Blogginlägg
I min skivhylla: The Records
THE RECORDS: Shades in bed (Virgin V2122)
Release: 18 maj 1979
Placering i skivhyllan: Hylla 13. Mellan Michelle Phillips "Victim of romance" (1977) och The Records maxisingel "Rock and roll love letter" (1972).
JAG VAR UPPENBART EN SLOW STARTER NÄR INTRESSET för den engelska popgruppen The Records flammade upp runt 1978/79. Jag hade även lite dålig koll på det närbesläktade Kursaal Flyers sista tid som grupp hösten 1977. Därför missade jag Kursaals uppbrott men också startskottet för en ny popgrupp, The Records. Will Birch är den gemensamma nämnaren för de båda händelserna och det har jag lärt mig senare att allt han var/är inblandad i är intressant pophistoria.
När Graeme Douglas lämnade Kursaal Flyers i februari 1977 tappade Birch sin mest naturliga låtskrivarpartner och det var först på hösten 1977 han fick en ny, Southend-musikern John Wicks. Men då råkade Kursaals sjunga på sista versen, sångaren Paul Shuttleworth ville satsa solo, och upplagan med Wicks som kompgitarrist gav bara ut en singel, "Television generation".
Låtarna som Birch och Wicks redan skrivit åt Kursaals och spelat in med Muff Winwood som producent hamnade i malpåse. Planerna på en ny grupp fanns dock redan och musikaliskt gick tanken att det skulle bli en mix av Raspberries, Badfinger, Big Star och "Revolver" (Beatles-albumet). Det låg nära till hands att kalla genren power pop och låtskrivarteamet Birch/Wicks skulle bli den här gruppens Lennon/McCartney eller Difford/Tilbrook.
Tidigt våren 1978 bestämdes övriga musiker i bandet, basisten Phil Brown och gitarristen Huw Gower, som först blev en utpräglad livegrupp. Det gav som resultat att gruppen hösten 1978 blev inbjudna till Be Stiff 78 Tour fast den på inget sätt var knuten till Stiff-bolaget. The Records fick en egen avdelning i paketturnén, där även Wreckless Eric, Mickey Jupp, Jona Lewie, Lene Lovich och Rachel Sweet uppträdde, men framförallt kompade gruppen den då blott 16-åriga Sweet.
Mitt under Stiff-turnén släpptes The Records debutsingel, "Starry eyes", men månaden innan gavs den första Birch/Wicks-låten ut officiellt, "Pin a medal on Mary", på Rachel Sweets första album "Fool around".
Under inspelningarna av "Shades in bed", som gjordes mellan februari och april 1979, spelade bandet också in coverlåten "Rock 'n' roll love letter". För bara några veckor sedan skrev jag om den maxisingeln som släpptes innan albumet. Dock utan någon kommersiell respons som gjorde att låten ströks från albumet och ersattes av den inte fullt lika hitanpassade "The phone", producerad av gitarristen Gower som en nödlösning där den amerikanska sångerskan Jane Aire gör ett desperat gästinhopp.
Åtta av tio låtar på albumet är signerade Birch/Wicks, debutsingeln "Starry eyes" är nyinspelad med Robert John Lange som producent, men soundet är huvudsakligen som gruppens amerikanska förebilder lite tyngre och lite mer elektriskt. Birch har lite provokativt jämfört gitarrsoundet med Boston (!) men det var också USA som tände mest på The Records. "Starry eyes" blev en mindre hit där och gruppen hamnade musikaliskt i samma fack som The Knack och Cheap Trick.
Lange, ännu så länge tämligen ny i producentbranschen, producerade fyra låtar och är väl ansvarig för det tyngre soundet. Lange lämnade över produktionen till teknikern Tim Friese-Green som fullföljde Langes intentioner på framförallt rockigare arrangemang där elgitarrerna ofta ligger i tjocka lager. Men det är låtarna som huvudsakligen räddar "Shades in bed".
Singellåtarna "Starry eyes" och "Teenerama" är ju värda större framgångar än "bara" som mindre hitlåtar i USA. "All Messed Up And Ready To Go" hade blivit perfekt i Wreckless Erics repertoar som den en gång var ämnad. "Another Star" har den där vemodiga popkänslan och är egentligen en omskrivning av gruppens tidiga låt "Held Up High", b-sida på "Teenerama"-singeln.
Inledningslåten "Girl" är lite för högljudd gitarrock för mina öron, "The phone" är inte ett direkt lyckat försök att ersätta "Rock'n'roll love letter" och nyinspelningen av Kursaals gamla "Girls that don't exist" är en mindre katastrof. Många år senare gick det att jämföra originalinspelningen, en tajt jordnära och galopperande poprocklåt, med den här överlastade Lange-produktionen. Kursaals inspelning gavs nämligen ut på på samlingsplattan "In for a spin" 1983.
Som jag minns det köpte jag "Shades in bed" på rea (titta noga på prislappen "19:50" uppe till vänster på bilden ovan) och jag tror att det var den extra bonusplattan "Held high" som avgjorde köpet. Ep:n innehåller fyra coverlåtar där varje gruppmedlem får sina minuter i strålkastarljuset vid mikrofonen. Samtidigt får gruppen möjlighet att presentera sina musikaliska förebilder, de amerikanska grupperna Blue Ash och Spirit samt de engelska namnen The Kinks och The Rolling Stones.
HIGH HEELS
Side 1
1. Abracadabra (Have you seen her) (Frank Secich/Bill Bartolin)
1973. Singel med Blue Ash.
2. See my friends (Ray Davies
1965. Singel med The Kinks.
Side 2
1. 1984 (Randy California)
1969. Singel med Spirit.
2. Have you seen your mother baby (Standing in the shadows) (Mick Jagger/Keith Richards)
1966. Singel med The Rolling Stones.
/ HÃ¥kan
Hurra, Horace!
Anders F:s glimrande gitarrspel
<< | April 2018 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: