Blogginlägg från januari, 1983

Dan & Py på Ritz

Samtliga bilder: Anders Erkman
DAN HYLANDER, PY BÄCKMAN & RAJ MONTANA BAND
Ritz, Stockholm 29 januari 1983

Dan Hylander: sång
Py Bäckman: sång
Hasse Olsson: orgel
David Carlsson: gitarr och sång
Clarence Öfwerman: piano och sång
Ola Johansson: bas
Pelle Alsing: trummor
Emily Gray: sång

/ Håkan

Mickey Jupp setlist

Foto: Jan-Ola Sjöberg
MICKEY JUPP BAND
Dublin Castle, London 15 januari 1983
Guest appearance: Geraint Watkins

Mickey Jupp: gitarr, keyboards och sång
Ian "Chuck" Duck: gitarr
Tex Comer: bas
Paul Atkinson: trummor

1 - Blues On Their Own
2 - Taxi Driver
3 - Little Queenie
4 - Short List
5 - Little Birdie Blues
6 - Don't Talk To Me
7 - Brother Doctor, Sister Nurse
8 - Stand By Me
9 - I Can't Loose
10 - No Particular Place To Go
11 - Memphis Tennessee
12 - Modern Music
13 - Thirty Days
14 - Rockin' Robin
15 - Feel Free
16 - Great Balls Of Fire
17 - Hole In My Pocket
18 - Kansas City
19 - Down At The Doctors
20 - Boogie Woogie Country Girl
21 - Nobody Wants You
22 - Carolina Moon
23 - Switchboard Susan
24 - I'm Walkin'
25 - Sweet Little Rock 'n' Roller



/ Håkan

Tillbakalutad och framåtlutad

LEE FARDON
Rock Garden, London 14 januari 1983

Lee Fardon var en typisk engelsman som spelade och sjöng väldigt USA-inspirerad rockmusik. Det var fredagskväll och källaren på Rock Garden var nyrestaurerad och nydesignad till ett elegant disco och inträdet var för engelska mått mätt hutlösa motsvarande 36 kronor.
   Han spelade lite omotiverat i två korta set men kändes väldigt unik i Londons musikliv. Musiken var lite tillbakalutad och Fardon knappt framåtlutad såg osäker ut och höll sig i ena armen när han inte spelade akustisk gitarr. Sjöng och pratsjöng till ett stadigt beat (en färgad dreadlock på trummor) och det påminde en del om Lou Reed med långa berättande texter.
   Repertoaren var förmodligen huvudsakligen hämtad från det senaste albumet "The God given right" från 1982.

Troligt komp band:
Lee Fardon, sång och gitarr
Jim Hall, sologitarr
Jan Schelhaas, keyboards
Colin Fardon, bas
Chris Brown, trummor

/ Håkan

Genuin rockmusik en lyckad affär

THE LONDON COWBOYS
THE LEGENDARY LUTON KIPPERS
The Moonlight, London 13 januari 1983

Den ganska unika historien om och förutsättningarna för den här konserten har jag tangerat vid ett flertal tillfällen tidigare. Skrev en krönika 2007 om mitt möte med Glen Matlock samma kväll strax före konserten och berättade 2012 mer om bandets historia i allmänhet och singeln "Street full of soul".
   Konserten med London Cowboys var en direkt lyckad affär. Fast den ambitiöse musikern Matlock, som hade gått med i bandet för fem veckor sedan, tyckte han spelade fel på några ställen...
   På bara fyra man, saxofonisten Junior hoppade in stundtals, skapade bandet genuin rockmusik. Som växte fram ur rösterna av amerikansk musik spetsad med engelsk entusiasm och aggressiva tongångar.
   Matlock, i kråsskjorta och svart kavaj, var märkbart koncentrerad på att följa kompet i sin nya grupp. En gång tog han steget fram till sångmikrofonen och sjöng en egen låt. En låt i London Cowboys scenrepertoar den här kvällen, "No lip", gjorde han redan med Sex Pistols och finns dokumenterad på dubbelalbumet "Great rock'n'roll swindle".
   För de lokala punkarna på The Moonlight denna kväll är Sex Pistols redan nostalgi och Glen Matlock enbart en historisk person. Således var publikresponsen mycket ljum men musikaliskt var det London-veckans mest imponerande upplevelse.
   Förbandet denna kylslagna kväll hade det hisnande namnet The Legendary Luton Kippers och spelade rak popmusik tydligt influerade av Squeeze.
   Bandet var skivaktuella med ep:n "Fulham Court E.P." men medlemmarna hade rötter i tidigare band. Billy Franks, gitarr, keyboards och sång, och basisten Lee Hirons spelade tidigare i bandet Scruff och gitarristen Mark Hirons i bandet Straight Up. Trummisen hette Gusto Jennings.
   3/4-delar av bandet, Franks, Hirons och Hirons, bildade sedan Faith Brothers tillsammans med trummisen från Straight Up, Steve Howlett. Bandet gav under åren 1985-1987 ut fem singlar och två album.
   Franks har sedan dess livnärt sig som sångare och låtskrivare.

/ Håkan

En billig gimmick

BOYFRIENDS
Marquee, London 12 januari 1983

I våra naiva förhoppningar 1983 kopplade vi ihop gruppnamnet Boyfriends med den grupp som under åren 1978-79 uppträdde som The Boyfriends, och släppte tre singlar på United Artists, med bland annat den blivande skivproducenten Pat Collier som medlem. Det visade sig inte stämma.
   Kvartetten Boyfriends som ställde sig på Marquees scen var en helt annan grupp aktuell med singeln "Boyfriend" (Plastic). Medlemmarna var Bob Somerville, sång, Dave Howman, gitarr, Pete Graham, bas, och Marcus Godwyn, trummor. Gruppen hade mycket märkligt fått “the Band of the Year”-utmärkelsen i Melody Maker.
   1983 avfärdade jag gruppen med orden: "Stökig och illa organiserad rockmusik. Då hjälper det inte ens att ta av sig kläderna, bjuda upp publiken på scen och skrika 'Take your pants off' i bara kalsongerna. En billig gimmick."
   Utan att jag riktigt förstår det så finns det ett YouTube-klipp med Boyfriends från ett liveframträdande på just Marquee. Om det är filmat exakt samma kväll som vi är där låter jag vara osagt.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.