Blogginlägg från 2018-10-10

En bild säger mer än...

...TUSEN ORD. SÅ SANT, SÅ VÄLDIGT SANT. Visserligen är mitt personliga verktyg, när det gäller den här bloggen, i första hand det skrivna ordet. I tyckandet, informerandet och underhållandet är det främst orden som är mitt viktigaste redskap. Men det är också tämligen självklart att en bild i sammanhanget gör blogginläggen så mycket mer intressanta. I takt med mobilkamerans utveckling har ju en och annan mer eller mindre lyckad bild tagit sig in i blogginläggen. Men redaktionellt intressant blir Håkans Pop först när någon professionell fotograf bidrar med bilder.
   Till övervägande del har jag haft förmånen att anlita min gamle kollega och kamrat Anders Erkman (bild vänster) där hans konsertbilder har ökat värdet i inläggen till närmare hundra procent. Hans bilder dekorerar många texter på Håkans Pop.
   Inför en utställning med massor av livebilder som Anders hade i januari 2015 på Örebro Slott fick jag äran att exakt datera och skriva en liten bildtext som förklarade fotografiet på utställningsväggen. Och i den delikat designade (av Olle Unenge) broschyren, se höger.
   Jag fick ett USB-minne av Anders där jag bland många, många bilder kunde navigera mig igenom historien av ovärderliga konsertminnen. I väldigt många fall hade jag själv varit på plats som recensent och haft Anders som viktig kompanjon för att tillsammans dokumentera konserttillfället på allra bästa sätt.
   Under sensommaren och tidig höst har jag nu återigen gått igenom det rika bildarkivet och har passat på att uppdatera mina egna recensioner på Håkans Pop med professionella fotografier. Under årens lopp har jag återpublicerat många av mina gamla Nerikes Allehanda-recensioner och i många fall har jag illustrerat texterna med tidningsklipp. Men nu har jag under några veckor uppgraderat recensionerna med autentiska livekonsertbilder som till säkert 95 procent är tagna av Anders Erkman.
   Parallellt med det tidsödande projektet hittade jag ytterligare fysiska fotografier som jag, helt slumpmässigt, genom åren sparat på mig. Jag använder vinylomslagens konvolut som det naturliga arkivet. Lättöverskådligt och i många fall blir de ju automatiskt daterade tillsammans med aktuell skiva ty 80-talet, när vinylskivan var som mest populär, dominerar när det gäller mina konsertrecensionbilder. Många konsertögonblick har haft Örebro som spelplats men Anders och jag åkte även till Stockholm, Falun, Karlskoga, Linköping eller Västerås för att bevaka intressanta konserter.
   Anders Erkmans bilder dominerar stort livebilderna som finns publicerade här på Håkans Pop. Hans första rockfotografjobb inträffade för drygt 40 år sedan! Hans bilder från Ulf Lundells tumultartade konsert på Prisma i Örebro i augusti 1978 är historiska, kolla bara här. Men det finns även några andra Nerikes Allehanda-fotografer representerade på mina Håkans Pop-sidor, som Sven Persson, Mikael Muhr, Håkan Ekebacke, Ben Wahid, Mikael Eriksson, Thomas Wiman och Stig Nyström.
   Men det stora jobbet var inte att hitta bilderna utan själva detektivarbetet att tidsmässigt placera varje konsertbild. Fick jämföra många av de opublicerade fotografierna med autentiska tidningsklipp för att knyta bild till exakt konsert. Bara det var en intressant resa längs Memory Lane.
   Sedan hittade jag för övrigt ännu en mapp med helt osorterade livefoton som också krävde sin man för att analysera och bestämma ursprung.

SOM FÖLJD AV DET HÄR PROJEKTET, där jag har dekorerat många konsertrecensioner med fräscha fotografier, tänkte jag påminna och presentera fem intressanta konsertögonblick (med länkar till autentisk recension). Samtliga fångade av Anders Erkman som en sorts återblick på konserter jag aldrig glömmer. Av en slump råkar alla konsertexempel vara med utländska artister som det alltid finns anledning att minnas:

THE PHILIP LYNOTT BAND, 3 augusti 1983, Folkets Park, Karlskoga


BOB DYLAN, 9 juni 1984, Ullevi, Göteborg


PAUL McCARTNEY, 29 september 1989, Johanneshovs Isstadion, Stockholm


NEIL YOUNG, 28 juni 1993, Sjöhistoriska Museet, Stockholm


JOHN FOGERTY, 8 november 1997, Nobelhallen, Karlskoga
Samtliga bilder: Anders Erkman

/ Håkan

INTERVJUER 74-94: Stefan Wallgren (1980)

JAG TRÄFFADE FOTOGRAFEN STEFAN WALLGREN första gången i juni 1979. Han var en av medresenärerna på den skivbolagssponsrade bussen från Stockholm till Holland där Pink Pop-festivalen var målet. Jag har beskrivit resan här och jag recenserade också den långa festivaldagen på plats med The Police och Dire Straits som största och mest intressanta namn.
   Bland alla skrivande personer med namn som Hörnfeldt, Wopenka, Olsson, Anrell och Salander var det den lille fotografen Wallgren som gjorde mest intryck. Kvicktänkt, rutinerad, trevlig och full av intressanta anekdoter blev han snabbt en vän i detta brokiga sällskap. Jag hade egen fotograf med mig, Stig Nyström, så jag anlitade aldrig Stefans kunskap men vänskapen fortsatte i många år framöver.
   Stefan bosatte sig i London 1980 och var en ovärderlig kontakt när jag första gången kom till världmetropolen i mars 1980. Med stora öron sög jag åt mig all kunskap och rutin som Stefan kunde förmedla. Första kvällen, första konserten lärde han mig ta tunnelbanan från Bayswater till Hammersmith Odeon där Saxon och Nazareth spelade. Och under samma vecka var vi på Marquee ett flertal gånger och han kunde leverera bilder från konserter med både The Photos och Original Mirrors.
   Samma vecka i mars 1980 fick jag också idén att skriva en intervju med Stefan. Vi satte oss ned i Oliver Twist-baren på Charles Dickens-hotellet på Lancaster Gate i Londons Bayswater och försökte bena ut historien.
   Stefan skulle bli stadigvarande kontakt vid varje London-besök under några år. Ofta träffades vi på puben på Moscow Road och jag minns speciellt i november 1984 när han berättade om Eldkvarn och deras just avslutade skivinspelning i London.
   - Nej, Eldkvarn, dom finns nog inte längre. De lämnade London som en splittrad grupp och inspelningarna var verkligen tumultartade, berättade han för mig då.
   Några veckor efter min intervju med Stefan i mars 1980 skickade han sin utlovade bild på sig själv, se vänster. Inget självporträtt utan en bild tagen utomhus i Londonmiljö av sångerskan Siouxsie Sioux, ledare för sitt just då mycket populära Banshees.



Den här intervjun publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 31/5 1980.

STEFAN HAR DRÖMJOBBET - SOM ROCKFOTOGRAF!

FÖR ALLA ROCKMUSIKÄLSKARE OCH FOTOINTRESSERADE bör väl rockfotograf betraktas som något av drömjobbet. Att resa runt, träffa intressanta människor och plåta rockmusiker och kändisar ur alla olika samhällsskikt.
   Det är vad Stefan Wallgren, 26-årig rockfotograf från Stockholm, just nu ägnar sig åt i London, rockmusikens förlovade huvudstad och världscentrum.
   Han befinner sig tillfälligt i London men funderar allvarligt på att bosätta sig där för en längre tid. Klimatet är ljummet, både väderleksmässigt och ur arbetssynpunkt. Det råder ingen brist på jobb för en skicklig fotograf.
   - Jag har gott om kontakter från mina tidigare besök i London så det gäller att utnyttja alla upptänkliga källor till arbete samtidigt som jag har kontakt med svenska kvällstidningar, veckotidningar och fackpress.
   Just nu hyr Stefan ett möblerat rum för 40 pund (nästan 400 svenska kronor) i veckan på Clanricarde Gardens i Bayswater, Londons centrala hotellområde. Men han har alltså planer på att skaffa sig något mer permanent.
   Han har blivit mycket uppskattad fotograf, speciellt i rockkretsar, under de senaste åren. Utan att egentligen ha den teoretiska fotoutbildningen.
   - Jag kan inte många av facktermerna inom fotoarbetet och brukar ibland ha svårt att gör mig förstådd i fotoaffären som förväntar sig insidesnack och ingående fackuttryck.
   Det var också en ren slump att han blev fotograf.
   - I slutet på 60-talet hoppade jag av från plugget och hade tillfälliga jobb som att packa äpplen. Såg av en tillfällighet "Blow up", Antonionis berömda film om en modefotograf, och blev som tusentals andra vid den tiden extra fotointresserad och köpte min första kamera 1968.
   - Min första bild var på en kompis hund (kompisen visar sig vara Gurra, numera i Ebba Grön), säger Stefan och skrattar, som han ofta och gärna gör när han berättar ur sitt händelserika liv.
   Han bodde redan i början på 70-talet första gången i London. Som han naturligtvis har återvänt till många gånger sedan dess. Har dessutom hunnit med att bo ett tag i Italien där han jobbade tillsammans med ett italienskt rockgäng, PFM.
   Stefans jobb bygger mycket på kontakter och inte bara på duktigt fotoarbete men Stefan Wallgren är i sammanhanget en av de främsta i branschen. Anlitas ofta av berömda New Musical Express, främst när det gäller konsertbilder som är Stefan specialområde.
   - När jag får ett jobb av till exempel NME kontaktar jag den aktuella gruppens manager eller deras eventuella skivbolag för fotopass och fribiljett. Sedan gäller det att hitta intressanta kameravinklar och det är svårt på ställen som Marquee där publiken trängs och utrymmet är minimalt.
   Alla ska veta att Stefan bara är 1.69 i strumplästen och det är en nackdel. Hans stora fotoväska får ofta fungera som pall för att kompensera hans ringa längd. Att plåta konsertartister är dock något mycket mer än några snabba klick under konserten.
   - Om det går arrangerar jag ett sammanträffande med artisten innan konserten, snackar om allt möjligt för att få en helhetsbild av personen/bandet. Jobbet på fältet bygger mycket på koncentration så jag får sällan en musikalisk uppfattning på plats.
   - Helst vill jag se showen utan kamera i hand som när jag nyligen såg Clash tre kvällar i följd, berättar Stefan och ser lyrisk ut.
   Han är naturligtvis rockintresserad och har sina tillfälliga favoriter som han ofta talar om. Den senaste skavågen tycker han är bra, speciellt The Selecter, och är i övrigt intresserad av alla de nya grupperna på Londonscenen. Däremot hatar han hårdrock.
   - Det är en absurd musikstil som jag inte finner något nöje med. När jag får sådana jobb försöker jag hitta märkliga kameravinklar och på det sättet förlöjliga hela genren.
   Stefan har Ted Nugents senaste Stockholmskonsert i färskt minne.
   - Nugent själv hade bomull i öronen och man kunde inte vara kvar i konsertlokalen långa stunder. Hans manager stod inte heller ut i ljudvågorna utan gick ut och över Kungsgatan till en krog och tog en öl medan Nugent fortsatte att spela sin så kallade musik.
   Stefan oroas inte mycket över framtiden utan tar dagen som den kommer men nog har han utsikter att bli ytterligare känd i genren med många intressanta jobb som väntar.
   Det finns mycket framskridna planer på att han på nästa Dire Straits-album kommer att ha ett collage av live-konsertbilder på inneromslaget.
   - Jag träffade gruppens manager i Köpenham i höstas och knöt värdefulla kontakter som gjorde det möjligt att jobba helt fritt på scenen med gruppen vid deras besök i Stockholm den följande veckan.
   - Liten börjar bli stor, säger Stefan och stiger upp på fotoväskan, riktar in det skarpladdade kameraögat på Wendy Wu, sångerska i The Photos, på ett fullpackat Marquee.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.