Blogginlägg

Covers: Phil Cody

PHIL CODY: Cody sings Zevon (Beck and Belly, 2014)

Först kanske det är på sin plats för en liten presentation av amerikanen Phil Cody. 1996 gjorde han sitt debutalbum, "Sons of intemperance offering" (en skiva som skånske artisten Richard Lindgren anser vara 90-talets bästa), med egna låtar och i samband med den skivan turnerade Phil i USA tillsammans med Steve Earle, Golden Smog och Jimmie Dale Gilmore. Och även Warren Zevon som han fick en mycket bra kontakt med. Så det är med hjärtat och en lågmäld fascination av Zevons låtar som den här skivan har producerats. Med ett urval låtar hämtade från många av Zevons skivor, från 1976 till 2002.
   Presentation av Warren Zevon? Nej, har ni läst Håkans Pop noga kan ni baske mig allt om den amerikanske rockartisten som avled 2003.
   Till skillnad från Zevon själv har Cody inte haft hela västkustligan av fantastiska studiomusiker till sin hjälp och gör sina versioner i mer avklädda versioner. Cody har en liknande röst, som ibland också påminner om Cat Stevens, men gör en mjukare variant av upphovsmannens material.
   Ändå figurerar det några musiker på skivan som har producerats av gitarristen Steve McCormick tillsammans med Cody. Matt Carsonis dekorerar fint med sin mandolin, slide, banjo och bottleneck tillsammans med trummisen Andy Kamman och klaviaturkillarna Owen Bucey och Eric Lynn. Och gamle Zevon-vännen Duncan "Dr. Babyhead" Aldrich dyker upp på ett spår.
   "Cody sings Zevon" är också gjord med stort självförtroende. Något som plötsligt saknades när jag skulle se honom uppträda i Malmö tillsammans med just Richard Lindgren förra våren. Jag har lämnat några ögonblicksnoteringar om "konserten" här.
   Cody har på en majoritet av låtar hittat en fin stämning på sina tolkningar. Det är egentligen bara slutlåten "Desperados under the eaves" som inte lever upp till mina förväntningar men låten kanske är för ouppnåelig redan på originalet.
   Från "Boom Boom Mancini" via "Splendid isolation", där introt/munspelet påminner om Springsteens "The river", till flera mindre uppenbara Zevon-låtar håller skivan en överraskande kvalité med många små läckra detaljer. Exempelvis mandolinen på "Johnny strikes up the band", dobron på naket vackra "Mutineer", den långsamma varianten av "Roland the headless Thompson gunner" och den intima nästan demoinfluerade versionen av "Don't let us get sick".
   Men allra roligast är att återupptäcka några senare Zevon-låtar som "The indifference of heaven" och "Lord Byron's luggage". Det trodde jag aldrig. Och i samma stund växer en enorm saknad efter Warren Zevon, en oöverträffad låtskrivare och melodiernas mästare med texter som inte finner några gränser.

1. Boom Boom Mancini (Warren Zevon) 04:07   
1987. Från albumet "Sentimental hygiene".
2. Splendid Isolation (Warren Zevon) 03:06   
1989. Från albumet "Transverse city".
3. Johnny Strikes Up The Band (Warren Zevon) 02:01   
1978. Från albumet "Excitable boy".
4. Mutineer (Warren Zevon) 02:51   
1995. Från albumet med samma namn.
5. Roland The Headless Thompson Gunner (David Lindell/Warren Zevon) 04:05   
1978. Från albumet "Excitable boy".
6. Play It All Night Long (Warren Zevon) 02:57   
1980. Från albumet "Bad Luck Streak in Dancing School".
7. Heartache Spoken Here (Warren Zevon) 03:28   
1991. Från albumet Mr Bad Example".
8. The Indifference Of Heaven (Warren Zevon) 04:42   
1993. Från albumet "Learning to flinch".
9. Don't Let Us Get Sick (Warren Zevon) 03:30   
2000. Från albumet "Life'll kill you".
10. The Hula Hula Boys (Warren Zevon) 03:21   
1982. Från albumet "The envoy".
11. Lord Byron's Luggage (Warren Zevon) 04:21   
2002- Från albumet "My ride's here".
12. Desperados Under The Eaves (Warren Zevon) 04:29
1976. Från albumet "Warren Zevon".

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.