Blogginlägg

"III"

CITIZEN K
III
(Paraply/Hemifrån)

MANNEN MED DEN SPRUDLANDE KREATIVITETEN är tillbaka. Klas Qvist, eller alter egot Citizen K, tog mig på sängen med sin förra skiva, dubbelalbumet "Second thoughts", och den här gången är jag mer förberedd. Det rena överraskningsmomentet är nu ersatt av spännande förväntan mixad med krav på samma popfyrverkeri i låtar och arrangemang. På nya albumet "III" är det inget som tyder på att skaparlusten, ambitionen att bjuda på en extremt genomarbetad produktion och det genuina låtsnickeriet har naggats i kanten. "III" är till formen ett mer konventionellt album, 13 låtar, men är lika underhållande och omväxlande som föregångaren.
   Det här är huvudsakligen popmusik av klassisk prägel, från låtskrivandet till själva utförandet, där det i högsta grad är accepterat att låna små delikata detaljer eller oblygt "stjäla" några takter eller något specifikt sound från pophistorien. I recensionen av hans förra skiva hänvisade jag till ekon av Pink Floyd, 10cc och Beatles och de jämförelserna är mer eller mindre uppenbara även här utan att på något sätt vara störande eller förminska artistens personlighet. Ringo Starr-trummorna och "Shine on you crazy diamond"-introt roar mer än det stör.
   Utan att dissekera soundet allt för mycket hör jag däremot klanger av genuint låtskrivande i Klas Qvists sätt att skapa sina låtverk. Där han i mina öron närmar sig klassisk evergreenstyrka jämförbart med Brian Wilsons och Jim Webbs låtmaterial. De genomarbetade och ofta dubblerade rösterna doftar givetvis Beach Boys och hade Wilson idag producerat några av de här låtarna hade de höjts till skyarna som "geniets återkomst".
   Mina associationer till klassiska låtskrivarnamn inkluderar känslan av filmmusik som ibland överfaller mig när jag lyssnar på skivan. Ett par instrumentallåtar förstärker de tankarna och i några av de mer svepande arrangemangen låter "III" som ett ovanligt melodiskt soundtrack.
   Qvist spelar i stort sett alla instrument utom trummor på skivan och själva inspelningarna måste ha varit ett extremt och tålamodskrävande arbete. Keyboards och gitarrerna, både akustiska och elektriska, är så smakfullt anpassade varandra att det ibland framkallar en viss livekänsla.
   En ambitiös kvalitetsnivå kan ju snubblande nära bakbinda kreativiteten men den ambitiöse Qvist håller sig på rätt sida anständigheten och låter tack och lov melodierna framträda allra mest. Effekter och gränslös leklust har inte tagit över studioarbetet utan dekorerar och förstärker text, musik och produktion.
   Den instrumentala "Welcome abroad" inleder albumet och det kanske inte var det mest kommersiella beslutet på skivan. Som om "Flying" skulle vara startskottet på "Sgt Pepper"-albumet...
   Men redan på andra låten, "True companions", är popkänslan total. Som en osannolik mix av Brian Wilson/10cc och sedan följer de poppiga höjdpunkterna med jämna mellanrum på albumet. "Let this be love", "Oceans call", "Cancelled flight", "Once you had", och "Piano in the rain" är alla singelpotentiella låtar tillsammans med den officiella singellåten "How are you gonna handle it?".
   Förutom en tveklös melodisk känsla innehåller Citizen K:s pop också den viktiga ingrediensen vemod som gör balansen perfekt. Allra mest på "And you danced all night" som har skivans tydligaste Jimmy Webb-undertoner.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.