Blogginlägg

Höstrock -84: Sieben Slips/Ola Magnell

Foto: Anders Erkman


Höstrock -84, den intensiva rockveckan på Lord Nelson, avslutades på fredagskvällen med svenskarna i Sieben Slips, från Malmö, och Ola Magnell med band.
   Sieben Slips bildades i början på 80-talet och skivdebuterade 1983 med en singel, "Trummorna kallar", som under hösten 1984 följdes av albumet "En sömnlös ryttare" som innehöll originell och modern rockmusik.
   Bandet satsade stort på det vokala med tre sångare: Sven Qvist, Bitte Zetterman och Lene Cordes. Bakom sångarna fanns ett stort band med Johnny K Svensson, bas, Leif Jönsson, trummor, Magnus Gertten, gitarr, Torgny Sjöö, keyboards, Mikael Malmlöf, livemix, och hade nyligen utökat bandet med två blåsare, Ulf Persson, saxofon, och Niklas Fredin, trumpet.
   Ola Magnell var aktuellare än någonsin när han kom till Örebro. Bara en vecka innan konserten hade han släppt sitt nya album "Onkel Knut", återigen framgångsrikt producerat av Mats Ronander, där han kompades av sitt liveband med Micke Jahn, gitarr, Tommy Cassemar, bas, Affe Byberg, trummor, och Olle Westbergh, trummor. De två sistnämnda musikerna hade av en händelse redan uppträtt på Höstrock -84 tidigare i veckan, då som medlemmar i Marie Bergmans grupp Magic Body Band.


SIEBEN SLIPS
OLA MAGNELL
Höstrock -84/Lord Nelson, Örebro 26 oktober 1984

Sieben Slips från Malmö inledde avslutningskvällens Höstrock -84 med en spännande och egenartad form av rockmusik. Den sju man och två tjejer starka gruppen lyckades hålla volymen och arrangemangen sparsamt tillbakahållna och har framförallt skrivit många bra låtar som gjorde konserten intressant trots många tekniska problem.
   Samarbetet mellan tv-team och konsertartister hade gått tämligen smärtfritt under hela veckan men under fredagskvällen blev avbrotten många och långa och störde i viss mån även Ola Magnells framträdande.
   Ola har två alldeles perfekta rockskivor bakom sig och scenrepertoaren var följaktligen huvudsakligen hämtad därifrån och det lät suveränt bra om hans skickliga rockband till komp, gitarristen Micke Jahn var en virtuos.
   De rutinerade rävarna Marie Bergman och Ola Magnell ramade in denna rekordintensiva rockvecka på ett förstklassigt sätt. Däremellan var det en berg-o-dal-bana i kvalité där de största internationella banden svek våldsamt (Cocteau Twins) eller var mindre imponerande (Indochine).

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.