Blogginlägg från 2015-10-20

"Hole in my pocket"

HOLE IN MY POCKET
Mike Wade
(South Wing Books)

För oss gamla Mickey Jupp-fans är den här boken ovärderlig. Vi kan redan historien i stora svepande drag, vi kan framförallt musiken och vi har hört små detaljer om Mickeys lite buttra attityd men här får vi ett sammanhang, en kronologisk karta på allt Mickey Jupp har gjort. Och inte gjort - och den historien är nästan ännu mer intressant. På hela 384 sidor berättar Mike Wade, Southend-musiker och vän med Mickey sedan många, många år, historien om Jupp från födelsen en måndag i mars 1944 till i somras. Up to date så det räcker.
   Med hjälp av många källor, inte minst intervjuer med personer som har jobbat nära Mickey, och informationskanaler (Håkans Pop tackar för credit...) blir bilden av Mickey Jupp tämligen komplett. Illustrationerna i den här boken är knapphändiga, fotografierna små och svartvita. Men boken lever ju sitt värdefulla liv tack vare all färgstark information om en artist som minst av allt vill befinna sig i det starka strålkastarljuset, varken bildligt eller bokstavligt talat.
   Den lite enkla utformningen av boken rimmar egentligen väldigt bra med historien om Mickey Jupp som en everyday man. Den är lika underbart engelsk som fish & chips eller full English breakfast om jag får tacka nej till de vita bönorna. Boken ger ingen romantiserad eller glamourös bild av ett konventionellt artistliv ty det har aldrig existerat i Jupps liv.
   Mickey Jupp är en av alla artister som aldrig fick den uppmärksamhet som han förtjänade men det har också haft sina skäl och förklaringar i hans eget ansträngda förhållande till musikbranschen. Med sin tveklösa attityd mot ära och berömmelse, och en stark vilja att alltid göra som han själv vill, missade han många möjligheter. Och det har inte i första hand handlat om otur, att inte vara på rätt plats vid rätt tillfälle, utan mer om hans eget förhållande till situationen.. Det är som musikerkompisen i över 50 år tillbaka, John Bobin, så förklarande säger: Mickey Jupp är sin egen värsta fiende.
   När jag först fick Mike Wades bok i min hand letade jag förtvivlat efter en diskografi i slutet på boken innan jag förstod att hela boken är som en enda lång text om Mickey Jupps skivhistoria med recensionsliknande texter om låtar och album. Tillbakablickar som omedvetet lockar till lyssning av gamla skivor som i nästan samtliga fall är återutgivna på cd. Mellan skivorna i boken förekommer det givetvis åtskilligt med tidsmässigt passande anekdoter, berättelser och ögonvittnesbeskrivningar.
   Mickey Jupps historia i text är lika underhållande som hans musik har varit i 46 år(!). Men det är ju historien som är viktig, att vända på varje sten för att belysa och förklara Mickey Jupps minst sagt struliga förhållande till artistlivet. Här finns rader av så kallade tillkortakommanden, hur han tackade nej till den första upplagan av Rockpile. låtskrivarsamarbetet med Ry Cooder som rann ut i sanden och när han tvingades dela royalties med Leiber-Stoller och nästan allt bottnade i ett sargat självförtroende.
   Men det är ingenting som Mickey Jupp ångrar idag när han sitter i Boot Village och tänker tillbaka. Nästan alla anekdoter om missade möjligheter eller kommersiellt katastrofala egna beslut slutar med en axelryckning och: "That's the story of my life". Och precis så fungerar Mike Wades bok, historien om Mickey Jupps liv. Häpnadsväckande intressant och detaljrik.
   Någonstans på de 384 sidorna kryper det fram att den numera världsberömda sanningen att Mickey lider av flygrädsla ("You'll never get me up in one of those") egentligen bara är en ursäkt för att slippa göra något som någon annan har bestämt.

/ Håkan

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.