Blogginlägg från 2020-01-22

INTERVJUER 74-94: Anne-Lie Rydé (1985)

Postad: 2020-01-22 07:59
Kategori: Intervjuer

I INLEDNINGEN AV INTERVJUN MED ANNE-LIE räknade jag alltså ut att det i juli 1985 var femte gången hon hade varit i Örebro för konsert. Hög siffra för en artist som solodebuterade på skiva mindre än två år tidigare. Men jag hade i den statistiken räknat in Anne-Lies inhopp som gästartist/körsångare på Raj Montana Bands alla Örebro-besök. Ty inledningen på hennes solokarriär var parallell med Raj Montana-engagemangen.
   Men Raj Montana sprack i december 1984 och 1985 var Anne-Lie en etablerad artist på egna ben med två album bakom sig, ”Anne-Lie Rydé” (1983) och ”I mina rum” (1985). Skivor som visade på hennes stora utveckling som sångerska och låtskrivare. Andra skivan följdes upp med två turnéer, sommar och sen höst 1985. Båda nådde Örebro, 27 juli och 4 december, och samma år premierades hon med både Rockbjörnen och Karamelodiktstipendiet.
   Redan sommaren 1985 hade hon framtidsplaner inför 1986 på mycket vila och så småningom inspelningar av nästa skiva. Ett album, det Dagge Lundquist-producerade ”Den sista flykten” (1987), som jag nog rangordnar främst av alla hennes skivor. Inbjudna låtskrivare som Mauro Scocco, Mikael Rickfors och Per Gessle bidrog med toppenmaterial men Anne-Lie skrev alla texter och resultatet är därför mycket personligt och starkt levererat. Hon sjöng annorlunda, bättre och mer omfångsrikt. Hon höll igen oftare med nya dimensioner i hennes röst som följd.
   1987 såg ut att bli Anne-Lie Rydés bästa år som artist – men blev paradoxalt nog tvärtom. Under en spelning i Västerås på våren gav rösten plötsligt upp, både konserten och turnén fick avbrytas. Inför den planerade sommarturnén samma år hände samma sak igen men ändå allvarligare: På genrepet i Marstrand fick Anne-Lie en stämbandsblödning och hela turnén fick ställas in. Det blev operation där man brände blodkärl på ungefär samma sätt som man botar kroniskt näsblod. En mycket olycklig utveckling på Anne-Lie Rydés framgångsrika karriär när hon till följd av sjukdom fick ändra sin rockiga inriktning och bland annat satsa på nyinspelningar av gamla schlagers.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 30/7 1985.

SÅ SADE ANNE-LIE OM...

ANNE-LIE RYDÉ BESÖKTE ÖREBRO I HELGEN för femte gången under sin korta karriär. Tillsammans med sitt starka kompband genomförde hon en helgjuten konsert innan hon satte sig ned och pratade och pratade om...
   ...sin röst som drabbats av förkylning.
   - Det är klart att just bandets sångerska ska blir förkyld... Det har hämmat sången i ett par veckors tid men ikväll tyckte jag att det lossnade. Det är kul att uppträda när det blir sådan här stämning.
   ...sin make Pelle Alsing som inte finns med i bandet.
   - Han var med i våras men spelar nu med Eva Dahlgren där han trivs bra som den drivande motorn som väl är hans styrka.
   ...”Segla på ett moln”, genombrottslåten.
   - Den får jag väl leva med hela livet men jag har lagt den mycket långt bak i konsertprogrammet för de verkligt intresserade.
   ...sitt kompband.
   - Vi fungerar som ett kollektivt band där alla är med och bestämmer och vi trivs jättebra tillsammans.
   ...senaste albumet.
   - Fick jättefina recensioner och är nöjd med resultatet fast jag redan börjar tröttna på en del låtar. ”I mina rum” har redan sålt bättre än första skivan och jag beräknar att efter höstturnén ha sålt drygt 30 000 ex som är verkligen bra.
   ...den långt planerade framtiden.
   - Om en månad, när den här turnén är slut, tar jag några månader ledigt, gör några tv-jobb och skriver nya låtar innan höstturnén blir av i november och halva december. Sedan ska det bli tyst kring Anne-Lie Rydé i nio månader. Vi går in i studion framåt sommaren och hoppas att vara i farten nästa höst igen.
   Berättade alltså Anne-Lie Rydé som tvärtemot sin hitlåt ”Segla på ett moln” har båda fötterna på jorden och vet att det är långt kvar till den definitiva toppen.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (443)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (146)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Januari 2020 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Björn 16/10: Beklagar förlusten, dina fina ord sätter både ton och känsla på det liv som...

Peter 9/10: Mycket fina ord Håkan....

Mr D 7/10: Grym platta! ...

Johan S 5/10: Romano o Phillips, verkligen två kanonalbum Håkan!...

Per-Anders 3/10: Kommentar till Peter Wennös artikel. Bruce är den ende som kan göra det bätt...

Per Gotthardsson 15/09: Jag var där och precis som i artikeln var jag där för Jon Hiseman och Colosse...

Per-Anders Karlsson 12/09: Dock var Stockholm 88 hästlängder bättre än 85 från en som var både i Göt...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.