Blogginlägg från 2025-09-04

LAH25: Torsdag em.

Foto: Carina ÖsterlingIsak Benjamins repertoar på Kulturkvarteret var stundtals lika storslagen idag fast arrangemangen var avskalade och akustiska..

VILOSTUNDERNA PÅ LIVE AT HEART BLIR BARA kortare och färre. I det så kallade DayParty-konceptet är det livemusik på Kulturkvarteret, som genomförs i samarbete med Radio P4, inleddes igår med sina sändningar och en konsert med Isak Benjamin. Efter onsdagens Live at Heart-succé på Kulturhuset var det ganska givet att vi ville uppleva Isaks låtar en gång till.

ISAK BENJAMIN, Kulturkvarteret
Idet här lite mindre formatet på dagtid var det ganska väntat att Isak även soundmässigt hade skruvat ner volymen, skalat av arrangemangen och enbart lutat sig mot en akustisk gitarr och ett piano (Loa Andrén). Inte ett dugg sämre än igår men ändå lite annorlunda där Isaks röst i sammanhanget blir en än viktigare komponent i hans låtar.
   Det blev ett kort framträdande, 3-4 låtar, och endast repriser på gårdagens repertoar. Där ”Two souls”, låten som ges ut först om en månad, fick agera finallåt men saknade idag det där storslagna slutet.

/ Håkan

LAH25: Torsdag

Snart 60-årige Per Sinding-Larsen har energin och musikintresset kvar och berättade många roliga anekdoter från sitt långa liv när han träffade Claes Olson för intervju på torsdagen.

I LIVE AT HEART INGÅR OCKSÅ seminarium i olika ämnen under tre dagar. På torsdagen bjöds det på intervju med tv-profilen Per Sinding-Larsen som igår fick ta emot Live at Hearts pris Musikörat.
   I en lång rad anekdoter berättade Per om sitt långa liv som musikintresserad och musikjournalist i många olika sammanhang. Han berättade nästan allt, från den lilla lokaltidningen i Skåne via Ztv till dagens bistra klimat på Svt.
   Det var mycket underhållande 45 minuter där frågor och svar flöt in i varandra.

PÅ VÄG TILLBAKA FRÅN KULTURKVARTERET stötte vi på mamman till två döttrar som spelar i ett band på Live at Heart ikväll och imorgon. Bandet heter Velvet Two Stripes och kommer från Schweiz men mamman är ursprungligen svensk (och råkar vara kusin med Lolita Pops Karin Wistrand!) och höll just nu på att leta efter en fysisk karta för att kunna navigera i Örebro.
   Mamman var klädd i en t-shirt med flickarnas band och baksidan (se nedan) visade upp Velvet Two Stripes imponerande turné i våras. På Kvarteret & Co ikväll alltså.



/ Håkan

LAH25: Första kvällen

FÖRSTA KVÄLLEN PÅ ÅRETS LIVE AT HEART inleddes traditionsenligt med invigning, den här gången på Kulturhuset som vi äldre medborgare fortfarande vill kalla Folkets Hus. Men sedan 2006, när Föreningen Kulturhuset startade, har huset och lokalerna faktiskt haft det officiella namnet Kulturhuset.
   Invigningen av årets upplaga av Live at Heart, i Kulturhusets vackra gamla teatersalong, drog igång onsdagskvällens aktiviteter där jag fick uppleva när Per Sinding-Larsen fick ta emot Live at Hearts årliga pris Musikörat. När en nästan star struck tv-profil fick ta emot det av Lolita Pops Karin Wistrand. Han var nämligen ett gammalt fan av den gruppen... En onekligen kul upplevelse.
   I vimlet och mellan bubbelsväljarna hamnade jag i samspråk med Staffan Hellstrand som inte är någon del av årets Live at Heart men har sitt management placerat i Örebro. Han berättade glatt och inpirerat att han har ett nytt album på gång i april nästa år och genomför just nu konserter med The Nomads som kompband.
   När jag trängde mig in i A-salen inför första konserten med Isak Benjamin råkade jag hamna bredvid Lolita Pop-paret Karin och Benkt Söderberg. Och Benkt var där av en väldigt speciell anledning, han är nämligen pappa till Isak precis som han är till de världsberömda storasystrarna Klara och Johanna. Det var en uppenbart stolt far som fick se och höra sonen visa upp sig på en stor scen.
   Invigningen följdes alltså av tre konserter på samma plats som jag med glädje bevittnade. Sedan avslutade jag första festivalkvällen på väg hem med några korta spontanbesök på Makeriet och Kvarteret & Co, se några livebilder längst ned.





ISAK BENJAMIN, Kulturhuset A-salen
Denna soloartist, som uppträder med två förnamn (och slopat det officiella efternamnet Söderberg), I Live at Heart-programmet vill han inte berätta något om sig själv men har tidigare i år släppt några singlar plus en ep med eget låtmaterial på engelska.
   På skiva har hans låtar en proffsig och arrangerad form men live, där han tillsammans med sitt band på tre killar som komp mejslade fram oerhört levande versioner av sina låtar. Även som låtskrivare är Isak proffsig, han kanske ännu inte har den där riktigt personliga klangen i sitt skrivande men hans sju låtar på en halvtimme lyckades engagera den stora publiken.
   På repertoaren den här kvällen fanns alla hans redan släppta låtar, höjdpunkter som ”The prettiest face” och ”What my heart needs”, men också den avslutande nya låten ”Two souls” som efter en avskalad akustisk start byggdes upp till en stor final.



MEADOWS, Kulturhuset A-salen
Jag har väl inte upplevt Meadows samtliga Live at Heart-framträdanden men inför varje konsert med honom på scen har jag alltid tänkt att ”nu blir det svårt att hävda förnyelse eller utveckling”. Skeptiska förväntningar i mitt trånga huvud men utan att direkt bjuda på speciella nyheter i sång och gitarr kommer han alltid på något smart sätt förbi kravet på att ständigt presentera nyheter.
   Sedan är ju Christoffer Wadensten en otroligt sympatisk och avslappnad person som bjuder på sig själv utan att på något sätt förändra sitt artisteri. På Kulturhusets snygga scen smälte han in i den historiska inramningen på ett alldeles naturligt sätt. I mina öron, och för all del också i mina ögon, lyckades han ännu en gång övertyga mitt inledningsvis skeptiska medvetande och bjöd sedvanligt på underhållande mellansnack.
   Han bjöd också på ett helt spontant grepp när han tog upp sin fru Jennifer och deras son Axel (se bild ovan) på scen för en sångduett i ”Avalanche” och konserten avslutades ännu en gång med en låt där himmelskt nynnande i publiken gav melodin vingar och ett underbart slut på framträdandet.





KIITOS FÖR ALLTING, Kulturhuset A-salen
Nu och några år tillbaka är det countrytrenden som gäller här i Sverige, gärna med en bredbrättad hatt som tillbehör men Malmöbandet Kiitos För Allting klarar sig utan. Kiitos är det senaste svenska fyndet i den genren och måste närmast beskrivas som outlaw i branschen och med rätta jämföras med David Ritschard men den här kvintetten slår honom rejält på hans egna countrymarinerade domäner.
   Jag missade Kiitos framträdande på Under Bar Himmel, för några veckor sedan, och jag förstod inte riktigt hysterin när jag lyssnar på bandets album som släpptes i maj. Men de här fyra killarna och en tjej är ju, konstaterar jag nu efter en halvtimmes fantastisk underhållning, först och främst ett liveband där allt kommer fram på rätt sätt på en scen.
   Sångaren Johannes Karlsson ledde det här bandet, med både sång och engagerade mellansnack, till oanade höjder tillsammans med William Holms elgitarr, Karin Pilhages gråtande lapsteel och fantastiskt fina slidegitarr,, Sprit-Gurras (Gustav Wadskogs) bas och Viktor Hilbers intensiva trummor.
   Svensk country och jag fick en ny favorit som respektlöst blandade in både rock'n'roll och annat i den smakfulla musikaliska menyn.


På Kvarteret & Co var det ösig rock och hög volym med gruppen Salad.Days.

Alla bilder: Carina ÖsterlingGruppen Van Dame, på Makeriets scen, bjöd på lite för soft och soulig musik för min smak.

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.