Blogginlägg

Behjärtansvärd hög musikalisk nivå

Alla bilder: Magnus SundellKarin Wistrand och DSH5.

Fler bilder nedan.


"Musik för alla hjärtan"
AMANDA GINSBURG
MEADOWS
MARTIN HÅKAN
DSH5
KARIN WISTRAND
Konserthusets foajé, 14 februari 2018

ARTISTER AV OLIKA SLAG STÄLLER ALLTID UPP per automatik i alla typer av hjälpsammanhang. När Örebro Stadsmission på onsdagskvällen arrangerade en välgörenhetskonsert för de hemlösa med artister som stod på scen i Konserthusets foajé. Där bjöds det på idel ädla personliga och professionella framträdanden i över tre timmar. In i minsta detalj var det en behjärtansvärd kväll i musikens tecken.
   Den förre artistbokaren på Live at Heart, Lars-Göran Rosén som nu jobbar på Örebro Stadsmission, hade med hjälp av sina kontakter samlat gräddan av stadens musikelit, plus en sångerska från Stockholm med lokal koppling. Lars-Göran är en eldsjäl i ordets rätta mening.

Amanda Ginsburg (19:03 - 19:30)
En ny ung jazzsångerska fick inleda konsertkvällen. Precis innan albumaktuella Amanda gick upp på scen pratade jag med hennes skivbolagsrepresentant, Måns Uggla på Naxos, och förklarade lite fördomsfullt att det här inte riktigt är min musik. Föga visste jag då att Amandas framträdande tillsammans med sitt band skulle bli en cool upplevelse långt över mina förväntningar.
   En skön röst över de softa arrangemangen på piano, flöjt och ståbas. Jag hann knappt skriva ner jämförelsen med Monica Zetterlund innan Amandas singellåt "Havsmelodi" dök upp med sina Hasse & Tage-referenser i texten. "Vem är du?" och "Yaqui", med fin text av Amandas pappa, hette höjdpunkterna.

Meadows (19:40-20:18)
Örebros store singer/songwriter har hela världen som arbetsplats men imponerar alltid på hemmaplan. Han, Christoffer Wadensten, gjorde ett uppträdande som sedvanligt pendlade mellan intensiva och tillbakalutade sekvenser. Med en fint amerikanskt influerad röst och ett fullständigt briljant gitarrspel tog han oss med på ännu en storslaget läcker musikalisk resa.
   Det läskiga och oförklarliga är att mellan Meadows ofta imponerande konsertupplevelser försvinner han ur mitt medvetande. Förmodligen mitt problem, inte hans.

Martin Håkan (20:32-20:58)
Gruppen Martin Håkan, med Martin Qvarfordt i centrum, är ett riktigt intressant namn på den musikaliska Örebrokartan. Upptäckte bandet i två olika sammanhang på Folk at Heart senast, elektriskt med fullt band och akustiskt på trio, och fick nu ytterligare ett format: Elektriskt på trio.
   Sättningen på cello (Maja Molander), Martins elgitarr och elgitarr/valthorn (Carl Carlsvärd) är både udda och sensationellt bra som lovar gott för framtiden. Även låtmässigt visar Martins repertoar på en uppenbar bredd som resulterar i stor personlighet på scen. Och jag kan personligen svälja det faktum att hans röst, enligt sakkunniga bedömare, har likheter med Rufus Wainwright.

DSH5 (21:12-21:49)
Folkrockgruppen, som tidigare var känd under ett annat längre namn, börjar nu bli ett slipat band med sound och arrangemang som långt överskrider den snäva gränsen för folkrock. (Det visade om inte annat agerandet som kompgrupp till Karin Wistrand senare på kvällen.) Jag kan nu också erkänna att bandet uppdaterat sin repertoar på fullt godkänt sätt.
   Deras 37 minuter långa konsert hade allt av genomgående högt tempo, intressanta nya låtar (som snart finns på skiva) och underhållande intressanta arrangemang. Och förstärkta med Clas Olofsson på gitarr och steelguitar blev just den sista detaljen helt uppenbar.

Karin Wistrand (21:49-22:26)
Utan paus anslöt sig Karin, som blev något av affischnamn för det här arrangemanget, till DSH5 och blev den naturliga finalen och kanske även höjdpunkt fast konsertkvällen i övrigt egentligen bara innehöll höjdpunkter.
   Fortfarande med Clas på scen fick DSH5 ovärderlig hjälp att utforma de tydligt uppgraderade versionerna av Lolita Pop- och Karin Wistrand-låtarna. Och Karin visade ännu en gång att hon har kvar sin fullständigt bedårande stämma och kan fortfarande agera naturligt som frontperson för ett band, den här gången betydligt större och variationsrikt än på 80-talet.
   Karin och bandet var onekligen välrepeterade och engagemanget lyste starkt i allas ögon. Här avslöjades inga rent rutinmässiga detaljer utan allt var på musikaliskt fullt allvar. Och arrangemangsmässigt hade de uppenbart jobbat på alla detaljer där både repertoar och framförande blev en fascinerande helhet.
   Det tunga keyboardsinspirerade soundet gjorde inledningslåten "Regn av dagar" till en inspirerad och smått överraskande start och "Ta mig med", från Karins solorepertoar, blev också en musikalisk pärla i kombination med tung finurlig rock och dragspel. "Hey winner", "Mind your eye" och "Tarzan on a big red scooter" blev naturligtvis stora publikfavoriter och "Långa tåg", Lolitas bästa ögonblick på svenska, har ju kvalitéer att leva ett evigt liv i många år.
   Men kvällens största enskilda musikaliska ögonblick var när bara Karin, Clas och bandets Lennart Hessel blev kvar på scen och framförde "Fåglar av is". Clas smekte fram tonerna på sin steelguitar, Lennart spelade en distinkt smakfull akustisk gitarr (mandola) och Karin sjöng vackrare än någonsin. Just då var det magi i luften och kunde på det viset symbolisera hela kvällens arrangemang: Behjärtansvärt in i minsta detalj.

Karin Wistrands hela repertoar:
Regn av dagar
Ta mig med
Hey winner
Fåglar av is
Mind your eye
Långa tåg
Tarzan on a big red scooter

Extralåt
Because the night


Amanda Ginsburg och Martin Håkan.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.