Blogginlägg från 2025-09-06

LAH25: Tredje kvällen

HÅRD, HÅRDARE, HÅRDAST blev fredagskvällens tema på Live at Heart. Det blev för egen del ingen mixad musikalisk meny men inledningen var utpräglat akustisk medan den sena kvällen dominerades av hård, tung men också underhållande rockmusik. Så pass intensiv och energisk att jag ännu en gång kom hem med en svettig skjorta på kroppen.



OLLIE TULLAMORE AND FRIENDS, MM's café med mera
Live at Hearts torsdagskväll må ha för egen del dominerats av hårdare rockmusik men inledningen, långt innan dag blev kväll, på ett mysigt och fullsatt MM's café bjöd Olle Unenge på två olika föreställningar.
   Först blev det hans irländska repertoar med folkmusik från de brittiska öarna tillsammans med Johannes Broborn och Henrik Mundt på banjo respektive concertina. Tillsammans med lite muntliga historia om folkmusik bjöds vi den härligt svängiga repertoaren.



OLLE UNENGE & ORKESTERN, MM's café med mera
Två timmar senare var det Olles svenska sångrepertoar i fokus tillsammans med ett helt annat band, Janne Hedströms bas och Erik Mattsons dragspel, där vanligtvis gitarristen Oskar Hansson brukar spela men för dagen var förhindrad. Istället förstärktes bandet med Olles dotter Frida på sång och vid ett tillfälle, en underbar duett, även av hennes sambo Mika.
   Olles båda repertoarer är extremt publikvänliga på olika sätt men på svenska kommer han lite närmare det personliga hjärtat.



VELVET TWO STRIPES, Kulturhuset A-salen
Efter mat- och regnpaus såg vi fram mot Live at Hearts lite tuffare utbud med både hårdare rock och mer volymstarka arrangemang. Det schweisiska bandet Velvet Two Stripes var först ut i den genren och visade sig i mina öron vara utpräglat hårdrockiga men hade en scennärvaro som var både underhållande och effektiv.
   Bandet har svensk anknytning då mamman till två av tjejerna, sångerskan och gitarristen, är svensk och råkar vara kusin med Lolita Pops sångerska Karin Wistrand. Därför lät de få svenska glosorna från scen ovanligt naturliga.



AKABANE VULGARS ON STRONG BYPASS, Kulturhuset B-salen
För att utmana mitt eget musikaliska intresse gick jag sedan ner två våningar i Kulturhuset till B-salen som var packad till bristningsgärnsen med publik som ville uppleva japansk punk. Jag var naturligtvis nyfiken men det lilla jag upplevde under 15 minuter tyckte jag inte var så upphetsande.
   Dels tyckte jag japanskornas musik saknade den där kompromisslösa energin i låtarna och sedan var volymen alldeles för högt uppskruvad vilket jag aldrig brukar klaga på men här fanns ett oljud som retade öronmuskeln extra mycket.


Foto: Carina Österling

MAINLINERS, Kulturhuset A-salen
Tillbaka i A-salen fick jag uppleva kvällens, och kanske hela festivalens, höjdpunkt med sjumannabandet Mainliners från Örebro och Ludvika på scen som för kvällen var extraförstärkta av Jesper Lindells vapendragare Jimmy Reimers på fiol, trumpet och gitarr.
   Med sångaren som livlig frontman vill jag gärna jämföra det här bandets show, musikaliska styrka och ypperliga underhållningsvärde med det som en gång Southside Johnny framkallade tillsammans med sitt band Asbury Jukes.


Foto: Carina Österling

DIVISION 7, Kulturhuset A-salen
Mainliners nästan obeskrivliga framträdande följdes av Division 7 som mot all rimlig förklaring innehåller åtta medlemmar inklusive blås och ett par gitarrer som hetsade upp publiken i nästan varje vers. Bandet härstammar från Stockholm men jag kände en viss Göteborgs-anknytning i de furiösa arrangemangen. Och stora delar av publiken hängde oväntat med i de allsångsvänliga refrängerna.

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.