Blogginlägg

LAH25: Sista kvällen

EFTER DEN FJÄRDE LIVE AT HEART-KVÄLLEN vaknade jag upp och kände mig rätt nöjd, med vad jag själv hade upplevt och hade den genuina känslan att årets festival tillhör topparna i den 16-åriga historien. Jag lär återkomma i den frågan och kanske har jag också en Topp 10 som minne av LAH25. Men först en liten tillbakablick på lördagens begivenheter.



HILMA PAHLÉN, Krämartrappan
Det blev nästan lördag eftermiddag innan vi upplevde första levande Live at Heart-framträdandet på ett ställe som jag aldrig tidigare upplevt en konsert, Krämartrappan som till vardags inte används för något vettigt. Nu stod 21-åriga Hilma från Borlänge med sin akustiska gitarr och var vanlig med vardagliga texter om livet. Det kanske låter allmängiltigt och anonymt men jag hörde det speciella och personliga i sångerna och gitarren. Visst hörde jag också ett melodiskt eko av Winnerbäck (hon är född och uppvuxen i Linköping...) i låtarna men det påverkade inte originaliteten jag uppfattade i mina öron.



THE OCELOTS, Glassery
Restaurangen Glassery, lite längre bort på Drottninggatan, var för mig också premiär som konsertställe. Lite avlång lokal på bottenvåningen som snabbt befolkades och blev trevligt trång och gemytlig. Och för andra gången fick jag uppleva det irländska bandet The Ocelots och deras mjuka, härliga musik. Har inte direkt folkmusikaliska kopplingar men den inrymmer mycket historia.
   Den här spelningen blev lite mer handfast med riktiga trummor i botten men annars var det återigen den loja banjon som gav låtmaterialet profil som i titlarna ”Roadside rainbow” och ”Australia”. Och i textrader som handlade om ”scrambled eggs and beer” och ”petrolstation” stod nog Ocelots som festivalens känsligaste ögonblick i mina öron.



OLLE UNENGE & ORKESTERN, MM's café med mera
En repris från fredagskvällen som ändå innehöll förändringar när gitarristen Oskar Hansson var tillbaka och att basisten Janne Hedström saknades den här gången. Men det var som vanligt Erik Mattssons känsliga dragspel som gav arrangemangen spets och underhållning.
   Sedan var det återigen en ynnest att få höra Olles dotter Frida både köra och sjunga egna låtar. Som duetten ”Famlar i mörkret” med sambon Mika, en låt att verkligen lägga på minnet.



LITTLE STREAM, Örebro Slott
Vi var egentligen på väg hem för matpaus men hörde på håll musik från Slottet där spelplatsen Borggården hade ändrats till framsidan på slottet med ett fantastiskt sound som ekade över Storbron och hela centrum.
   Där fick vi nya favoriter i det americana-baserade bandet Little Stream som nu har Stockholm som bas men ursprungligen härstammar från det nordligaste Sverige. Sångerskan hade en härlig röst som jag lite spontant jämförde med Maria McKee och gitarristens solon hade en ypperlig personlig klang.



SETTLERS OF SMÅLAND, Clarion Hotel
Country kanske inte dominerar Live at Heart som förr i tiden men det fanns i år några representanter att komma ihåg men kvartetten Settlers Of Småland tycker jag inte tillhör den exklusiva skaran. I mina öron ganska allmängiltig country utan direkt personliga ambitioner. Lite after work-känsla där.




RONIA, Örebro Konserthus Foajén
Det är alltid spännande med nya energiska sångerskor. Unga Ronias musik motsvarade i verkligheten beskrivningen i programmet som drömsk och psykedelisk. Hon kommer från Dalarna och jag är övertygad om att hon tillsammans med sitt lika unga band är på väg mot de stora scenerna.

Alla bilder: Carina Österling

VALTER NILSSON, Örebro Konserthus Foajén
Som sångare kanske det räcker att vara född i Göteborg för att bli jämförd med Håkan Hellström och Valter Nilsson har hamnat i den lite farliga fållan. Stort band, sex medlemmar, med blås förstärker givetvis den uppfattningen men det jag artistmässigt hörde på lördagskvällen var inte någon uppenbar Hellström-kopia.
   Valter är lite mer grov i sin röst, lite hes som en utarbetad hamnarbetare från Göteborg, men drivet och energin i arrangemangen fanns där och mot slutet av framträdandet framkallade Valter en liten modell av Ullevi-känsla i den uppsluppna publiken.

/ Håkan

Kjell Jonasson 4/10: Apropå Teenage Fanclub, nytt album i antågande (9:e oktober). Tre nya singlar ...

Kjell Jonasson 21/09: Kanske kan ett "gammalt" skivtips underlätta bristen på ny utgiven musik: Reig...

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.