Blogginlägg från 2019-08-25

Lundell-sommarens sista lördagskväll

Postad: 2019-08-25 21:55
Kategori: Live-recensioner

Foto: Olle Unenge
Foto: Jan-Ola Sjöberg

ULF LUNDELL
Trädgårdsföreningen, Göteborg 24 augusti 2019
Konsertlängd: 19:32-22:48 (196 min)
Min plats: Stående ca 80 m från scenen bredvid mixerbordet.


EFTER EN TILL SYNES MYCKET LYCKAD och genomgående positivt rapporterad sommarturné nådde Ulf Lundell på lördagskvällen sin finalplats i Göteborg. Trädgårdsföreningens stora gräsplan var fylld med massor av publik, 6500 personer, som till stor del bestod av fans som förvandlade konserten till en underbart enkel raksträcka mot ännu en succé. Ulf Lundell avslutade turnén med flaggan i topp.
   Sommarens turné hade nästan varit för stabil och för uppskattad för att man på förhand skulle kunna förvänta sig någon form av spänning eller överraskning. En artist på gott humör, hungrig och grymt spelsugen, och ett band ständigt på tårna rimmade bra med den positiva stämning som svävade över Trädgårdsföreningen på lördagskvällen. Ett fantastiskt väder, sommarvarmt och klarblå himmel, gav förutsättningar för en fantastisk konsert och vi i publiken fick det vi önskade plus lite till.
   Nästan punktligt sparkade Lundell & Co igång konserten med den första låten från det senaste albumet, titellåten ”Tranorna kommer” dessutom, i ett högt tempo och ett volymstarkt framträdande. Med hjälp av ett alldeles fantastiskt klockrent ljud visade sällskapet på scen, mot slutet av turnén förstärkt med fiolspelaren Anders Nygårds, tämligen omedelbart upp en otroligt målmedveten ambition att prestera säsongens bästa konsertupplevelse.
   Ljudet var redan från start, kors i taket, underbart bra mixat och Nygårds fiol fick en suverän central och tydlig plats i den mullrande rockmusiken. Och för att understryka bandets nästan gränslösa kapacitet toppade klaviaturkillen Marcus Olsson soundet med sin Clarence Clemons-doftande saxofon i den inledande trestegsraketen som förutom ”Tranorna kommer” inkluderade den publikfriande ”Kär och galen” och ”Ut ikväll”. Med den starten blev resten av konserten, som långtifrån var någon nostalgisk affär, en lång, lång men ständigt intressant låtlista (se nedan) som tog publiken vid upprepade tillfällen med storm.
   Som när bandet efter den exploderande inledningen bromsade in lite lätt, lät Nygårds fiol glänsa lite tydligare och krama om ”Evangeline” med ett vackert stråkarrangemang. Det här skulle bli en kväll som innehöll både elegans och effektivt levererad rockmusik.
   Övergången från den varierade ”Omaha” till ”Idiot” doftade Neil Young och när Lundell tog fram den grekiska bouzoukin(!) förvandlades ”En ny dag randas” till en nästan orientalisk pärla.
   Hela den här långa konserten ackompanjerades av otaliga och ibland längre mellansnack. Kvicka och spontana och stundtals obegripliga historier (automatiska dammsugare, Ronald Reagan, Bob Dylan på Park Aveny-hotellet...) men huvudpersonen Lundell var på ett strålande humör som till viss del gjorde att konserten nådde den rekordlånga konsertlängden på drygt tre timmar.
   Men det var naturligtvis musiken, de genomgående mäktiga arrangemangen och den gränslösa energin på scen som spelade huvudroll den här fantastiska sommarkvällen. Den otroligt vackra konstpausen i ”Skyll på stjärnorna” och den underbara tempoökningen under ”Om det här är vintern” som fortsatte på ”Förlorad värld” (där man gärna skulle vilja ge syrgas till saxofonist Olsson) var ytterligare två konserthöjdpunkter.
   Och den energin räckte till huvudavdelningens avslutning med ett ännu slagkraftigare sväng på ”Är vi lyckliga nu?” och ”Lycklig lycklig”. En final som inte överraskande fick Lundell och bandet att återvända till scen och presentera ett över en timme långt sjok med extralåtar inklusive det ovan nämnda Bob Dylan-mellansnacket. En lång Lundell-rabblande berättelse med musiksekvenser där bandet fick illustrera den målande anekdoten med några ZZ Top- och AC/DC-riff. Där sanningshalten i Lundells berättelse vi nog kan ifrågasätta.
   Det långa mellanacket briserade i en bejublad ”Gott att leva” men dessförinnan fick vi en lång och innerlig version av den smått legendariska ”Isabella”. I övrigt fick vi bland extralåtarna två turnépremiärer i ”Kapten Kidd”, en fin låt jag faktiskt hade glömt i Lundells stora produktion, som var både maffig och mäktig och tung. Sedan fick vi som absolut sista extralåt en version av Neil Youngs ”Cinnamon girl” på svenska, en tradition som tydligen avslutat alla Lundell-turnéer. Tyngre och mer imponerande kan en konsert inte avslutas med en svensk artist. Tro mig!
   Jag gjorde mig den här gången inte något besvär att under konserten noggrant notera varje låt utan har i efterhand letat upp lördagskvällens repertoar. Ni ser den nedan medan bilden på den officiella setlistan (som inte stämmer på alla punkter, "Gott att leva" spelades och ”Rått och romatiskt” spelades inte...) finns längst ner på denna sida.

Tranorna kommer
Kär och galen
Ut i kväll
Evangeline
Definitivt religion
Omaha/Idiot city
Roadhouse Kirschheim
Baby om morgonen
En ny dag randas
L-Bows and Cash
Sanningen är ett udda tal
Öppna landskap
Skyll på stjärnorna
Om det här är vintern
Förlorad värld
Är vi lyckliga nu?
Lycklig lycklig

Extralåtar:
Isabella
Om sommaren
Gott att leva
Oh la la

Extra exralåtar:
Kapten Kidd
Gå ut och va glad
Min vandrande vän

Marcus Olsson, keyboards/saxofon/sång
Janne Bark, gitarr/sång
Ulf Lundell, sång/gitarr/munspel
Surjo Benigh, bas/sång
Jens Frithiof, gitarr/sång
Anders Nygårds, fiol
Andreas Dahlbäck, trummor



/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (421)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Augusti 2019 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.