Blogginlägg

En ovanligt koncentrerad Richard

Foto: Fanny Holm

Foto: Olle Unenge

Foto: Carina Österling

Foto: Arne Swedin

RICHARD LINDGREN
& MANDOLIN BROTHERS
SHOUTIN' RED
Stampen, Stockholm 15 april 2015
Min plats: I baren 10 m framför scenen
Konsertlängd: 21:00-21:52 (SR, 52 min) och 22:12-23:36 (RL, 84 min)

Med en snabbutryckning till Stockholm mötte vi upp konsertpaketet, som leds av Richard Lindgren, på gemytliga alltid välbesökta Stampen. En duo Rootsy-kollegor som tillsammans med två italienare (Mandolin Brothers) genomför ett antal spelningar runt Sverige just nu och närmast gäller det Örebro på fredag och en spännande spelning på Saluhallen.
   Konserten på Stampen var premiär på många sätt. Det var första konserten i turnén med rutinerade Richard Lindgren tillsammans med 24-åriga Felicia Jangard Nielsen, numera mer känd som Shoutin' Red. Det var dessutom första gången som Richards nyblivna italienska vänner i Mandolin Brothers stod på en svensk scen.
   Efter några uppmärksammade framträdanden i Örebro, på Live at Heart och Folk at Heart, och ett mer än imponerande debutalbum, "Introducing: Shoutin' Red", var det trots allt spännande att se Shoutin' Red på en traditionell scen fast repertoaren till övervägande del innehöll 80-90 år gamla låtar.
   På ett så dags pratigt och stimmigt fick hon effektivt tyst på publiken med sin blott akustiska gitarr och markerat kraftfulla röst. Knappt ingen hörde hennes mellansnack men med huvudsakligen låtar från albumet och röst, de där alldeles unika röstresurserna, var det inte svårt att uppfatta publikens påtagliga intresse. Det där genuint autentiska soundet på gitarren, den fina finger picking-tekniken, försvann väl något i den stimmiga lokalen men röst och de urgamla tidlösa låtarna gav konserten ändå en aktuell klang.
   Stampen har på lördageftermiddagarna en öppen och spontan scen där sångare och musiker vandrar upp och ned på scen och under onsdagskvällen upprepades den proceduren några gånger. Mats Qwarfordt, från skivbolagskollegorna i Yonder, gästade Shoutin' Red med ett av sina 17(!) munspel och underströk den genuina blueskänslan ytterligare.
   Naturligtvis var hennes scenrepertoar till stor del hämtad från det helt aktuella albumet, med toppar som "Geordie" och "When the levee breaks", men bjöd också på några överraskningar. Först en instrumental låt som jag inte kunde identifiera, sedan en cover på Bob Dylans "It ain't me babe" och till slut, som extralåt, Bo Carters gamla "Cigarette blues".
   Jag har upplevt Richard i så många olika sammanhang att jag nu har tappat räkningen. Jag har sett honom med sitt ursprungliga skånska band, med sitt Dylan-coverband, som soloartist, som duo tillsammans med Olle Unenge, med sitt Örebrobaserade band för några år sedan och nu tillsammans med Mandolin Brothers, de båda italienska musikerna Riccardo Makkabruni, piano, och Marco Rovino, elgitarr och mandolin.
   Efter några turnéer i Italien känner Richard och italienarna varandra och den musikaliska uppbackningen, ofta elgitarr och piano, var följsam och tajt fast förberedelserna inför turnén har varit begränsade. I Hilda Törnqvist-hatt och med akustisk gitarr bjöd en osedvanligt koncentrerad Richard på ett urval av sin numera rikliga repertoar utan tanke på att vara aktuell eller försöka sälja senaste albumet "Sundown on a lemon tree",
   Titellåten och Dean Martins gamla italienskt kryddade coverlåt "Return to me", när en inspirerad Richard tog några danssteg på scen, var undantag denna kväll. Enda överraskningen var sångerskan och Stockholmstjejen Fanny Holms plötsliga gästande på "One step behind", en låt som vanligtvis inte ingår i Richards repertoar. En personlig kvinnlig röst som gav konserten ytterligare en dimension.


Shoutin' Reds låtar:
Frankie and Albert
I never cried
When the levee breaks
Instrumental låt
Statesboro blues
Labor blues
Geordie
Crazy blues
It ain't me babe
Hesitation blues

Extralåt
Cigarette blues

Richard Lindgrens låtar:
Dead man
Sundown on a lemon tree
Five pints and a wink from Gwendolyn
Mezcal Mae
Sunday T-blues
Drunk on arrival
One step behind
Return to me
Back to Brno
Going down the road feeling bad
From Camden Town to Bleecker Street

Extralåt
Tomorrow is a long time

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.