Blogginlägg

Strollers skapade klassisk garagerock

THE STROLLERS
Frimis Salonger, Örebro 12 maj 2017
Konsertlängd: 23:30-00.30 (1 tim)
Min plats: Längst framme vid scen till höger.

Sedan ett år tillbaka existerar The Strollers, bandet med till synes nio liv, i ännu en återförening. Men på Frimis i fredagskväll fungerade allt perfekt som om bandet funnits kontinuerligt sedan startpunkten i det tidiga 90-talet. Det var med ett andlöst tajt och energiskt sound kvartetten tog plats på den stora scenen och hade jag inte vetat bättre kunde jag trott att bandet turnerat regelbundet varje dag i drygt 20 år. Så samspelt och rutinerat uppträdde nämligen sångaren Mathias Lilja & Co tillsammans.
   Frimis-uppträdandet var en releasekonsert med anledning av samlingsskivan "Tough hits" som officiellt inte släpps förrän till nästa helg och då enbart som vinyl plus digitalt. På den samlingen finns fyra nyinspelade spår som av en märklig tillfällighet inte(!) fanns med på fredagskvällens liverepertoar (se setlist nedan).
   Att följa den oskrivna lagen att inleda konserten med första låten från senaste albumet var inget som Strollers hade funderingar på i den här konserten. De inledde istället med första låten från det 18 år gamla debutalbumet "Falling right down" som även i fortsättningen fick stå i centrum repertoarmässigt, med sina sju bidrag, under konserten.
   Strollers nuvarande återförening är originalsättningen från mitten av 90-talet innan de började producera skivor. Således är basisten Joakim Dimberg tillbaka med mycket energi i bagaget som märkbart också smittade av sig på övriga medlemmar. Från trummisen Martin Karlsson via Henke Winds farfisaorgel till frontmannen Mathias Lilja som inte bara sjöng underbart fysiskt utan också spelade fantastisk sologitarr.
   Tillsammans skapade bandet klassisk garagerock och i mitt inre framkallades vid upprepade tillfällen bilder och autentiska ljud från genrens ursprungliga tidevarv på 60-talet.



/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.