Blogginlägg från 2024-10-25

Krönika: Februari 1978

Samma dag, 14 februari 1978, som jag i Nerikes Allehanda berättade en lång historia om det amerikanska skivbolaget Beserkley skrev jag en sur kommentar om den svenska Melodifestivalen.
   Sedan många år tillbaka varken lyssnar eller tittar jag på Melodifestivalen, som med åren förvandlats till ett hysteriskt barnprogram, men på 70-talet ville jag ändå vara informerad om låtar och artister som tävlade.
   När jag läser min kommentar från 1978 års Melodifestivalen låter det faktiskt bekant idag: "nationalsport i kommersiell spekulation"...


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 14/2 1978.
 
Apropå festivalen:
"SÄMRE ÄN NÅGONSIN"

SÅ HAR DEN DÅ VARIT IGEN. Denna nationalsport i kommersiell spekulation som till och med får normalsvensken att ställa sig upp och spy ur sig sin avsky: Fel låt vann! ....
   Svenska schlagerfestivalen är, om man ska tro tittarsiffror, något man bara måste se och måste tycka om, Därför blir det alltid diskussion framför TV:n och i tidningar.
   Björn Skifs triumf var befriande. Den befriade oss från ännu ett av dessa anonymt vickhöftande dansband, som bara är med för att de har en blickfångande sångerska/sångare plus medhängande statister i sina ståtliga scenkläder, som oengagerat låtsasslår på sina instrument.
   ”Det blir alltid värre framåt natten”, vinnarmelodin, är unik i sammanhanget. Unik så till vida att den har flera tempon. Inte bara en lättsam melodi som hamrar sig fast med slagkraftig refräng. Den fint rullande sologitarren sätter också sina spår i helhetsintrycket.
   Annars verkade intressanta namn som Pough, Tomas Ledin och Göran Fristorp mest ha gripits av kramp när de skulle skriva sina festivallåtar. Ingen skrev melodier inom sitt eget gebit. De hade alla sneglat för mycket på färdiggjorda mallar och då blir resultatet inte tillfredsställande.
   Tomas Ledins ”Mademoiselle” lät som en vinnare men Björn Skifs vann istället till slut till mångas glädje. Om det nu har någon betydelse. Kommentaren ”Sämre än någonsin” tyckte jag återkom väl ofta denna lördagskväll.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.