Blogginlägg från 2021-02-15

LIVEALBUM #14: Del Amitri

DEL AMITRI: Into the mirror: Del Amitri live in concert (Heard Through The Wall, 2014)

NÄR DET GÄLLER LIVESKIVOR ÄR SKOTSKA gruppen Del Amitri i samma obekväma situation som John Mellencamp var när han var som bäst i slutet på 80-talet och inte gav ut någon skiva som bevis på hans dåvarande kvalitéer som liveartist. För min del hade det nog för Del Amitri passat som handsken med en liveskiva 1993, efter gruppens absoluta höjdpunkt med albumet ”Change everything”, eller 1997, efter konserten jag precis hade upplevt med Glasgow-bandet.
   Förutom BBC-inspelningen på Glastonbury-festivalen 1990 blev det aldrig någon officiell liveskiva under gruppens livstid 1980-2002 förrän gruppen tillfälligt återförenades för en turné 2014. Efter sex album splittrades alltså gruppen 2002 och Justin Currie, bandets starke man som sångare och låtskrivare, satsade sedan på en solokarriär som resulterade i tre soloalbum av vilka ”What is love for” (2007) är det klart mest lysande. Men bara fem månader efter Curries tredje inte helt lyckade soloalbum, ”Lower reaches”, gav sig ett återförenat Del Amitri ut på en överraskande turné tolv år efter den förra.
   Under några veckor i januari-februari ställde sig den senaste upplagan av Del Amitri, med Currie i spetsen, på scen igen. Premiär i Cork på Irland 21 januari och turnéavslutning i London på Apollo 7 februari och däremellan spelningar i bland annat Dublin, hemstaden Glasgow (24 januari), Liverpool, Leeds och Manchester.
   Det finns på liveskivan ingen dokumentation var inspelningarna har ägt rum men jag är ganska övertygad om att det är en och samma konsert från första låt till sista, en underbar resa från startskottet ”Always the last to know”, i rena Stones-soundet, via akustiskt dämpade låtar till en ösig final plus extralåtar av lite olika prägel. Jag vill nog gissa eller förutsätta att konserten utspelade sig på The SSE Hydro i hemstaden Glasgow inför en stor, jublande och stundtals hänryckt publikmassa. När jag hör de enorma publikreaktionerna kommer jag ännu en gång på mig själv att sakna den där genuina konsertkänslan i en fullpackad konsertlokal och en underbar stämning som jag kanske aldrig mer kommer att få uppleva, i alla fall inte i den storleken.
   Det var alltså ett återförenat Del Amitri som ställde sig på scen. Med Currie och hans ständige parhäst, gitarristen Iain Harvie, framför Kris Dollimore, bas, Andy Alston, keyboards, och Ashley Soan, trummor. Och alla fem killarna är identiska med det band som inom bara två månader planerar att ge ut det nyinspelade Del Amitri-albumet ”Fatal mistakes”. Ibland sluts cirkeln märkligt och naturligt på Håkans Pop.
   Den långa autentiska konserten på skivan är inte nostalgi och det är heller inte resultat av någon påtvingad reunion. Under livedubbelalbumets en timme och och 41 minuter är det onekligen en mycket inspirerad grupp som visar upp sina allra bästa sidor från scen. Med en intensivt rockig inledning, en lång sekvens låtar med akustiskt baserade arrangemang och en lång jublande slutlåt (”Move away Jimmy Blue”) där de får hjälp av Dallas-duon The O's, två countrykillar som var förband på den här turnén.
   Samtliga Del Amitri-album finns representerade i den 23 låtar långa scenrepertoaren med en majoritet från ”Twisted” (1995). De flesta låtarna är väldigt förväntade, en majoritet singel-a-sidor, och jag kan väl inte direkt påstå att låturvalet någon gång förvånade direkt. Skulle möjligen vara singel-b-sidorna ”Sleep instead of teardrops”, ”In the frame” och ”In the meantime”. Men ur den exklusiva Del Amitri-kategorin finns det en stor mängd väldigt starka låtar att välja.
   Jag blir nog mest positivt överraskad av ”Drunk in a band”, som jag helt missat från albumet ”Can you do me good?”, och dess raka budskap både text- och melodimässigt som jag mer trodde hörde hemma på albumdebuten 1985. Och negativt överraskad av soulparafrasen ”Just before you leave” från samma album.


Disc 1

1. Always The Last To Know (Justin Currie) 4:30
2. Kiss This Thing Goodbye (Justin Currie/Iain Harvie/Mick Slaven) 4:07
3. The Ones That You Love Lead You Nowhere (Justin Currie) 3:36
4. Just Like A Man (Justin Currie/Iain Harvie) 5:13
5. What I Think She Sees (Justin Currie) 2:51
6. Not Where Its At (Justin Currie) 4:07
7. Sleep Instead Of Teardrops (Justin Currie) 4:42
8. Be My Downfall (Justin Currie) 4:52
9. Food For Songs (Justin Currie) 3:15
10. Tell Her This (Justin Currie) 3:16
11. In The Frame (Justin Currie) 3:46
12. Nothing Every Happens (Justin Currie) 4:17
13. Roll To Me (Justin Currie) 2:17

Disc 2

1. Driving With The Brakes On (Justin Currie) 5:20
2. Hammering Heart ( (Iain Harvie/Paul Tyagi/Justin Currie/Bryan Tolland) 3:27
3. Spit In The Rain (Justin Currie) 4:10
4. Stone Cold Sober (Justin Currie) 4:48
5. Being Somebody Else (Justin Currie/Iain Harvie) 5:45
6. Drunk In A Band (Justin Currie) 3:20
7. In The Meantime (Justin Currie) 6:09
8. Here And Now (Justin Currie/Iain Harvie) 5:34
9. Just Before You Leave (Justin Currie/Iain Harvie) 5:07
10. Move Away Jimmy Blue (Justin Currie/Iain Harvie) 7:13

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.