Blogginlägg

Richard Lindgren på Folk å Rock

 
RICHARD LINDGREN & GRAND JUBILEE
Folk å Rock, Malmö 30 april 2020
Konsertlängd: ca 60 min.
Min plats: Live, framför tv:n.
https://vimeo.com/412098439?fbclid=IwAR0H2jhPnqrdCHjNwfNRKE2OfrB9ZwAtiKW-mhLLfraa-TbUcBhp8Hfw3VY
 
”NO EVIL THAT HAS NO GOOD WITH IT” (som de säger i England), ”inget ont som inte har något gott med sig”, är ord som skänker tröst i dagens tidevarv. I England toppar en hundraåring topplistorna, i samma nedstängda land har Noel Gallagher hittat en gammal outgiven Oasis-låt och på närmare håll får Richard Lindgren en möjlighet att spela live för hela världen. Och alla händelserna träffar oss ”tack vare” den pågående corona-pandemim. Små ljusglimtar i ett kompakt mörker i en huvudsakligen blockerad värld som är överfull av pessimism, död och en massa praktiska problem.
   Jag upplevde Richard Lindgrens konsert i realtid i torsdagskväll. Jag ber så mycket om ursäkt för att min notering har blivit försenad, en eftersläpning (populärt uttryck nu) då jag har hämtat inspiration, inväntat eftertankar, framkallat bilder och smält intryck.
   Malmös Lindgren blev tredje artist att kliva upp på Folk å Rocks scen i en annars folktom lokal. Med sitt alltmer yngre kompband, Grand Jubilee, bjöd han huvudsakligen på en mängd nya ännu ej utgivna låtar, från ett kommande album som också har titeln ”Grand Jubilee”. Sin vana trogen vill Richard blicka framåt mot nyskrivna alster, gärna hoppa över legendariska men lite utslitna klassiker (”Gwendolyn” och ”From Camden Town...”). Men han kunde naturligtvis inte låta bli att spela den över tio minuter långa ”How long” (min fru Carinas önskemål) och ”Back to Brno”.
   För bara tre månader sedan hade jag nöjet att uppleva Richard och det nya manskapet i kompbandet i en inspirerande live-på-riktigt-konsert, för övrigt på samma scen som i torsdags, som också innehöll en hel del nytt material.
   Nu hade bandet föryngrats ytterligare med klaviaturkillen Oscar Johansson (från Tingseks band) och tillsammans med bandets övriga tre medelmmar sjuder Richards komp av ungdomlig energi och obegränsad musikalisk skicklighet. Jag vill ogärna jämföra det här bandet med Richards tidigare suveräna komp, som jag ibland jämförde med E Street Band, men det här är fyra jordnära killar som svänger enormt.
   Gitarristen Jocke Svensson tog under flera låtar i torsdags steget ut att bli den där spontana och superskicklige musikern. Och fick naturligtvis hjälp av en sedvanligt stabil rytmsektion, trummisen Christoffer Olsson och basisten Ale Williams Sjöström, att nå de där magiska höjdpunkterna.
   Jag fick nya favoriter i ”No more colours”, med klart kommersiella inslag, och ”Big fat nothing”, vars smygande nerviga profil växer för varje lyssning, men ”Dunce's cap” och ”Down on my luck” har kommit för att stanna i Lindgrens liverepertoar. Sedan gjorde ”Return to me mi corazon”, från kommande albumet, en välkommen återkomst i konsertsammanhang.

Dunce's cap
Big fat nothing
Sundown on a lemon tree
Cinghiale grin song
No more colours
How long
Down on my luck
Return to me mi corazon
Back to Brno

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.