Blogginlägg

I min skivhylla: Elvis Costello & the Attractions

ELVIS COSTELLO & THE ATTRACTIONS: Punch the clock (F-Beat XXLP 20)

Release: 5 augusti 1983
Placering i skivhyllan: Hylla 2. Mellan Costellos "This year's model" (1978) och ”King of America” (1985).

MELLAN 1982 OCH 1986, MELLAN STORVERKEN "Imperial bedroom" och "King of America", hade Elvis Costello en sällsynt dipp i sin långa och på ytan mycket jämna karriär. Under den här tidsperioden går det faktiskt att hitta mindre övertygande detaljer i hans liv. "Goodbye cruel world" (1984) har varit den överlägset största besvikelsen i Costellos hela skivproducerande karriär. Nyfiken som jag är, glömsk som jag också är, tog jag fram "Punch the clock"-albumet som kom året innan. Jag ville förnya uppfattningen om skivan och allmänt bedöma var Elvis Costello som artist befann sig 1983.
   För att anknyta till albumtiteln så får Costello inte klockorna att stanna på "Punch the clock" men det är en detaljrik skiva med många intressanta nyheter i arrangemangen och fler gästartister/musiker än någonsin bidrar. Costello spelar fem olika instrument och Steve Nieve, Attractions mest skolade musiker, omger sig med sex olika keyboards. Så var det minsann inte på Nick Lowes tid som producent...
   Efter ett antal koncentrerade lyssningar upptäcker jag en stegrande kvalitetsförbättring där många låtar sätter sig i hjärnan på ett övertygande sätt. Faktiskt påminner hela "Punch the clock"-konceptet om Costellos senaste album "Look now". Luftiga och poppiga låtar, intressanta arrangemangsidéer och det lite utökade utrymmet för Nieves keyboards. Kanske inte så gränslöst mångfacetterat och in i detalj intressant som på "Imperial bedroom", skivan innan, men jag känner många friska vindar på 1983-skivan. Det flitigt använda blåset sätter ofta tonen i arrangemangen och är något av nyhetens behag.
   Onekligen influerad av Dexy's Midnight Runners framgångar kidnappade Costello, kanske inte bokstavligen, några av det bandets blåsare, döpte om kvartetten till The TKO Horns och lät just blåset ta huvudrollen på flera låtar. Det resulterade huvudsakligen i poppiga och snärtiga arrangemang.
   Vid något enstaka tillfälle ("Everyday I write the book") går Costello över gränsen till något soulflörtande med hjälp av soultjejduon Afrodiziak (Caron Wheeler/Claudia Fontaine). Kanske var det här som Costello fick (den dåliga) idén att göra ett genomgående soulinfluerat album som resulterade i det svaga bottennappet "Goodbye cruel world" (1984).
   Men på "Punch the clock" är det huvudsakligen den genuina popkänslan som gör sig påmind. Allra tydligast på "The element within her" (med en oslagbar la-la-la-refräng) och "Love went mad" men "TKO (Boxing day)", ""Charm school" och "The invisible man" innehåller också samma influenser. Singellåten "Let them all talk", som släpptes redan under sommaren 1983, inleder albumet och har en typisk hitpotentiell Costello-klang där just blåset höjer kvalitén.

DET GICK OVANLIGT LÅNG TID MELLAN inspelning och utgivning av "Punch the clock". Både Costello och manager Jake Riviera brukade agera snabbt och överraskande men när skivan under våren 1983 var klar för utgivning stod skivbolaget F-Beat utan engelsk distributör och allt försenades. Kanske var det därför rastlöse Elvis Costello startade sin egen lilla etikett, IMP Records, för att han var ivrig att publicera sin senaste låt "Pills and soap", en politisk kommentar, och fick då uppträda under namnet The Imposter.
   När distributionen sedan löste sig till sommaren fick låten plats på albumet i en lätt omgjord och nymixad version. En annan låt på "Punch the clock" som hade hämtats från arkivet är "Shipbuilding", ännu en Costellos-låt med politiska undertoner, som över ett år gammal var en känd Robert Wyatt-singel. Lite omotiverat att spräcka helheten på albumet med en gammal låt men Costellos version är minst lika stark som Wyatts supertolkning. När sedan den exklusiva gästartisten Chet Baker kommer in och blåser en ljuvlig och ömsint trumpet gör entré påverkar det kvalitén på hela albumet.
   Till slut blir "Punch the clock" till en underhållande och bra skiva. När jag recenserade skivan i Nerikes Allehanda i september 1983 gav en kreativ redigerare rubriken "Costellos åttonde underverk" till min övervägande positiva recension. Så fantastisk är väl inte skivan i sin helhet men "Punch the clock" är heller inte någon parentes i Costellos långa diskografi.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.