Blogginlägg från 2018-01-19

I min skivhylla: Eagles

EAGLES: Eagles (Asylum SYTC 101)

Release: 1 juni 1972
Placering i skivhyllan: Hylla 3. Mellan Eager Beavers "Painkiller" (1990), producerad av Peter Gunn, och Eagles "Desperado" (1973).

NÄR JAG FÖR SNART ÅTTA ÅR SEDAN rangordnade mina favoritalbum från 70-talet kom Eagles debutalbum inte med bland de 70. Men det berodde inte på att skivan inte håller måttet utan att jag vid det tillfället uppfattade Eagles andra utgivna album, "Desperado" (1973), som ännu bättre och konkurrensen på min lista var inte oväntat stenhård. När jag i detta nu drabbas av eftertankens kranka blekhet tror jag dessutom att bandets tredje album, "On the border" nog är bättre än båda de två första Eagles-skivorna...
   Men det blir en senare bedömning. Kring ett debutalbum finns ju alltid en spännande nyfikenhet som just i det ögonblicket lyfter lyssnandet till en hög och exklusiv nivå. Och jag försöker med hela mitt minne att återvända till tiden 1972 när jag första gången lyssnade på skivan och jag försöker även minnas varför Eagles och den här skivan så väl föll mig i smaken någon gång sommaren 1972. Jag hittar inga direkta och autentiska svar men kan så här nästan 46 år senare gissa anledningen till mitt från början genuina Eagles-intresse.
   Den stora anledningen stavas naturligtvis countryrock som kring de här åren i USA växte till en stor och väldig våg av musik som var tuffare än vanlig countrymusik men mer melodisk och snällare än hårdrocken som firade triumfer under de här åren. Men jag var ingen anhängare av varken Deep Purple eller Black Sabbath och då passade stämsång, både akustiska och elektriska instrument och starka melodier mig väldigt bra.
   Innan Eagles debutalbum hamnade i min ägo var det nog aptitretaren och singeln "Take it easy", som släpptes redan i maj 1972, som jag tog till mitt hjärta. Och när jag upptäckte att min favorit Jackson Browne tillhörde en av låtskrivarna, tillsammans med gruppmedlemmen Glenn Frey, växte nog fascinationen ytterligare. Browne hade ju samma vår skivdebuterat som soloartist och både han och Eagles gav ut skivor på det nystartade amerikanska skivbolaget Asylum som under flera på 70-talet dessutom blev min favoritetikett.
   Av någon märklig och oförklarlig anledning äger jag den engelska pressningen av Eagles debutalbum men den vita etiketten med logotypen, i form av en träbur framför en molnig himmel i en cirkel, är identisk med det amerikanska originalet. En etikettdesign som existerade på ungefär 15 album innan hela etiketten blev himmel och moln. Jag försöker leta information om det finns någon SYTC 100-utgåva som har givits ut men misslyckas helt i min jakt på ytterligare SYTC-skivor. Kanske fick Eagles-skivan en helt egen nummerserie?
   Alla medlemmarna i den här första upplagan av Eagles, Glenn Frey, Don Henley, Randy Meisner och Bernie Leadon, hade alla spelat i Linda Ronstadts kompgrupp där de under några månader 1971, från april till juli, turnerade tillsammans. Henley och Frey var fasta medlemmar medan Meisner och Leadon gästade tillfälligt.

REDAN VID TURNÉSLUTET SAMMA SOMMAR bestämde sig kvartetten för att bilda gruppen Eagles och skivbolagschefen David Geffen skickade killarna omedelbart till en klubb i Aspen, Colorado där de fick spela fyra set per kväll i fyra veckor. Så skapas ett tajt och vältrimmat band. Och bara några månader senare, i februari 1972, skickades bandet till London där de spelade in debutalbumet i Olympic Sound Studios i Barnes där engelsmannen Glyn Johns jobbade som producent.
   Resten är, som man lite slarvigt brukar säga, historia. Alla gruppmedlemmarna visade sig vara duktiga låtskrivare och sångare och därmed blev innehållet på debutskivan både slagkraftigt och variationsrikt. Med huvudsakligen originallåtar, Frey hjälpte Jackson Browne med "Take it easy" som sedan bidrog med "Nightingale" på egen hand, plus en cover skriven av Jack Tempchin, "Peaceful easy feeling". Och en fyra år gammal låt, "Train leaves here this morning", som Leadon hade skrivit med Gene Clark när de båda var medlemmar i Dillard & Clark 1968.
   Leadon, äldst i gänget och med störst erfarenhet av musikbranschen, spelade i bluegrassgruppen Scottsville Squirrel Barkers (intressant namn!) redan 1962, kom närmast från Flying Burrito Brothers. Hans banjo är tydlig i "Take it easy" och hans "Earlybird", skriven tillsammans med Meisner, är nog den låt på skivan som ligger närmast hans rötter. Däremot är den något tyngre "Witchy woman", skriven med Henley, knappast typisk Leadon-stil.
   Som debutalbum är "Eagles" överraskande starkt men är också med lite perspektiv ett något ojämnt album där melodiska höjdpunkter med starka sånginsatser blandas med några konventionella rocklåtar utan någon större elegans. Det är rätt uppenbart varför Jackson Browne aldrig spelade in "Nightingale" själv. Även "Chug all night" och "Tryin'" är ganska profillös rockmusik.
   "Peaceful easy feeling", en av topparna på skivan, har ju blivit en countryrockklassiker och kopplingen till låtskrivaren Tempchin är intressant. När Frey var medlem i duon Longbransch Pennywhistle, tillsammans med John David Souther, träffade han Tempchin i San Diego i slutet på 60-talet när de båda spelade på klubbar där.
   Ovan nämnda "Train leaves here this morning" är en oerhört vacker höjdpunkt med ypperlig körsång med rena Crosby Stills & Nash-kvalitéer. Freys vemodiga ballad "Most of us are sad" tillhör också en av topparna på Eagles första album.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.