Blogginlägg från 2016-02-22

60: #13 THE LOVIN SPOONFUL (1965-1969)

Från vänster: Joe Butler, trummor och sång, John Sebastian, sång och gitarr, Zal Yanovsky, gitarr, och Steve Boone, bas.

THE LOVIN' SPOONFULS TOPP 3:

1. Darling be home soon (1967)
2. Summer in the city (1966)
3. Do you believe in magic (1965)

THE LOVIN' SPOONFUL, DET SPEKTAKULÄRA GRUPPNAMNET hade hämtats från sången "Coffee blues" av Mississippi John Hurt, beskrevs alltid som en folkpopgrupp men gruppens originalmaterial var genom åren ganska renodlad pop. Folkmusikreferenserna hängde kvar från gruppmedlemmarna John Sebastians och Zal Yanovskys tidigare erfarenheter i grupper som Even Dozen Jug Band respektive The Halifax Three som senare förvandlades till The Mugwumps. John och Zal träffades första gången när de tillsammans såg The Beatles på Ed Sullivan Show i februari 1964 och påverkade av den upplevelsen var det pop med engelska influenser som därefter kändes viktigast. Texten till Mamas & Papas hitlåt "Creeque alley" förklarar rätt detaljerat hur Lovin' Spoonful (och även Mamas & Papas) hade bildats.
   De övriga medlemmarna i Lovin' Spoonful kom från rockbranschen. Basisten Steve Boone och trummisen Joe Butler hade spelat med The Kingsmen (dock inte bandet som gjorde originalet till "Louie Louie"). Men det blev alltså melodiös pop eller good time music som blev Spoonfuls signum. Den nyblivne skivproducenten Erik Jacobsen blev deras ledsagare in i skivbranschen på det nystartade skivbolaget Kama Sutra. Erik hade också sina rötter i ett folkmusikband, The Knob Lick Upper 10,000, och redan 1964 hade han upptäckt sångaren och låtskrivaren Tim Hardin.
   Lovin' Spoonful/Jacobsen var ett både musikaliskt lyckat och kommersiellt framgångsrikt samarbete ty succén var ett faktum redan på gruppens första singel, "Do you believe in magic?". En glad enkel poptrudelutt som blev ett genuint genombrott för Lovin' Spoonful.
   Hösten 1965, när gruppen hade haft sitt genombrott, var producenterna till en ny tv-serie väldigt övertygade om att Lovin' Spoonful skulle få huvudrollen men förlagsrättigheter satte käppar i hjulet. Valet gick då till den konstruerade gruppen The Monkees . Spoonfuls andra singel, "You didn't have to be so nice", påminner faktiskt om samma popmässiga stil som just Monkees firade framgångar med från 1966.
   Gruppens tredje singel, den extremt avslappnade "Daydream", kom i februari 1966 och har rena evergreen-kvalitéerna och är nästan engelsk i sin utformning och kan väl närmast jämföras med Ray Davies "Sunny afternoon" (fast den släpptes först till sommaren 1966) där munspel och vissling understryker den loja och lättsamma prägeln. En av gruppens mest kända låtar och har med tiden blivit lite tjatig i mina öron.
   Nästa singeln "Did you ever have to make up your mind?" doftar också sommar och sol i en enkel melodi med enkelt arrangemang. Ett solbränt tema som skulle nå sin absoluta kulmen på nästa Spoonful-singel, "Summer in the city", som perfekt anpassat släpptes mitt i den heta sommaren 1967 som följde efter en rekordkall vinter med många temperaturrekord.
   John Sebastian skrev alltså en stor majoritet av gruppens låtar, ibland tillsammans med Steve Boone, men vid det här tillfället, på gruppens all time greatest hit, delar han låtskrivarcredit även med sin lillebror Mark. En bror som växte upp men först i slutet på 90-talet började ge ut egna skivor. Ursprunget till texten på "Summer in the city" kom från en dikt som skoleleven Mark hade skrivit. För en gångs skull lät Lovin' Spoonful lite rockigare och kraftfullare på singel och tillsammans med några ljudillustrationer, bland annat biltuta från en Volkswagen, var den oförglömliga hitlåten ett faktum.

PÅ "RAIN ON THE ROOF" VAR GRUPPEN TILLBAKA i den snälla popgenren i en melodi som skulle kunna vara skräddarsydd för Simon & Garfunkels repertoar. På "Nashville cats" gjorde bandet en överraskande utflykt till countrymusiken i en melodi med typisk Johnny Cash-rytm, texten refererar till skivbolaget Sun och det doftar lite parodi om texten och hur den sjungs.
   På "Darling be home soon" blev det än mer uppenbart att John B Sebastian, som han nu signerade sina låtar, var ett geni. Låten skrevs för Francis Ford Coppolas film "You're a Big Boy Now" och är ett akustiskt mästerverk. Gitarr och tamburin i ett arrangemang som byggs upp vackert och effektivt och exploderar i Artie Schroeks mäktiga stråk- och blåsarrangemang.
   "Six O'Clock" är nog gruppens tuffaste singel, med en elektrisk struttig melodi, som blev det sista samarbetet med producent Jacobsen. Men 1967 skulle fler förändringar ske. Droganklagelser gjorde att Yanovsky deporterades till sitt hemland Kanada och han ersattes av Jerry Yester som även han hade rötter i ett folkmusikband, Modern Folk Quartet.
   Ny producent blev Joe Wissert som tidigare hade producerat bland annat Jay & the Americans, Ray Peterson, Righteous Brothers och Turtles. Nye Yester har givit "She is still a mystery" ett stort maffigt arrangemang och ännu en gång kan jag jämföra resultatet med Monkees.
   På "Money" var Spoonful tillbaka på sin hemmaplan med folkpop i bagaget. Ett utpräglat baskomp inleder innan banjo, dobro och skrivmaskin(!) tar över. Men nu hade John Sebastian fått nog och lämnade gruppen tidigt 1968 för att satsa på en solokarriär. Gruppen var nu officiellt en trio och trummisen Butler tog över sångmikrofonen. Onekligen en panikåtgärd ty den nya singeln, "Never going back" skriven av John Stewart och producerad av Chip Douglas, var helt opersonlig fast man kan skönja en viss countrykänsla.
   Lovin' Spoonfuls två sista 60-talssinglar, "(Till I) Run with you" och "Me about you", ändrar inte på den åsikten fast Bob Finiz är ny producent. Den professionella låtskrivarduon Alan Gordon/Garry Bonner, som bland annat levererat hits ("Happy together") till Turtles, borde kunna bättre. Att återanvända den nästan två år gamla "Me about you" tyder på en viss brist på kreativitet och personlighet.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.