Blogginlägg från 2017-10-16

MAXI12" #28: MICKY JUPP

MICKY JUPP
Only for life
Princess
Animal crackers
(Towerbell, 1984)

JO, JAG VET MYCKET VÄL HUR JAG STAVAR TILL MICKEY JUPP men på ett nästan pinsamt sätt ser ni ovanför att hans tillfälliga skivbolag 1984 inte hade någon riktig koll på vår Southend-favorit, pubrockprofil och låtskrivarmästare. De här tre låtarna blev därför det enda Mickey gav ut på engelska Towerbell Records och det så kallade samarbetet blev mycket kortvarigt.
   Historiskt sett för Mickey Jupp var 1984 inledningen på en lång och produktionsmässigt händelsefattig period i hans berg- och dalbana till karriär. Karriär är för övrigt ett i sammanhanget lågprioriterat uttryck när man ska sammanfatta Mickey Jupps liv som artist. Mer eller mindre långa pauser, plötsliga avhopp och många definitiva avsked till skivbranschen har varit mer regel än undantag för Jupp under alla decennier sedan han första gången 1969 spelade in en skiva. Stabil långsiktighet har varit bristvara i Mickey Jupps artistliv.
   Men när Mickey kom till inspelningarna 1984 av de här tre låtarna hade han haft två produktiva år med de allra bästa förutsättningar på ett stort och mäktigt skivbolag. Hans två album på A&M, "Some people can't dance" (1982) och "Shampoo haircut & shave" (1983), framstår i skenet av en annars väldigt ryckig och ojämn karriär som oerhört fokuserade projekt med förhållandevis starkt originalmaterial i bagaget. Med ett skivbolag i ryggen som onekligen trodde på sin artists storhet och vid tillfälle även bedömde materialet som kommersiellt.
   Fyra singlar släpptes på A&M och med lite rättvisa i världen hade vi inte protesterat om "Modern music" och "Stormy Sunday lunchtime" blivit de hits de förtjänade att bli. Med "Joggin'" som officiell låt på London Marathon borde namnet Mickey Jupp funnits på alla läppar 1982 men guldet blev till sand och det fina skivkontraktet flög ut genom fönstret.
   Så det var kanske med ännu ett stukat självförtroende som Mickey 1984 ännu en gång sökte sig till bröderna Sutherlands studio i Stoke-on-Trent för att med deras överinseende spela in tre nyskrivna låtar så gott som ensam i studion.
   Bröderna Gavin och Iain Sutherland hade under 70-talet en lång artistbana. Först som duon Sutherland Brothers, sedan ett utökat Sutherland Brothers Band och Sutherland Brothers and Quiver innan de 1978 åter var en duo. Massor med slagkraftiga album och massor med singlar men det fanns inget som drog till sig lika mycket uppmärksamhet kring bröderna Sutherland som när Rod Stewart våren 1975 spelade in deras då tre år gamla låt "Sailing" och gjorde den tidlöst odödlig.
   Jupp hade som sagt samarbetat med bröderna Sutherland redan 1980 på det lite slarvigt producerade albumet "Oxford", nyutgåvan 2014 låter mycket bättre, när han då ytterligare en gång i livet var ute i kylan i den kommersiella skivbranschen. Inget engelskt skivbolag var villigt att ge ut skivan... Men i Tyskland (Line) och Sverige (Smash), där intresset var större, släpptes albumet som spelades in med Jupps dåvarande kompband bakom.
   1984 var Jupp alltså ensam i studion och det är enkla inspelningar med några få pålägg. Alla tre låtarna på maxisingeln påminner i många avseenden om de demoliknande album som Mickey under de senaste tio åren har spelat in i sin hemstudio i Boot i Cumbria och sedan distribuerat på egen hand till alla sina fans. Keyboards, syntar, en nedmixad gitarr, trummaskiner och lager av körer trängs i de soundmässigt eleganta arrangemangen. I tre egna låtar som i två fall, "Only for life" och "Animal crackers", har släppts på samlingsalbum, tyska "Oddities" (1987) och 3-cd-boxen "Kiss me quick squeeze me slow" (2014), men "Princess" är endast utgiven på den här 12"-singeln.

TACK VARE LASSE KÄRRBÄCK, SVERIGES STÖRSTA Mickey Jupp-fantast, har jag fått tillgång till inside information om de här tre inspelningarna. Mickey har för Lasse kommenterat två av låtarna här: "The first one is my original demo of 'Animal Crackers'. The second one sounds like my original demo of 'Only for Life', but with added instruments (percussion, mainly)."
   Mike Wade hävdar för övrigt i sin Jupp-biografi "Hole in my pocket" att alla tre låtarna på maxisingeln är hem/demo-inspelningar och att Sutherland Brothers står som producenter på skivetiketten är helt felaktigt. Vilket Gavin Sutherland, som Lasse var i kontakt med 2010, knappast håller med om. Han berättade dessutom några i sammanhanget lustiga anekdoter:
   "I remember working with Mickey very well. He was/is a brilliant writer and I loved his approach to music. We got involved with the 'Oxford' album through a mutual friend, Keith Reid (lyricist with Procol Harum) who was managing Mickey at the time. He had a great little band with him for that album. Bob Clouter on drums (we still keep in touch through myspace), Dave Bronze on bass and Chuck Duck on guitar.
   The 'Only for Life'-sessions came later and were pretty much a one-man band job but I do remember playing bass on at least one of those tracks. The thing I remember most is pressing the talk-back button to say something to Mickey who had headphones on, and a deafening feed-back screech coming from somewhere that nearly blew the poor guy's head off! Don't know if he ever forgave me for that one. I still feel bad about it!
   I don't know anything about the record companies that released his work. We produced the songs and handed the masters over to Keith Reid, and that was that.
   A few years after that I was on a holiday visit to the Lake District (north west England) when the car broke down near the tiny village of Boot. The friend I was with couldn't believe it when I said I actually knew someone who lived in the village! It was, of course, Mickey. I phoned him and he came to the rescue. That was the last time I saw him."
   Keith Reid, som Gavin nämner namnet på, var Jupps manager från 1977 till mitten av 80-talet och var alltså ansvarig för att den här singeln hamnade på Towerbell Records, ett huvudsakligen modernt poprelaterat skivbolag (med hitartister som Natasha, Joe Fagin, Amazulu...) som inte hade några kopplingar till eller känslor för traditionell rockmusik. Vilket naturligtvis resulterade i ett katastrofalt opersonligt skivomslag (förvisso med ett rättstavat artistnamn), noll marknadsföring, felstavat artistnamn på skivetiketten och noll förutsättningar att nå rätt publik. Men rent låtmässigt är det en Mickey Jupp-platta som fyller sin plats mellan "Shampoo haircut & shave" (1983) och "X" (1988).

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.