Blogginlägg

Festen ska inte analyseras sönder i detalj

Postad: 2018-03-18 15:55
Kategori: Live-recensioner



Bilder: Anders ErkmanKarin Wistrand gjorde ett intressant gästinhopp på Tullamore Brothers St Patrick's Day-konsert. Och Kajsa styrde bandet rätt med sin fiol.

Foto: Anders LarsenFull trängsel framför scenen på Clarion Hotel.

TULLAMORE BROTHERS
Clarion Hotel, Örebro 17 mars 2018
Konsertlängd: 21:06-22:48 (102 min)
Min plats: ca 4 meter till vänster om scenen.


FÖR ANDRA ÅRET I RAD STOD TULLAMORE BROTHERS på Clarion Hotel och firade den irländska nationaldagen, St Patrick's Day, på exakt rätt datum. I den fullpackade foajén var det fest, glam och irländskt klingande folkmusik när den är som bäst. Den nya stora scenen och dess centrala placering har kanske gjort trängseln än mer påtaglig i lokalen men en sådan här kväll var atmosfären så mycket viktigare än att se och höra bra. I det senare fallet fick man välja, där ljudet var som bäst såg man inte så mycket och där jag stod, med perfekt utsikt över scenen, hörde man lite sämre.
   Mitt i trängseln stod den duktige ljudmixaren Filip och försökte balansera ljudet som bäst efter sin förmåga medan vi andra försökte bana vår väg till den endast för kvällen installerade Guinness-kranen.
   I traditionell ordning hade bandet engagerat dansare från Irish Dance Project, den här gången tre stycken, som utförde hisnande konster med både fötter och ben medan Tullamore-bandet kompade.
   För andra året i rad hade St Patrick's Day-konserten en specifik gästartist som höjde upp det traditionella svänget till en fulländad konsertupplevelse. Det var ett lyckat grepp redan förra året, då Nikola gästade, och blev i år än mer intressant när Lolita Pop-sångerskan Karin Wistrand gick upp på scen och gjorde två covers och två Lolita-låtar i förvånansvärt fräscha arrangemang.
   Kopplingen mellan Karin och Tullamore-bandet är faktiskt mer naturlig än det ser ut på pappret. Lolita-låten "Sheltering sky" har enligt uppgift funnits med i Tullamore-repertoaren tidigare och Lolita Pop hade små folkmusikinfluenser mot slutet av bandets existens.
   Nu, för andra gången på en månad, fick jag mig till livs ett perfekt musikaliskt möte mellan Karin och det kompande bandet. Förra gången, på Örebro Stadsmissions arrangemang i Konserthuset, var det DSH5 som överraskade på helt nyarrangerade Lolita Pop-låtar och nu fick Tullamore Brothers chansen att visa hur skickliga de är att spela låtar från rockgenren. Karin inledde med "Come to me", från Lolitas sista album "Blumenkraft" (1992) och kanske var det en lite för lugn låt för den feststimmiga publiken men båda Waterboys-låtarna "A man is in love" och "Fisherman's blues" plus "Sheltering sky", också från "Blumenkraft", visade att det här samarbetet kanske har en framtid.
   Egentligen blev kvällens övriga repertoar mer som en del i festen, som inte ska analyseras sönder i detalj, men det var en låt, "Tramps and hawkers", som fastnade i mitt huvud. Den var på inget sätt ny i Tullamores repertoar, lite vemodigare, lite känsligare sjungen av Olle Unenge och i ett lite mänskligare tempo i den annars ofta hetsiga repertoaren. Olle tog inte upp kampen med exempelvis Luke Kellys uttrycksfulla röst i Dubliners-arrangemanget av samma låt men framförandet blev ändå ett minne för kvällen.
   Som ni kan se på setlistan nedan (författad av bandets Kajsa Zetterlund) var kvällen fylld av gamla och ännu äldre folkmusiklåtar. Ser listan på låtar kortfattad ut ska ni veta att flera av titlarna är medleys där både tre och fyra låtar samlas under samma namn. Där exempelvis den alltid lika vackra "The leaving of Liverpool" och den obligatoriska "Whiskey in the jar" fanns med men inte är utskriven i detalj.




/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (392)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (213)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (31)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2018 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...

Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...

Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...

Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.