Blogginlägg

Tillfällig parentes för Rickfors

1984 var en mellanperiod i Mikael Rickfors karriär. Samarbetet med sitt ytterst skickliga kompband hade resulterat i tre bra album, "Kickin' a dream" (1979), "Tender turns tuff" (1981) och "Blue fun" (1983), och åtskilliga turnéer. Men nu var han utan både skivkontrakt och kompband och gav sig ut på egen hand.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/5 1984.

MIKAEL RICKFORS
Lord Nelson, Örebro 16 maj 1984

Mikael Rickfors gör det många andra artister också gör för tillfället. Han förenklar och ger sig ut på turné själv med gitarr och rytmmaskin som komp. I Rickfors fall är det mer vågat än något annat fall för han har byggt upp ett enormt rykte som en stor konsertartist med sitt väl sammansvetsade band.
   Men Rickfors har en så pass egen profil och udda framtoning att absolut ingenting kunde gå fel med den rösten fast de flesta låtarna var covers och arrangemangen annorlunda.
   Mitt fördomsfulla hjärta gjorde ohälsosamma krumsprång när Rickfors presenterade rytmmaskinen. En apparat som skvallrade om otillräcklighet och många låtar fungerade precis lika bra utan mekaniska rytmer ty hans eget gitarrspel visade sig ha oanade kvalitéer.
   Av repertoarens tolv låtar var hälften originallåtar. Resten var en udda blandning lånade låtar från flera olika håll. Från det svarta Amerika (Percy Sledge och Otis Redding) till både J J Cale och Bee Gees. Och med sin souldränkta stämma hade Rickfors inga problem att gestalta låtarna med både känsla och kraft.
   Nuvarande konsertformatet är en tillfällig parentes i Rickfors rockkarriär och utan att direkt jämföra kunde jag ändå inte undgå att stundtals sakna hans täta kompband. Ibland verkade det som att även Rickfors själv hade de tankarna.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.