Blogginlägg från 2024-11-04

Compilation: Golden pops

"Goldens pops" (Deram, 1968)

”GOLDEN POPS” ÄR EN AV MINA TIDIGASTE SKIVKÖP minns jag. Det var på den tiden när en massa singlar kostade mer att köpa än ett album där singellåtarna fanns samlade. Som det här från ett och samma skivbolag, Deram en underetikett till Decca, som under 1966, 1967 och 1968 hade listframgångar i England.
   Deram hade startat 1966 och skulle bli ett hem för udda pop- och rockartister där nya artister som David Bowie, singeln ”Rubber band” väckte ingen uppmärksamhet, och Cat Stevens gjorde debut.
   Största hitlåten på det här samlingsalbumet är tveklöst Procol Harums ”A whiter shade of pale”, även det en debutskiva, som toppade Englandslistan i fem veckor i sträck sommaren 1967 innan Beatles ”All you need is love” tog över. Men det var också den enda Procol Harum-skivan som gavs ut på Deram, inför andra singeln bytte de skivbolag till Regal Zonophone. Medan debuterande Ten Years After aldrig fick någon singelhit utan satsade fullt ut på album i fortsättningen.
   På ”Golden Pops” finns flera debuterande artister. Bowie hade faktiskt gjort skivor sedan 1964, under namnet Davie Jones och Davy Jones innan han blev David Bowie 1966. Men Cat Stevens, The Move och The Amen Corner skulle få många hits år framöver.
   Men på skivan finns också en väldigt typisk one hit wonder, Whistling Jack Smiths ”I was kaiser Bill's batman”. En låt, skriven av hitmakarna Roger Greenaway/Roger Cook, som visslades från början till slut. Inte konstigt att en uppföljare inte blev någon hit. Detsamma hände The Flower Pot Men som hade svårt att följa upp ”Let's go to San Francisco” när flower power-sommaren 1967 tog slut
   Den mest udda låten på ”Golden Pops” var en låt, ”Bonnie and Clyde” från filmen med samma namn, som var en traditionell jazzlåt.

Side 1
Ten Years After: Portable People
Cat Stevens: Kitty
The Amen Corner: Bend Me, Shape Me
The Moody Blues: Nights In White Satin
The Flower Pot Men: Let's Go To San Francisco
Procol Harum: A Whiter Shade Of Pale

Side 2
The Move: I Can Hear The Grass Grow
The Amen Corner: Gin House Blues
Cat Stevens: Matthew And Son
The Move: Night Of Fear
Whistling Jack Smith: I Was Kaiser Bill's Batman
The Johnny Howard Orchestra: Bonnie And Clyde

/ Håkan

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.