Blogginlägg

Dokumentation: Mickey Jupp

Allt som oftast, med betoning på det senare, kommer samtalet in på musik. Och det är då Olle, vän, sångare och Irlandsexpert, vänder sig till mig och ställer frågan. Med anledning av länken till höger på den här sidan. Vem är Mickey Jupp?
   Jag uppfattar Olle som en tämligen utbildad man, några år äldre än jag. Han kan dessutom allt om irländska sånger, kan sjunga dessa tungvrickande stavelser på ett helt autentiskt sätt och han är också vän av Bob Dylan. Så Olle är på inget sätt utanför musikfacket, där namnet Mickey Jupp säkert associeras mer till choklad än musik, och har också en mycket intressant trio, WEU, där de tre manliga medlemmarna samlar coverlåtar från tre olika håll. Ofta med ett fantastiskt spännande resultat.
   Så jag var inte direkt beredd på att få den där handfallna frågan från just Olle. Naturligtvis överdriver jag lite för ingen normal människa kan ha koll på allting men jag tyckte rent spontant att engelsmannen och låtskrivaren Mickey Jupp borde finnas med i Olles intressesfär.

Därför är det nog på sin plats med en Dokumentation: Mickey Jupp-krönika här och nu. För den som inte har tid eller orkar navigera sig fram på Lars Kärrbäcks alldeles fantastiskt faktastinna hemsida som länken till höger leder till.
   Mickey Jupp, som har blivit lite till åren (född 1940) och drog sig helt enkelt tillbaka från offentligheten i slutet på 90-talet, var sångare, låtskrivare och ledare för gruppen Legend (1968-72), en grupp med ursprung i den lilla engelska staden Southend strax öster om London på den norra delen av Themsen.
   Men redan 1963 hade Jupp sin första grupp, Black Diamonds, som gick över i Orioles som existerade 1963-65.
   Jag ska inte påstå att jag fick upp ögonen och öronen för Legend redan 1968, när de spelade in sin första skiva, eller ens 1972, när de gav ut sin sista skiva ”Moonshine”. Legend spelade attraktiv och småplottrig rockmusik som många år senare kom att få etiketten engelsk pubrock.

Nej, det var först sommaren 1978 som namnet Mickey Jupp kom in i mitt liv på riktigt allvar. Visserligen hade jag under de ”tysta åren” 1973-78 uppmärksammat låtskrivarnamnet Jupp på skivor med Kursaal Flyers och Dr Feelgood, som gjorde fantastiska versioner av Jupp-låtar som ”Down at the doctors”, ”Cheque book” och ”Cross country”, men det var singeln ”Nature’s radio” som blev vändpunkten.
   Kjell Alinge pluggade låten stenhårt på sitt dåvarande radioprogram (Asfalttelegrafen?) och skivbolaget Stiff, som hade fått upp ögonen för Jupp, gav ut en samlingsskiva, ”Mickey Jupp’s Legend”, som innehöll det bästa med Legend plus den aktuella singeln.
   Skivan var en underbar upptäckt och jag ser idag hur hårt tummad omslaget är. Skivan gavs ut i en begränsad upplaga (1500 ex) men var numrerad mellan 0 och 14000… Mitt ex har numret 12172.
   Inskriptionen i den svarta vinylen är ”Yesterdays sound today” och beskriver exakt var Mickey Jupp hämtade sin inspiration ifrån. Musik med rötter i 50-talet, starka personliga texter, en stor dos vemod och fantastiska melodier.

Skivan blev startpunkten på ett Stiff-samarbete och projektet därpå, ”Juppanese”, måste beskrivas som höjdpunkten på Mickey Jupps småskurna karriär. Det var någon gång här jag läste Lennart Perssons initierade intervju med Jupp i tidningen Larm och blev, som man säger, besatt av Mickey Jupp.
   ”Juppanese”, som nyligen gavs ut i ett bländande snyggt digipack, är en bra skiva om än lite ojämn då halva skivan är producerad av Nick Lowe med Rockpile i kompet och resten står Procol Harum-sångaren Gary Brooker med studiomusiker för.
   “Making friends”, “Short list”, ”Old rock´n´roller”, “School”, “Down in old New Orleans” och ”You´ll never get me up in one of those” är verkligen något att upptäcka, Olle.

Jag skrev att “Juppanese” är skivan som ska vara början på Mickey Jupps världsomfattande karriär när den kom ut. Men jag var då inte riktigt medveten om att Mickey dels var maniskt flygrädd, inte gillade att stå på scen och var överhuvudtaget ointresserad på en artistkarriär.
Skivorna kom regelbundet under 80-talet men Jupp valde en alltmer lågprofilerad roll. Innan han 1994 lockades till Sverige, spelade in albumet ”You say rock” med svenska studiomusiker och kom i kontakt med Gävlebandet Refreshments vars första skiva han delvis producerade.
   Sedan har Jupp under årens lopp levererat många låtar till Gävlegruppens repertoar och så sent som på den nya aktuella samlingen finns det en tidigare okänd Jupp-låt, ”20 carat rocker”.
   Enligt Lars Kärrbäck, som driver hemsidan tillsammans med engelsmannen Paul Moules, har Mickey Jupp, som nu lever ett stillsamt liv uppe i Cumbria, under de senaste tio åren skickat ut 150-200 låtar till olika artister som demo på kassett.
   Naturligtvis har jag också en massa personliga minnen från Mickey Jupp-konserter i London och liknande men det får jag kanske återkomma till när det finns mer tid.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.