Blogginlägg från 2018-01-05

"Välkommen till Örebro"

Karin Wistrand är lite orolig för hur 15 bongospelare ska få plats i hennes hotellrum.

DET VAR EN LÅNG VÄG TILL ÅRETS FOLK AT HEART. Årets upplaga av musikfestivalen, som i sin helhet utspelar sig på ett hotell, har flyttat från det centralt belägna Scandic Grand till Scandic Örebro Väst. Det som tidigare var en 15 minuter lång promenad, från hemmet till hotellreceptionen, har nu förvandlats till en enorm resa med stadsbuss (9), 10 minuters promenad från busshållplats till hotellet och från rummet (341) har vi utsikt mot McDonalds och en ström av fordon passerar på genomfartsmotorvägen på vänster sida.
   Det är onekligen en tid i förändring och en stadstradition som flyttat från city. Då var det tämligen naturligt att i receptionen på hotellet mötas av festivalgeneralen Andreas Svensson som på sin klingande dialekt förkunnade "Välkommen till Örebro". Det var precis så det kändes efter den äventyrliga resan västerut för att landa i ett hotellrum. Turist i sin egen stad med andra ord.
   Ingenting utanför hotellet skvallrade om att en femårig festivaltradition som Folk at Heart höll på att ladda upp för levande musik oavbrutet i nästan två dygn. Men framför oss i hotellreceptionen stod David Södergren, ledare och sångare i DSH5, och checkade in vilket gav en förklaring att det nog så småningom skulle bli musikaliska aktiviteter i detta på ytan ganska tråkiga hus.
   Själv sitter jag och skriver det här på fredag eftermiddag och det är nästan tre timmar till festivalstart. Och jag har just blivit medveten om att jag missar den första planerade konserten (Irish Dew) då första lediga klockslag i restaurangen var 17:45.
   Efter rekognicering i hotellets lokaler, tre samlingslokaler på bottenvåning (som de av någon anledning kallar 1:a vån...) och tre lokaler på 2:a våningen, där bar och restaurang är beläget), börjar det klarna inför kvällens övningar.
   Från kl 23 är det spelningar i hotellrum som gäller och vi fick en förhandstipp i rum 132 (Medborgarskolan) där Karin Wistrand och Benke Wahlstedt är värdar. Just nu alldeles tomt men runt halv två i natt ska 15 bongospelare i Bongo Band trängas i det utrymmet. Förhoppningsvis tillsammans med lite publik.
   En våning upp i Loungen håller ljudteknikern Silja på och brottas med teknik, strejkande mikrofoner och annat för att allt ska fungera kl 18 när Irish Dew intar scenen.



/ Håkan

Mardröm att planera mitt festivalprogram

Delar av lördagsprogrammet på Folk at Heart 2018.

DEN STORA AMBITIONEN ATT FÖRBEREDA sig minutiöst, analysera festivalprogrammet, än så länge hemsidesvarianten, noggrant och därefter planera kvällen och natten detaljerat är bara en önskedröm. Samma dröm har förföljt mig och försökt övertyga mig varje gång sedan Live at Heart startade 2010 och samma omöjliga ekvation har påverkat planeringen inför varje Folk at Heart sedan 2014. Och i det senare fallet tillkommer det praktiska problemet när konserterna på olika håll tidsmässigt lappar över varandra.
   Rent logistiskt är Folk at Heart naturligtvis en våt dröm när man kan få uppleva en hel musikfestival innanför samma ytterväggar men som sagt: Kvällens starttider för de olika konserterna i de olika lokalerna är väldigt spridda och kommer att skapa en viss spontan, rörlig och rörig inramning på första festivalkvällen.
   Såvida festivalbesökaren inte väljer att stanna i samma lokal på konsert efter konsert. Blir det scenariot för mig personligen ikväll lär jag fastna i Restaurangen efter landshövdingens invigningstal och sedan avnjuta tre konserter på raken med Rivertown Blues, Dimpker Brothers och DSH5 (bild höger).
   Men jag kommer nog tveka inför det strikta schemat med tanke på att jag då kommer att missa Buckliga Boots och festivalens kanske mest spännande programpunkt, African-Israeli Stage, där teater kommer att göra entré på det ofta gränsöverskridande Folk at Heart. Föreställningen heter Dance of the Forest och spelas av fyra skådespelare från Israel och Palestina. En 40 minuter lång pjäs, fylld av politisk satir, som kommer att framföras på hebreiska men dialogen projiceras på svenska.
   Den pjäsen framförs en timme innan midnatt ikväll. Det finns också några andra programpunkter tidigare på kvällen som kräver mitt intresse. Tänkte nog inleda hela festivalen med lite irländsk folkmusik, Irish Dew, och har också blivit tipsad om duon Karl Brothers men jag kommer framförallt inte missa min numera stadiga festivalpunkt, Ad Hoc-orkestern, strax innan invigningen.
   I övrigt kommer jag nog, enligt den tidigare beskrivningen, uppleva den första festivalkvällen lite wild and crazy och hoppa in och ut på konserter allt efter spontant tycke och smak.
   Jag har ägnat större delen av den här texten åt kvällsprogrammet men det finns som vanligt chans att se och höra festivalartisterna/grupperna i tolv olika hotellrum, med spektakulära namn som Room Of The Zonkey, Fans Of Otherwise och Old Folks Meet New Folks, under nattsejouren som inleds kl 23:00. Då har bara två av de sex större kvällsscenerna stängt verksamheten. Det blir alltså under några timmar än fler uppenbara krockar mellan konserter och artister som jag inledningsvis flaggade för...
   Planeringen inför lördagskvällens program lär jag återkomma till imorgon.
   Välkommen förresten till femte upplagan av Folk at Heart!

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.