Blogginlägg från 2019-09-25

INTERVJUER 74-94: Mats Ronander (1981)

SOM JAG HAR UPPREPAT TIDIGARE NÅGRA GÅNGER i den här serien, med intervjuer publicerade mellan 1974 och 1994, är Mats Ronander mitt kanske mest förekommande intervjuobjekt under alla år. Jag har sedan 1980, när jag skrev den långa karriärsammanfattande artikeln/intervjun med honom, träffat Mats ett otal gånger. Inte alltid för regelrätta intervjuer, ibland inofficiella sammanhang, men det har blivit några gånger.
   Under Håkans Pops förra säsong, under Intervjuer 74-94-kategorin, rekapitulerade jag ytterligare ett sådant möte från 1987. Dessutom finns det sedan tidigare tre långa intervjuer på Håkans Pop med Mats: 2001 i samband med releasen av albumet ”Mats”, 2004 när han fyllde 50 år och 2008 när han uppträdde på Örebro Jazz & Blues Club i Örebro.
   Förutom dagens text kan jag under pågående Håkans Pop-säsong utlova ytterligare tre Mats Ronander-intervjuer inklusive ett möte i samband med inspelningen av Ulf Lundell-filmen ”Sömnen” 1983.
   1981 var ännu tidigt i Mats solokarriär. I december 1980 berättade han för mig om planerna på en kommande solodebutskiva. I augusti 1981 släpptes albumet "Hård kärlek", en oväntat överraskande skiva men en säljsuccé, men innan han kunde ge sig ut på en egen turné följde han med som förband på Eric Claptons turnésväng i Norden under oktober 1981.
   På en sporadiskt sammansatt höstturné kom Mats ”hem” till Örebro och spelade på Prisma 11 november 1981, en onsdagkväll. Av okända skäl recenserade jag inte Prisma-konserten, tyckte kanske att mina rader i Clapton-recensionen en månad innan räckte, men jag får på slutet av nedanstående intervju in några tyckanden.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 13/11 1981.

Mats Ronander:
ÄR ALLTID ÖPPEN FÖR NYA IDÉER

MATS RONANDER STÅR NU PÅ EGNA BEN. Efter det mycket framgångsrika solodebutalbumet ”Hård kärlek”, 20 000 ex sålda är en mycket bra siffra för svenska förhållanden, står han nu plötsligt själv i rampljuset som soloartist. Men det är ändå ingen ovan roll för Mats Ronander.
   - Efter alla år i Nature så känns det inte alls främmande att stå längst fram, säger Mats strax innan sin konsert på Prisma i onsdagskväll.
   Ronander med band gör just nu några ströjobb men kommer i februari-mars nästa år att genomföra en större Sverigeturné som sedan eventuellt följs av skivinspelningar och planer på ett nytt album till nästa höst.
   I oktober agerade bandet förband på Eric Claptons samtliga konserter i Skandinavien. En mycket lärorik och lyckad insats, tycker Mats.
   - Visserligen fick vi bara spela en halvtimme men allt fungerade perfekt och var roligt. På en privat fest jammade Clapton och jag efter den sista konserten. Han jämförde mig med Jeff Beck, säger Mats och är osäker på om han ska ta det som en komplimang.
   Det så kallade Gateway-projektet kommer i december med en kabaré som har premiär på Folkoperan i Stockholm. Ett samarbete mellan Mats, Stefan Nilsson, pianisten, författaren Rolf Börjlind och bildkonstnären Carsten Regild. Som blandar bilder, poesi och musik på ett annorlunda sätt.
   - Jag gillar att söka nya och oprövade vägar. Munspelsblues och rockmusik har jag gjort så länge så jag vill gärna göra något nytt. Vi kanske också gör en video som jag tror mycket på.
   Onsdagskvällens konsert på Prisma blev trummisen Magnus Perssons debut i Mats Ronanders band. Han tillhör samma unga generation trumslagare som Per Lindvall och Pelle Alsing och kommer närmast från Janne Schaffer och skivinspelning med Tomas Ledin.
   Annars går Mats Ronander just nu och drömmer om ett större band.
   - Skulle vilja utöka med ytterligare en gitarrist, en saxofonist eller kanske en sångerska, säger han med glimten i ögat. Han är hela tiden öppen för nya idéer.
   Möjligheter finns alltså att gruppen ökar ut till den ovannämnda turnén nästa år.
   - Jag har talat med några gitarrister som är intresserade.
   Repertoaren för Mats Ronander med band är ännu starkt begränsad och innehåller med bara ett undantag (den fantastiska reggaedoftande ”Konst är dyrbarare än korv”) låtar från debutsoloalbumet. Som i en liten och intim lokal som Prisma gav ett helt annat intryck än på skiva. Studiomusiker som, när de uppträder inför publik, blir rent mänskliga. Det svängde skönt och Mats fick stort utrymme att visa sitt redan etablerade kunnande på sologitarr.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.