora favorit något helt annat. ”Motherless child” (ska inte förväxlas med den traditionella låten ”Motherless children” från ”461 Ocean Boulevard”-albumet) är huvudsakligen akustisk med fina, välstämda gitarrer, kanske en mandolin och stark sång av Eric.

Låtarna:
1."Blues Before Sunrise" (Leroy Carr) – 2:58
1934. Inspelad men utgiven 1958 på ep:n "Treasures of North American Negro Music Vol. 1" med låtskrivaren.
2."Third Degree" (Eddie Boyd/Willie Dixon) – 5:07
1953. Singel med Eddie Boyd & his Chess Men.
3."Reconsider Baby" (Lowell Fulson) – 3:20
1954. Singel med låtskrivaren.
4."Hoochie Coochie Man" (Willie Dixon) – 3:16
1954. Singel med Muddy Waters.
5."Five Long Years" (Eddie Boyd) – 4:47
1952. Singel med låtskrivaren.
6."I'm Tore Down" (Sonny Thompson) – 3:02
1960. Singel med Freddie King.
7."How Long Blues" (Leroy Carr) – 3:09
1928. Singel med låtskrivaren med titeln "How long, how long blues".
8."Goin' Away Baby" (James A. Lane) – 4:00
1950. Singel med låtskrivaren under sitt artistnamn Jimmy Rogers.
9."Blues Leave Me Alone" (James A. Lane) – 3:36
1956. Singel med låtskrivaren under sitt artistnamn Jimmy Rogers. Under alternativtiteln "Blues all day long".
10."Sinner's Prayer" (Lowell Fulson/Lloyd Glenn) – 3:20
1950. Singel med Lowell Fulson.
11."Motherless Child" (Robert Hicks) – 2:57
1927. Singel med låtskrivaren under namnet Barbecue Bob och titeln var då "Motherless child blues".
12."It Hurts Me Too" (Elmore James) – 3:17
1940. Bluesstandardlåt. Originalsingel med Tampa Red. 1957 spelade Elmore James in den.
13."Someday After a While (You'll Be Sorry)" (Freddie King/Sonny Thompson) – 4:27
1962. På Freddie Kings album "Bossa Nova & Blues".
14."Standin' Round Crying" (McKinley Morganfield) – 3:39
1952. Singel med låtskrivaren under sitt artistnamn Muddy Waters.
15."Driftin'" (Charles Brown/Johnny Moore/Eddie Williams) – 3:10
1945. Singel med Johnny Moore's Three Blazers.
16."Groaning the Blues" (Willie Dixon) – 6:05
1957. Singel med Otis Rush.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.