Blogginlägg från 2014-12-08

Larm #9: november 1978

Innehåll:
1. Så skönt att vara efterbliven!
2. JIMMY PAGE i studion, del 1
3. ELVIS PRESLEY, del 2
4. WILL BIRCH
5. ISOKYNÄ? DAVE LINDHOLM!
6. Lost in the blåst
7. Singlar
8. "Ännu mera blues"
9. Blågult Larm
10. Skivrecensioner
11. Litta Kantri

JIMMY PAGE, GITARRISTEN, PRYDER OMSLAGET på det nya 44 sidor långa Larm-numret men för egen del är det artikeln/intervjun/diskografin med trummisen, låtskrivaren, före detta Kursaal Flyers-medlemmen och nu The Records-medlemmen Will Birch som lockade mitt stora intresse mest. En sju sidor lång, intressant, informativ och personlig artikel om Wills långa karriär. Precis som med Nick Lowe- och Sean Tyla-artiklarna i förra Larm-numret (#8) presenterar Lennart Persson ännu en djupgående, detaljerad och läsvärd genomgång av en artists hela karriär. Det känns i texten och även mellan raderna att det är en (fantastisk) skribent och en artist som möts på samma nivå och med kärlek diskuterar musik.
   Jag läste Will Birch-artikeln många gånger hösten 1978 och har sedan dess återvänt till dessa magiska Persson-rader många gånger. Bland annat var Birch/Larm-artikeln en av hörnstenarna när jag och min vän Lasse Kärrbäck för några år sedan publicerade Will Birchs diskografi på den här sidan.
   Ledaren i det nya Larm-numret ägnas uteslutande åt att varna för bootlegskivor och även återutgivna samlingsskivor. Men också tips på den senare kategorin, bland annat Brinsley Schwarzs två första album på en dubbel och samma format med Big Stars två första. Och Lennart P meddelar glatt att Big Stars tredje länge outgivna album nu finns tillgänglig. Även de flesta av Townes Van Zandts album har också återutgivits.
   Nya Larm-skribenterna Jan Landgren och Mikael Widell har skrivit en utomordentlig redogörelse över Neil Innes karriär under den uppseendeväckande rubriken "Så skönt att vara efterbliven!". Några korta rader om Bonzo Dog (Doo Dah) Band, där Innes var bandets ledande musikaliska medlem, följs av soloskivor, Monty Python-samarbeten och medlem i Grimms fram till den då (1978) just släppta första Rutles-skivan.
   Jimmy Page-omslaget har inget med Led Zeppelin att göra, som ni kanske förstår, utan får sin förklaring på sidorna 9-13 i tidningen där Pontus von Tell berättar historien om studiomusikern Page under åren 1963-65. Informativ text med åtskilliga skivetiketter som illustrationer på skivor med bland annat P J Proby, Brenda Lee och Lulu. Page-artikeln får en fortsättning i nästa Larm-nummer.
   Lennart P berättar med sedvanligt engagemang och detaljerad historik om Elvis Presleys skivproduktion under 60-talet. Lennart har även letat upp en obskyr finländare, Ralf Lindholm, som bytte förnamn till det mer engelskklingande Dave men uppträdde också under namnet Isokynä. Karriären startade 1971 i gruppen Ferris, fortsatte med musik på finska och trots språksvårigheterna driver Lennart tesen om att Dave har utvecklats till en mycket personlig sångare och en fin gitarrist.
   Lindholms karriär fortsatte i trion Rock'n'Roll Band, nytt band blev Pen Lee & Co som sedan förkortades till Pen Lee och Lennart var imponerad: "Ett stycke modern rockabilly av det slag som Dave Edmunds har vigt sitt hjärta åt. Men det här är nästan ännu bättre", är hans historiska slutsats.

ÄVEN PÅ LOST IN THEBLÅST-uppslaget regerar Lennart P med sina synpunkter. Bland annat om Geils "Monkey island", The Litters "Distortions", Crabby Appletons "Rotten to the core" och The Rockets enda album från 1968. De positiva raderna om det här bandet, som är förlagan till Crazy Horse, fick mig inspirerad att leta upp skivan som nu står i skivhyllan placerad mellan Rock De Luxe (!) och Rockfolket (!!).
   På Lennart P:s fem singelsidor uppmärksammas bland Tyla Gangs singel-b-sida "Pool hall punks", The Records "Starry eyes" (innan den officiellt är släppt) och skivor med Saints, The Jam, Buzzcocks och Yachts. Svenska singlar får också några spalters utrymme med namn som Mandarines, Gyllene Tider, Fiendens Musik och legendariska skivor med Christer Nahrendorf (från Solen Skiner) och hans "Sju minuter kvar" och Dag Vags "Sånt är livet".
   På det här Larm-numrets Blågult Larm-sida delar förresten Gyllene Tider plats med Ebba Grön! Tillsammans med mer anonyma namn som Sven Staniol Band och Aspuddens Blues Band. Under Litta Kantri-vinjetten förekommer recensioner av nya skivor med Carlene Carter, Jerry Jeff Walker, Townes Van Zandt (hans första album sedan 1972), Don Williams och Asleep At The Wheel.
   Staffan Soldings blueskrönika är en konsertrecension från Göta Lejon i Stockholm i juli 1978 med Hubert Sumlin och Eddy Clearwater, som får störst utrymme, medan Solding uppfattade Buddy Guy och Junior Wells som rätt frånvarande.
   Albumrecensionerna inleds med en lång synpunkt av Lennart P om fem aktuella Stiff-album med Lene Lovich, Jona Lewie, Rachel Sweet, Wreckless Eric och Mickey Jupp där de tre förstnämnda beskrivs som "kass", "gäspning" respektive "så där" vilken betyder att albumen med Eric och Mickey ("Juppanese") föll Lennart väl i smaken. För övrigt förklarar han också varför han inte riktigt gillar Tyla Gangs "Moonproof" men älskar Ian Gomms "Summer holiday" och recensionen av Dave Edmunds "Tracks on wax 4" innehåller endast ett enda ord: "Köp.".

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.